Man kan inte bara handla korv, man måste fan handla ätbara växter också. Helst med rätt färg.
Att åka till stormarknad på tre plus fyra bokstäver är ingen picknick (även om man lätt skulle kunna svänga ihop värsta måltiden borta vid delikatessen och garnera med grönfoder från direkt motstående sektion avsedd för direktimporterade balj- rot- och bladväxter). Förutom sedvanlig trängsel (dock begränsad sådan på en måndag) finns krav i form av medskickad shoppinglista och visdomsord från Lilla Sektionen klingandes i öronen. Låt oss först och främst fastställa följande:
Det är 100% säkert att det är häst i Gustafskorv. För att vara lite extra på den säkra sidan handlar man med fördel två ringar med nämnda korv. Blir ungefär 200% korv om man räknar lite grovt. Finns ej med på listan över varor som bör bringas hem till Stråtenbo. Harmonierar således dåligt med gårdagens inlägg om Fru Nygårds. Alternativt ser man det som ett inlägg i ett ständigt pågående smaklöksövertalningsförsök. Eller så ser man det som så att jag är en smula dum i huvudet. Verkar som en mer plausibel förklaring. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om mig. Heller.
Låt oss lämna hästar och korvar och dylika delikatesser för att lämna plats för vegetabilierna.
- Jag gillar inte tomater. (Lilla Sektionen sätter ner foten)
- Ok. (fader konstaterar faktum)
- Men jag gillar grönsaker. (Lilla Sektionen leker filosof)
- Men tomater är ju grönsaker? (fader är dum i huvudet)
- Nej, de är rödsaker. (obviously)
Sensmoralen av ovanstående är att man alltid kan lita på grejer som det är häst i, oavsett färg. Grönsaker däremot - helt opålitlig handelsvara. Rödsaker likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar