Det första en undrar är givetvis hur folk har koll på vem som pratar vad? Enligt egna empiriska studier tycks det inte vara någon nationell märkning av folk avseende moderstunga så man vet hur de ska tilltalas (vilket i och för sig knappast hade fallit in under avdelningen politiskt korrekt utstyrsel) även om det hade varit praktiskt för en utomstående. Å andra sidan förefaller det vara få från andra länder som behärskar franska, flamländska och tyska i en och samma person så det kanske är helt onödigt ur ett turistperspektiv, men för infödingarna torde det väl ändå betraktas som smidigt att ha en aning om hur en människa ska tilltalas? Å tredje sidan (den sk hypotenusan) kanske en kan utgå ifrån att det räcker att man kör valfri hälsningsfras så är det avgjort vilket språk som ska nyttjas. Bonjour så kör vi franska och annan så gissar vi på flamländska eller tyska. Eller engelska. Eller nåt annat.
När vi ändå håller på och avhandlar språkbiten faller det sig naturligt att flika in skyltningsavdelningen på en gång.
Luchthaven, Aeroport, Flughafen, Airport. Inga konstigheter. |
1. Franska. Utan konkurrens. Att jag inte lärt mig prata det här språket är ett underbetyg till mig själv som intelligent varelse.
3. Engelska. Finns inte ens en tvåa efter franskan. Det blir tredje plats för engelskan som ju egentligen inte är med på den inhemska listan, men väl på flygplatsskylten.
4. Tyska. Ich liebe, men kommer ändå efter franska och engelska.
23. Flamländska. Efter spanska, italienska med flera men före bland annat finländska och ungerska. Det låter helt enkelt inte bra och är inte till ett språks fördel i mina öron om varje mening har en klangbild som en världsmästare i svår harkling.
Konklusion enkelkolon: Ska det läras in ett nytt språk, välj franska så kommer allt bli bra. Vänta ganska länge med att plugga in flamländska såvida du inte ska bosätta dig i norra Belgien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar