Jag när ett tämligen ohälsosamt intresse för en fotbollsklubb som lystrar till namnet Ipswich Town Football Club, även kallad ITFC för enkelhetens skull. Eftersom kärleksförhållandet varit i mer än 30 år och vårt första möte i verkliga livet (eller IRL som ungdomarna på datawebben brukar säga) skedde för drygt 15 år sen finns ett och annat minne att tänka tillbaka på. Så kallad nostalgi. Med årets medlemsresa runt hörnet är det tänkt att det ska bli några inlägg de närmaste veckorna som behandlar minnesvärda episoder ur katalogen med Ipswichrelaterade händelser. Först ut blir passande nog första besöket i stan.
Den där lökiga reklamen för deodorant. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Det hade nog inte spelat någon större roll när Portman Road skulle få sin första chans att göra sitt intryck på mig, det hade säkerligen blivit lika stort oavsett. Nu råkade det bli en match i sena november 1997 mot Nottingham Forest - som hade fräckheten att vinna med 1-0 för övrigt - och det var givetvis magiskt, trots resultatet. Att bara få se stadion på håll när vi klev ut från tågstationen jag, pappa och lillsyrran. Den första gången, innan den blev utbyggd fem år senare och tronade än större. Att gå in genom vändkorsen, att gå in på läktaren, att se den inifrån, gräset, lukten, det fåniga smilet i hela ansiktet. Dryga 17 000 andra fotbollsnötter och jag i min gamla 90-talskrabbfrilla. Stort. Innan fotbollen tog en annan väg och blev så mycket pengar att klubben höll på att trilla över bankruttstupet, men det är en annan historia.
Det var med den här resan det tog fart. Den första och enda resan med båt. Jag och farsgubben på färja till Harwich för att hälsa på lillsyrran i London med den illa dolda sidoagendan att få komma till Ipswich. Mer än 15 år sen. Snart är vi där i stan igen, men innan dess ska det behandlas en resa eller fem, möten, pinsamheter, anekdoter och pubbesök i några ytterligare Ipswich stories. Vi har tre veckor på oss så ett dussin berättelser eller så ska det väl hinnas med. På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar