MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - PROLOG

Nu är det dags att förflytta fokus från Belgien och istället koncentrera blogginnehållet till en stad i östra delen av de brittiska öarna. Vi ska således migrera drygt 30 mil nordväst från Bryssel sett och landa i Suffolks residensstad Ipswich. Även känt som mitt andra hem.

En gång i tiden förhöll det sig till och med på det viset att mitt och Fru Nygårds hem var beläget i just Ipswich, närmare bestämt för snart tio år sen. Men den här kärleksaffären har varit igång längre än så. Det är lika bra vi reder ut det här från början så ingen blir av med håret eller tar till flaskan bara för att man undrar varför den spensligt byggde mannen från Stråtenbo tycker så mycket om den här fotbollsklubben som heter Ipswich Town Football Club.

Är man någorlunda jämngammal med mig och åtminstone en gnutta intresserad av fotboll bör man kunna dra sig till minnes att ovan nämnda fotbollsklubb i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet tillhörde gräddan av Europas klubbar. För en liten mas som undertecknad var väl det ungefär som för de små knattarna av idag som har den dåliga smaken att börja hålla på Manchester United, Barcelona, Real Madrid och dylika mångmiljardmaskiner (eller så hejar de bara på Zlatan så var det bra med det). Jag började hålla på Ipswich. En är ju inte helt färdigutvecklad i kolan vid sisådär sju-åtta års ålder (utvecklingen fortgår visserligen alltjämt) så det var förmodligen en bidragande orsak. Och - om du som läser inte har koll på det - man byter aldrig favoritlag. Vissa tror att man göra det ungefär som man byter kalsonger och komma undan med det. Brist på karaktär kallas det. Oavsett vilken kass klubb man än haft turen eller oturen att börja hålla på. Visst kan man förstå att de stackare som håller på Norwich många gånger önskat att de börjat hålla på nåt vettigare, men de sitter också under samma paraply. De får helt enkelt stå ut de också.

Själva staden Ipswich är en gemytlig liten stad i countyt Suffolk. Med liten menas i det här fallet en stad av ca Västerås storlek rent befolkningsmässigt. I övrigt inga större likheter med Västerås befolkning såvitt jag har erfarit. En halvrutten flod som flyter genom stan, några trevliga shoppinggator, gamla kyrkor, en upprustad marina (dock bara halvfärdig pga credit crunch som kom och satte käppar i renoveringshjulen), ett gäng mycket mysiga pubar och en fet fotbollsstadion. Där har ni huvudattraktionerna i sammandrag.

Mitt första besök på plats var 1997 men något mer än tågstationen och fotbollsstadion såg varken jag, min syster eller min far den gången. Det var ju lite klantigt faktiskt, men det har vi alla sett till att åtgärda sedan dess. Ett otal besök senare är det lite som i den där tv-serien från Boston när en kliver in på favoritpuben och känner igen delar av klientelet (alla känner dock inte till mitt namn och jag har fortfarande inte lärt mig namnet på alla som hänger där men ni fattar grejen ungefärligen med den fina Cheers-metaforen). För tio år sen bodde vi alltså där under en höst och hade en oförglömlig sådan. Några år senare följde 24 intet ont anande fotbollsintresserade svenska Ipswichsupportrar med till stan på en av undertecknad semi-organiserad historia som bland annat innefattade en guidad tur på Ipswichs hemmaarena Portman Road, en hemmamatch på en lördag följt av en bortamatch på tisdagen. Så trevligt var det att det ledde till att en officiell supporterklubb startades för ganska exakt sex år sedan med petit moi som ordförande. 

Ser ni skillnaden på en häst och en älg?

Ännu har ingen annan gjort anspråk på ordförandeklubban och så länge som det förhåller sig på det viset får en bjuda till lite och till exempel vara med och fortsätta organisera såna häringa medlemsresor som vi kallar det nu för tiden, främst pga att den är till för medlemmarna i supporterklubben som vi valt att kalla för ITFC Sweden. Och det är där vi är nu. 

Till helgen samlas mellan 45 och 50 (det är några frifräsare också som vi inte riktigt har koll på) svenska Ipswichsupportrar för en helg av gemenskap, glädje (så länge man räknar bort själva fotbollsresultaten) och aktiviteter såsom pubkvällar, publuncher, pubrundor, bryggeribesök, gemensam middag och som lök på gravlaxen en fotbollsmatch (som nödvändigtvis inte betyder någon större glädje, se ovanstående konstaterande). Det är vad den här bloggen ska febra om i ca tio dagar nu. Det blir ungefär som Belgieninläggen fast mindre Belgien och mer Ipswich om en säger. Mer ale än rulltrappor, mer fotboll än Indochine och mer kött än fisk. Hoppas ni vill vara med på resan.