Förutom att det är helt omöjligt att hitta en vettig stavning av lillördag är det definitivt inget man vill bli kallad av någon i telefon som man aldrig ens pratat med förut, än mindre träffat.
- Heeeeej Niklas! Hur står det till? (taskig standardöppning. Det går utför med landets telefonnasare. Låter för övrigt som om han går på en cocktail av amfetamin och carpe diem-skyltar).
- Öh? (jag blir så vältalig när det ringer försäljare en vanlig onsdag).
- Ja, hur är det så här på lillördag? Höhöhöhö (han fullständigt carpar skiten ur en kombo av skräckfilms-, seriemördar- och Hacke Hackspettskratt).
- (kan inte över huvud taget dra mig till minnes hur jag replikerar här, men det ligger nära till hands att föreställa sig att det är något liknande min elekventa öppningsreplik).
- Jo, jag ringer angående ditt orange kuvert (smart att det är orange alltså. Tänk om det varit vitt. Jag får skitmånga vita kuvert. Satan i gatan vad han hade fått problem då).
- Tack, men jag sköter det där själv och j... (prickarna symboliserar att jag blir abrupt avbruten för något som uppåttjackaren i andra änden av luren anser vara en nödvändig avskedsfras).
- DÅ FÅR DU HA EN HÄRLIG LILLÖRDAG!!!!! (versalerna representerar här en övertänd säljare av onödiga produkter kombinerat med en sällan hörd brist på självkritik).
- Tack och h... (jag råkar lägga på lite, lite för tidigt. Så där lagom irriterande).
I det här läget kan man ju bara spekulera, men med närmast statistiskt säkerställd säkerhet borde det förhålla sig som så att lillördagpredikanten blåstirrar på carpe diem-prydnaden, önskar sig själv en fortsatt härlig lillördag och ringer upp nästa offer. Heeeeeeej [sätt in valfritt namn och skänk en tanke både till offret och den stackars säljaren som har ett av världens jobbigaste jobb]!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar