Kan man kasta in ett ämne i sjätte kapitlet som inte ens var med i prologen? Ja, det kan man faktiskt. Så kan vi definitivt ha det innan vi knyter ihop påsen.
Hur kan man ha en artikelserie med Belgien i fokus utan att ta upp deras stolta serietecknartradition? Det kan man faktiskt inte. Och var gör man bästa researchen om inte på stadens serietecknarmuseum.
Om man nu på något vis ska ranka figurer efter frekvent förekomst på nämnda museum skulle det kunna se ut ungefär så här:
1. Tintin. Plus alla hans polare förstås. Samt attribut som den rutiga rymdraketen och hela den biten.
Anfäkta och anamma vilka rasande stiliga dockor som pryder entrén! Mindre publikdragande man vid raketen dock som just insett att han inte kommer få plats på någon rymdfärd i just den här rutiga raketen. Lite illavarslande att de har raketen i foajén där vem som helst kan få för sig att rycka med sig Kapten Haddock och dra iväg till månen. Men den är väl försäkrad kan man tänka.
2. Smurfarna. Det finns hundra stycken, varken mer eller mindre. Fast de är ju mindre än de flesta om man tänker så på saken. Eller småväxta som det heter.
3. Lucky Luke. Helt sjukt att man bara kan ställa sig vid ingången till salonen och helt plötsligt inse att det är en själv som är den där kopojken som rider in i solnedgången i slutet av storyn.
4. Övriga. Massor med figurer jag aldrig sett, några jag sett men inte kan namnet på och någon som jag kan namnet på men som förmodligen aldrig sett mig förut. Den här publikationen var för övrigt den bästa på hela stället:
I viss konkurrens med den här förstås. De här har aldrig sett mig (vilket framgår med all önskvärd tydlighet) och vice versa. Fast den ser allt lite smått bekant ut den där halvsmutsiga pandabjörnen.
Morgonen efter besöket får vi äran att hälsa på verklighetens Milou, men eftersom han är så känd har man valt att döpa om honom till Junior för att han ska kunna röra sig inkognito på stadens gator och torg. Plus plastikopererat in jordens största hundögon.
Junior är B&B-ägarens hund som jobbar som trivselvärd på etablissemanget. Han sköter sin uppgift på ett föredömligt vis.
Imorgon kör vi en sammanfattning på Belgien, eller epilog som vi säger på flamländska. Eventuellt följs det upp av ett diagnostiskt prov men högst sannolikt inte. Vi lär ju oss om Belgien för livet, inte för att essa ett prov. Bis morgen leute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar