ÄNNU MER PAUSUNDERHÅLLNING

Vilket rackarns aber att åka iväg på konferens över en långhelg. All denna pausunderhållning är givetvis ohållbar i längden och det är för väl att det snart är över, en blir ju inte direkt yngre om en säger. Men en till hinner vi med. Den handlar om de svåra ämnena respekt och auktoritet. http://youtu.be/eyhq8rOgaiA

Jag vet inte om det bara är jag som känner att det är en smula oklart om Cartman fick riktigt bra kläm på det där. Knepigt läge.

MER PAUSUNDERHÅLLNING

Ibland vill människor gärna skylla sina tillkortakommanden på andra i sin omgivning eller till och med döda ting som inte ens har förmågan att bestämma över sin egen existens. Det här med att ta ansvar för sina egna handlingar är inte riktigt deras grej. Uselt beteende om man frågar mig, men alla har ju sina förklaringsmodeller. Bristande respekt, byxor som hänger längre och längre ner på dagens ungdom, sämre sjukvård, fotbollslandslagets fallande kvalitet, katters försämrade mörkersyn och världsläget i allmänhet. Det finns alltid någon eller något att skylla på. Bekvämt som satan. Men vad många glömmer bort är att det är dumt att leta syndabockar när det redan har utsetts en generalsyndabock: http://youtu.be/_aY9Ensgd0c

Väldigt skönt att ha ett helt land att skylla på om något nu skulle gå åt helvete inom den närmaste framtiden.

PAUSUNDERHÅLLNING

Vi åkte inte baklänges i flygplanet. Det känns lite beige att SAS inte kan anpassa sig efter en livs levande rebell, men vad ska man göra? 

I pandavärlden (för att bara ta en slumpmässigt parallell värld) finns det också rebeller. Här en av de mer kontroversiella: http://youtu.be/OQnNH7I07RY

Men som den rebell jag är tycker jag det är en av de roligaste pandorna. Fast i förlängningen jag tänker ändå att den inte får riktigt tillräckligt med bambu.

OVANA SAKER

När man gör eller hör något ofta blir man bra och van på det man gör eller hör. Så brukar det heta. Ergo; när man inte gör eller hör något ofta är det lätt att det känns ovant.

Ett prima exempel på en ovan situation är att kliva in på skolgården och höra en kille från förskoleklassen som gungar säga "Va snygg du är!". Min bedömning är att han har en lysande framtid som glädjespridare. Eller eventuellt som bedragare med manipulativa superförmågor. Kanske mer troligt att det är det senare som gäller men en hoppas ju verkligen på att lyckobringare blir hans epitet snarare än lögnare och conman.

Knappt hinner en kliva in på fritids innan man ligger på soffan och blir omhändertagen pga bilolycka som fritidsledaren varit inblandad i (det är tydligen jag som har kört på honom). Det tas sprutor och plåstras om av ett imponerande antal sjuksköterskor. Ovant. Vem trodde att det fanns sådana resurser i svensk sjukvård?

Dagens sista ovanlighet är att agera fotbollstränare ihop med Min kompis Fredrik. Vi har ju sett lite hur det går till när supercoachen Emma kör sina övningar så vi har ändå lite koll på vad som gäller. Efter presentationsrunda (där de flesta i truppen visar sig vara fem år) blir det inte mycket till uppvärmning innan den klassiska dribbla-mellan-koner-och-avsluta-med-skott-på-mål-övningen tar vid. Ett evinnerligt målvaktsbytande gör att övningen blir en smula för lång och det krävs att Fru Nygårds påminner oss om att det är dags för drickapaus innan den avslutande matchen börjar. En kvarts tvåmål slutar 1-1 och trots en tidig krock med hopslagna huvuden i ena laget verkar de flesta nöjda. De var säkert också lite ovana med två gamla gubbs som tränare, men verkar ha tagit det hela med ro. Det var dock ingen som kommenterade om vi var snygga eller inte. Det kommer väl nästa gång får en tänka.

VAR SKA DET SLUTA? ELLER NÄR?

När ska den här rebelliska sidan sluta vara så jämrans närvarande i mitt vardagliga liv? Att avsluta dagen med en skål salta jordnötter till kvällsteet är det ultimata beviset på att den här 42-åringen aldrig kan tas som en given Medelsvensson i någon situation någonstans. Ever.

Eller ta bara den här grejen med att kliva in på gymmet i cykelbyxor som om det vore den naturligaste grejen i världen. Sån är jag liksom. The rebel from another level.

Tidigt torsdag morgon åker jag och mina kollegor till Palma för konferens i dagarna tre. Helt i linje med ovanstående livsföring kommer jag föreslå att vi alla flyger baklänges hela vägen ner till Mallis. Bara för att vi kan. För det kan vi väl? Eller?

ATT KOLLA PÅ FOTBOLL - THE ASPEZTECA WAY

När en snart femåring när ett fotbollsintresse utöver det vanliga kan det vara på sin plats att ta med honom på gräsrotsfotboll division 7-stylee.

Fotboll i sjunde divisionen innehåller spelare som kickar boll för att det är kul. Det är inte nödvändigtvis särskilt underhållande att titta på. Om man inte gillar fotboll väldigt, väldigt mycket. Som Lilla Sektionen och hans far. I bilen på väg dit förutspår han en vinst med åtta eller nio-noll. Verkar rimligt. Vi hinner knappt sätta oss på en av bänkarna innan hemmalaget Aspeboda pangar in första baljan. Lilla Sektionen jublar järnet. Matchen fortsätter och vi följer spänt de kommande minuterna.

Lilla Sektionen vill komma närmare händelsernas centrum och ställer sig nära sidlinjen för att känna atmosfären på närmare håll. Kommunicerar att han vill ställa sig nere vid hörnflaggan. Han ställer sig nere vid hörnflaggan. Fotbollstränare Emma kommer förbi och pratar lite med honom. Lycka. Han vill gå till andra hörnflaggan. Vi går till andra hörnflaggan. Lika glad oavsett hörnflagga visar det sig.

Halvleken drar sig mot sitt slut och ASK (det är så vi refererar till sportklubben) har förpassat en fjärde boll bakom motståndarmålisen. Vi fryser och det är dags att åka hem och borsta tänderna och krypa ner i sängen med Lilla Pandan för Lilla Sektionen.

Det är många intryck att ta med sig från ens första a-lagsmatch på Aspezteca och en bilfärd hem på fem minuter är inte tillräcklig för att processa allt som rör sig i huvudet på en liten människa. Men en viktig fråga måste få sitt svar:

- Pappa, visar de matchen på TV?

Besvikelsen att de inte visar matchen på TV är givetvis monumental men allt som allt är kvällen en succé. Det är ju inte varje måndag man får gå på fotboll och se fyra mål för hemmalaget.

Bollen är i rullning. Aspezteca kommer få fler besök, lita på det.

EUROPEISKA KATASTROFRESULTAT

Helgen vecka 21 går till historien som en av de sämsta rent resultatmässigt. Utfall som går att komma över relativt snabbt och som inte har någon större effekt på vår gemensamma framtid i den här världsdelen som vi bor i:

Derby 0 QPR 1. Mammon vann. Trist för en neutral supporter.

Atletico Madrid 1 Real Madrid 4 efter förlängning. Storebror vann till slut, underdoggen förlorade. Kass.

Leyton Orient 5 Rotherham 6 efter straffar. Och Orient ledde med 2-0. Suck.

Imorgon är det måndag och då är fotbollsresultaten glömda men det är också en måndag då Europa vaknar upp till ett parlament med på riktigt skrämmande resultat:

Front National stöds av ungefär en fjärdedel av de franska väljarna och UKIP i Storbritannien är framgångsrika. Tyskland har ett nazistparti som enligt SVTs text-tv väntas få ett mandat i parlamentet. Ett nazistparti. Samtidigt som Gyllene Gryning i Grekland har otäckt stort stöd, det polska högerextrema alternativet sägs ha en företrädare som inte står ut med att se på funktionshindrade personer och i vår omedelbara närhet har vi förutom SD även ett grannland som lyft fram ett främlingsfientligt parti till nästan lika höga siffror som deras franska motsvarighet.

Jag vet ju inte vad ni tycker men själv blir jag ledsen och orolig. Och tänker att stora delar av den europeiska mänskligheten kan avgå med omedelbar verkan. Skämmes Europa.

ORIMLIGHETEN I JÄGERSRO

Orimligheten i Monopol har bloggen redan avhandlat. Dito i galoppspelet Jägersro däremot har lyst med sin frånvaro allt för länge nu.

Några random orimliga grejer med hästspelet ifråga:

Startkapital 2 000 spänn. Som man får låna från banken. Vad är det med folk som gör spel, har de ingen förankring i verkligheten (i Monopol får man alltså 15 mille. Inte låna, man får!)? Två lax, ska det vara nåt att springa runt med på stallbacken? Det räcker väl knappt till ett knippe höbalar och ett par hästskor. Behöver man ytterligare flis måste man låna mer och det får man ju ändå ge skaparna att det ligger i tiden att belåna sig upp över öronen och pröjsa ockerränta. 10 % ränta. Per lopp. Det är lätt att misstänka att Tony Soprano har ett finger med i spelet.

Totalisatorn mäktar med att ta emot 1 800 riksdaler per lopp från var och en av deltagarna. En får förutsätta att nämnde Soprano har teamat upp med Svenska Spel. "Spela jättemycket så att du har större chans att vinna (men tänk på att det är farligt att spela bort hela lönen och lite till)". Vi gör ett tämligen simpelt räkneexempel: Låna 2 000 kronor, betala 200 i startavgift och spela bort resten av pengarna. Summa kvar i plånboken innan första loppet ens har startat: nada komma noll pistoler.

På vägen runt banan kan man hamna på en blå ruta och då får man ta ett så kallat Galoppkort. Sjukt orimligt. Vilken jävla häst - oavsett galopp eller trav - stannar mitt i första kurvan och ba: "Jag ska bara ta ett blått kort så ska vi se om det kan bli någon extra fart eller om det är dags att bli diskvalificerad pga random fullständigt orimlig anledning. Gnägg gnägg, hästsmiley".

Om man istället har en jämrans osis kan man hamna på en röd ruta och få betala ett par-tre flak enbart på basis att man äger en häst. Finansiering: kortfristigt lån hos Stallbackens Bluff & Båg AB. Galoppmaffian alltså, vilket jävla rövargäng.

När spelvinsterna ska betalas ut efter loppet kräver Lilla Sektionen att han ska ha samma återbetalning på sin satsade tvåhundring på Systersektionens blå kuse som övrigas satsade femhunka. Helt fucking orimligt, men försök att få en femåring att förstå det. Mission impossible.

Annars är det ett ganska roligt spel. Om det bara inte var så förbannat orimligt.

LILLA SEKTIONENS FRÅGELÅDA

Att tänka utanför lådan är inget koncept som Lilla Sektionen har några problem med. Han praktiskt taget uppfann det.

Sessionerna med frågor av alla upptänkliga slag är en ständigt fortgående process i Lilla Sektionens liv och således i förlängningen även hans närmast stående familjemedlemmar. Idag excellerar han, fredagen till ära, bland annat med följande spörsmål:

- Pappa, kan man jida på sig själv?

Pappa svarar: "Om man kan rida på sig själv?" Ok, kanske sämsta svaret, det att svara med en fråga bara för att vinna lite tid. Sen fylla på med "Tja, det kan ju bli lite svårt kanske". Fast så länge man svarar nånting så är motparten oftast nöjd. Och går vidare med nästa fråga.

- Vajföj ska JAG göja ALLTING??

Pappa svarar: "Nu har du ställt fram fyra tallrikar och ett paket med frusna jordgubbar. Det kanske inte räknas som att man har gjort allting när vi ska äta fredagsmiddag". Klockrent svar. Sjukt nöjd faktiskt. Han å andra sidan ser ut att vara allt annat än sjukt nöjd.

- Boj Zlatan i Pajis? Haj han en fotbollsplan? Då kan vi ju hälsa på honom näj vi ska åka till Pajis.

Pappa svarar: Ingenting, frågorna ifråga var nämligen ställda till Fru Nygårds. Hon informerar sakligt att franska ligan har uppehåll över sommaren samt att VM pågår när vi är i Paris och att sannolikheten för att träffa Zlatis (som han heter på Lilla Sektionen-språk) kanske inte är skyhög. Lika bra att säga som det är liksom.

- Vilka dagaj äj det nästa vecka?

Pappa svarar: "Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag." En av de lättaste frågor han har ställt på länge, busenkel.

- Huj stavas Z?

Pappa svarar: Pappa ger upp.

EN SKOLDAG

Förmodligen ett av världens bästa trick för att bli på bra humör och samtidigt få upp temperaturen i hjärteroten är att hänga med ett gäng förstaklassare. Vilka juveler.

Inte hinner det gå många minuter innan Systersektionen får riva av ett datum på väggalmanackan och sedan läsa matsedeln för dagen. Potatis- och purjolökssoppa. Hur typiskt är inte det då? När jag själv gick i lågstadiet precis på den plats där den nybyggda skolan nu ligger så övertygade jag både mig själv och mattanten Siv att purjolök, det är jag allergisk mot. Aber natürlich. Typiskt även pga att när jag gjorde ett gästspel i klassen under hösten så serverades också potatis- och purjolökssoppa! Oddsen på det då? Och vad är oddsen på att ett av kidsen utbrister:

- Men Niklas, det var ju samma mat förra gången du var här!

Ett geni. Hur kan han komma ihåg det? Klassen är fylld av små genier och bland dem Min kompis Fredriks förstfödde som informerar om att hans pappa fyller år idag och att han blivit vederbörligt gratulerad på morgonen (kanske inte just med de orden, men ni fattar säkert ändå). Någon annan får ordet och meddelar glatt att hens mormor/morfar fyller typ 72 imorgon. Min kompis Fredriks son räcker genast upp handen för ett förtydligande:

- Min pappa fyller inte 70.

Fantastiskt med sjuåringar som vet värdet av att vara tydlig.

Lektion och påföljande rast följs av fritidspass som idag innebär brännbollsmatch tillsammans med förskoleklassen. Det är nästan lika roligt som fotbollsträning för väldigt unga människor. En satsar konstant på varvning oavsett om slaget når två eller tjugotvå meter, någon annan blandar slag och löpning med handstående medan Systersektionen ägnar sig åt att springa barfota rakt på en geting. Såna där djur alltså, finns inga värre party poopers. Vi hämtar en kylklamp i frysen på Fritids och idkar idrottsmedicin varpå det är dags för lunch.

Det är föredömligt när det styrs upp en plats för pappan bredvid sin dotter i matsalen. Ungefär på samma nivå föredömligtmässigt med att det inte bara serveras soppa utan även någon slags blomkålslåda som är gudomligt god. Mina komplimanger till matlagningsteamet. Bra uppladdning inför idrottslektionen som stundar efter avslutad spis.

Någon medverkan i jordens alla möjliga olika former av kull av yours truly är inte aktuell och efter att Systersektionen råkar ut för en ofrivillig tackling i den stekheta sommardagen hamnar även hon på avbytarbänken. Ingen bra sportdag detta. Det måste vara något i luften. Men jag får i alla fall lära mig att det bland annat finns spegelkull, bläckfiskkull, toalettkull och en handfull ytterligare sorters kull. Kul.

Jag åker därifrån med ett hjärta fyllt av värme från små kloka personer med många tankar på sina respektive hjärnor. Vill du också ha lite feelgood i vardagen och har barn kan ett nedslag i hens skolvardag varmt rekommenderas. Har du riktig jävla röta kanske de serverar potatis- och purjolökssoppa.

NÅGRA LÄRDOMAR FRÅN EN VANLIG ONSDAG I MAJ 2014

1. Om man nödvändigtvis ska cykla till och hem från jobbet, gör det inte med öppen mun.

2. Om ens son spelar FIFA14 kommer han att göra EXAKT samma moves på fotbollsträningen, dvs teatraliskt ta sig för huvudet med dubbelfattning när han släpper in ett mål samt kasta sig in i en hög med spelare med sulan först. En kul grej, en not so kul.

3. Om ens dotter inte spelar FIFA14 kommer hon som egen uppvärmning på fotbollsträningen - i en stil något åt det artistiskt lagda hållet - att rulla runt på gräset. Typ 300 varv.

4. Om man cyklar till jobbet men stannar till på gymmet för ett pass och en dusch och, på allvar, på flit inte tar med några andra shorts får man gymma iklädd cykelbyxor. Herregud.

5. Om man cyklar hem från jobbet men stannar till på fotbollsträningen för att hjälpa till och, på allvar, på flit inte har med några fotbollsshorts får man hjälpa till iklädd cykelbyxor. Herregud. (se även punkt 4 för ganska liknande fail)

6. Om det är onsdag idag måste det rimligtvis betyda att det är torsdag imorgon. Yay.

Om du läst hela inlägget har du kommit till slutet nu.

ETT LITET INLÄGG OM MIN KOMPIS FREDRIK

Igår pratades det dynga här och det kan inte nog bes om ursäkt för den urspårningen (jag var spiknykter by the way). Vi behandlar något trevligare idag som motvikt, så vad sägs om Min kompis Fredrik?

Förutom att han är en av de ivrigaste läsarna av den här publikationen har han en hel hög med föredömliga företräden. Såsom klipsk, enormt trevlig (dvs högre social kompetens står icke att finna), Sveriges bästa humor, en briljant blogg, twittrare av högsta internationella rang (@ftimeus), charmig dialekt och inte minst är han ytterst omtänksam. Listan skulle så klart kunna göras kilometerlång men en vill ju inte att han går och blir högfärdig.

Vad gäller ovanstående omtänksamhet har den exemplifierats ett par gånger i min omedelbara närhet när han under loppet av den senaste veckan assisterat strandsatta förare. Senast ikväll när han med assistans av en annan förälder tvärs över vägen från Bystugan hjälpte en mopedist vars fordon strejkade stenhårt. Det såg ut ungefär så här när det fångades på bild av en av de andra föräldrarna på nämnda dagisinrättning:

Det är inte alla som kan konsten att laga en moped med paraply, möjligtvis McGyver. Och Min kompis Fredrik. 

Förra veckan bestod omtanken i att hjälpa en av fotbollspappornas bil ner från en sten. Men då var det bättre väder och förmodligen genomfördes hela den operationen utan paraply. Oavsett verktyg är det hjärtevärmande med dylika omtankespersoner i sin närhet. Som Min kompis Fredrik.

DYNGSTACK STORLEK XL

Hästbajs. Nog måste det vara värt ett eget inlägg? Och hur lätt vore det inte att köra några sköna puns innehållande skit, skitsak, skit i det och sluta snacka dynga och hela den biten. Vi hoppar över det och går på ren fakta från Wikipedia:

Det finns ingen - INGEN - som har skrivit en artikel om dyngstack eller dynghög på sidan för eternal wisdom! Fatta kunskapshålet. Det finns således ingen fakta om dyngstackar över huvud taget. Nu har någon i och för sig varit så vänlig att författa en väldigt kort artikel om gödselstack. Inte samma sak. Det ska handla om dynga och inte om gödsel. Gödsel kan man ju köpa på vilken välsorterad butik för trädgårdsprylar som helst medan man får leta lite längre för att hitta någon som vill kränga dynga (om man inte räknar vissa supportershoppar i exempelvis Norwich, Gävle och Mora). Så om inlägget ska handla om dynga får vi helt enkelt fokusera på grannarnas dynghög.

Den är banne mig gigantisk. Nio skottkärrslass med dynga märks knappt i högen med prima hästskit. Det är som om en dyngbagge varit där och mumsat i sig några ynka hekto (äter de dynga eller är det bara nåt epitet de svänger sig med för att vara lite coola i baggekretsar? Jag har verkligen ingen aning och nu när klockan är efter halvtio och Wikipedia precis har stängt för idag finns det ju ingen möjlighet att faktakolla heller). Men som förare av ovannämnda skottkärra kan jag härmed meddela att det är tunga grejer. Särskilt den skit som brunnit. Inte med flammor och sånt fränt utan den blir bara lite mysvarm på sommaren och ibland ångar det till och med om stacken (jmfr myrstack som inte brinner särskilt ofta). På engelska kallas detta för steaming shit. Eller, nej det gör det säkert inte men jag är så sjukt trött att det som för tillfället präntas ner bara är rent ordbajseri (jaha, ordvitsfail). Och där diskvalificerade jag alltså mig själv men tröstar mig med att jag lyckades hålla samtliga pandor utanför det här inlägget i alla fall.

Gå ingenstans, vi återgår snart till någorlunda normal verksamhet och allt blir snart som förut. Vilken dag som helst. Tack o hej.

ATT SOVA I TÄLT SAMT FÖRDELEN ATT HA EN GRANNE SOM HAR EN ÖVERJÄVLIGT STOR DYNGHÖG

Att sova i tält. Inte min favoritigaste grej kanske men vad gör en inte för Systersektionens önskan om en äventyrlig nattlig utflykt på gräsmattan? 

Liggunderlag är bra att ha, likaså sovsäck. Det senare har vi flera stycken men något att ligga på är det sämre med. Om man inte räknar dynorna till utemöblerna förstås och som av en händelse är det precis så vi räknar här i Stråtenbo. Eftersom det är lite spännande att sova i tält för en sjuåring så avhandlar vi några viktiga världsfrågor innan Johnny med sandkornen tittar förbi. Dessvärre hinner Systersektionen inte sova mer än några minuter innan vi har en livs levande katt mitt uppe på taket av tältet. Fröken Sally har många klätterkompetenser och just den här får nog rankas topp tre. Hon får jobba lite på tajmingen bara. Så slumrar vi in igen. Och ut. Och in. Lite som ett kattdjur genom en dörr. Och på tal om katter. Trots åthutning dyker förutvarande nämnda katt upp igen men denna gång i form av nattkatt. Dock med samma rutt som tidigare. En får vara glad att det inte är en varg i alla fall för de är ju oftast hungriga. I alla fall i närheten av tält som innehåller människor. 

Natten avlöper fint, om man bortser från några mindre malörer:

* Vansinnig kyla. För årstiden alltså. Sovsäck plus underställ borde räcka långt men det skulle varit fleecetröja, mössa och eldvakt om temperaturekvationen skulle gått ihop. 

* Ryggbråckskoefficienten är orimligt hög i ett tvåmansält. 

* De som tillverkar dylika mobila bostadsinrättningar måste vara i maskopi med höftoperationsbranschen. Helvetes jävla satan vad mina beniga höfter tar stryk av naturliv. 

* Katt. Bedrövligt tältvett.

* Fåglar och allehanda övriga ljudmässigt störande inslag i den närmaste omgivningen. Eventuellt hörde jag en varg. Antingen det eller så var det en giraff som nyligen fått en visdomstand utdragen. 

Men som sagt, bortsett från ovanstående punkter så fanns inget att klaga på. Eller som Systersektionen uttrycker det när hon slår upp ögonen vid pass 07.30:

- Det gick ju bra det här. 

Sen äter vi frukost varpå jag går över till grannarna för att ägna några timmar åt att förflytta x antal kilo prima höstdynga från deras kraftigt överdimensionerade dynghög till vår fotbollsplan. Men det får vi prata mer om en annan dag. Nu ska jag nämligen återgå till att sova inomhus i min egen säng. The bliss. 

MEN DET KANSKE VAR SOM SÅ ATT DJUREN HADE KOMMIT ÖVERENS OM EN GEMENSAM AKTION. FAKTISKT.

Hela den här grejen med att förflytta sig genom att använda sina egna krafter. Jag är skeptisk.

Alltså, första kilometern är förstås under all kritik. Om det inte vore för att jag slog igång den där appen med kvinnan som pratar så distinkt lite för tidigt. Glömde förstås att 1) fylla på flaskan och 2) ta med cykelnyckeln ut. Klart kilometertiden blir hårt drabbad av dylika tabbar.

Km 2: Sjukt många höjdmeter, säkert tvåsiffrigt!

Km 3: Bättre geografi, men hamnade mitt i en koövergång. Ledarkossan ba: 
"Oj, jag glömde koskällan på andra sidan." Backar tillbaka (långsamt) och tar en evighet på sig att rätta till bandet som skällan hänger i. Ändå nöjd med tiden.

Km 4: Lite bättre flyt, inga kossor i vägen men väl en flock med får som medelst sidledsförflyttning och okvädningsord saktar ner min framfart på ett icke önskvärt sätt.

Km 5: Transportsträcka, inget att rapportera.

Km 6: Höjdmeter igen. Klarar inte av uppförskörning, särskilt inte när det springer katter över vägen hela tiden. En sällan skådad bromsfest.

Km 7-10: Söndagsgubbåkning på en lördag, det är ungefär så det ser ut. Plus att den där laman som blockerar vägen på sjunde kilometern sabbar snittet.

Km 11: Grusväg. Hade helt glömt bort det. Hjortarna som har någon slags konferens vid den asfalterade bron hjälper inte heller till utan kör någon slags brokontroll i krigstid.

Så ser första halvan av resan ut. Och inte blir det bättre under del 2 när resten av den lokala djurpaletten ger sig in i leken.

Km 12: Hjortarna kör walkie-talkie med tvättbjörnsstammen lite längre uppför vägen och det blir ju ett jävla kackalorum alltså. Sätter sig i huvudet såna där tvättbjörnsattacker och hela trettonde kilometern blir också lidande av den.

Km 14: Punktering. Typiskt. Får inte hjälp av en flock vargar som bara står och hänger och typ "Nä, vi är vargar. Vi kan ingenting om cyklar." Det är väl därför hälften av dem har foliehatt.

Km 15: Får upp farten lite och för att vara baklängescykling är jag rätt nöjd att klocka in på 30 km/h.

Km 16-19: Passerar golfbanan och får dodga inte mindre än 37 felriktade bollar som kommer vinande över vägen. Folk är så sjukt dåliga på att spela golf.

Km 20: Vad är oddsen att man blir nedtacklad i diket av en älg? De kan ju inte ens cykla mig veterligen.

Km 21: Älgen genar genom skogen och överraskar med att skjuta på cykelekipaget. Tack för hjälpen och hela den biten, men nästa gång får den gärna låta bli att sticka in hornen bland ekrarna. Simultant kronbrott och ekerpaj är inte att rekommendera.

Km 22: Cyklar tack vare älgen (eller snarare på grund av densamme) på bakhjulet sista kilometern. Plus grusväg sista femhundra meterna. Hygglig avslutningstid trots allt.

Om det inte vore för alla störiga djur skulle det ju vara skitkul att cykla. Nästa gång ska jag cykla en annan väg. Och kanske fram mot hösten en aning fortare.

P.S. Ok, jag erkänner. Hjortar kan inte hantera walkie-talkies, men vad gör man inte för att frisera en story? D.S.

TVÅ ÅR AV SMÅSEKTIONER, PANDOR, ÄLSKLINGSSKIVOR OCH DIVERSE LARV

Anledning att fira kan man nästan alltid hitta. Man slår något rekord, till exempel köper fler bolag än förra månaden, skjuter flest mål på fotbollsträningen eller kanske skriver sitt 500:e blogginlägg. Annars kanske det är som idag att ens blogg har existerat cirka ganska exakt i två år.

Två år är en lång tid. Två år är inte särskilt lång tid. Visst var det igår den där 40-årsfesten gick av stapeln? Under inga omständigheter kan det väl ha varit två år och en månad sedan det hände? Vi gick genom skogen hem till Stråtenbo, en desorienterad Fru Nygårds, en vinstinn kompis Lasse och jag. Och en månad senare såg Popskolan by Nigge världens ljus för första gången. Det har ingenting och allting med varandra att göra. Allt och alla som rör sig i mitt liv, centralt som perifert, familj, kompisar, popband, fotbollslag, gräsklippare, husdjur och pandor är i högsta grad inblandade i den här publikationen. Tack för att ni finns och tack för att ni läser ibland (om du är ett husdjur eller en panda och läser det här så sitter du för nära skärmen), det värmer nämligen en popgubbes hjärta.

På tal om gräsklippare. Klippo Ferguson har fått en hjälpreda. Robbo Ferguson heter hen. Vi får prata mer om hen en annan dag när hen blivit varm i kläderna. När jag lärt känna hen lite bättre. Jag känner på mig att hen är en riktig record breaker. Vi hänger klippan där för nu.

VILKET LAND VILL DU ÅKA TILL?

Vi har alla våra olika drömdestinationer och de små invånarna i det här hushållet är inte något undantag. Den yngsta av dem delar gärna med sig av allehanda tankar, särskilt under middagssittningen.

När vi pratar om land behöver det inte nödvändigtvis vara ett sådant som har geografiska gränser utan man får gärna tänka lite utanför geografilådan. Lite i linje med Lilla Sektionens önskedröm som innefattar en resa till Godislandet. Tänk om en hade kommit på det själv. Vilket geni en skulle vara. Men det är ju inte helt knasigt att ha ett geni till son heller får en väl tänka. Och ett geni tänker så klart inte så enkelspårigt som bara på sig själv utan har även tagit fram toppalternativ för sina närmaste. Fast jag vet inte riktigt jag.

- Och du pappa, du fåj åka till Öllandet.

Lite grann tänker jag att dryckesvanorna kanske bör ses över.

- Och du mamma, du fåj åka till Chipslandet.

Hoppsan. Men det är som vi alltid har sagt, vi kompletterar varandra på ett utmärkt sätt jag och Fru Nygårds.

Medan vi åker mot Öl- och Chipslanden planerar vi ett stopp på Leklandslandet så Systersektionen får sitt lystmäte också. Hon fick för övrigt välja sitt favoritland själv. Å andra sidan ska man inte ta för osannolikt att jag hade valt Öllandet om jag fått välja fritt.

THE PANDA SWAT TEAM

Till allas förfäran har säkerhetspandorna lyst med sin frånvaro under en längre tid. Tro nu inte att det beror på att de är sysslolösa på något vis utan det ingår i hela säkerhetstänket att ligga lågt. Mobilisera. Fokusera. Samla information.

Igår var det Defcon 2 på väg in i Defcon 1 i det här hushållet innan hela bredbandsdebaclet fick sin upplösning genom en urdragen skrivarsladd. Säkerhetspandorna var rustade till tänderna med för ändamålet vederbörliga tillhyggen, attackplan noggrant utformad samt klädda i adekvata huvudbonader.

Wax on, wax off. Me Karatepanda, you loser.

Under de senaste 24 timmarna har de legat utslagna i soffan efter att ha laddat för vedergällning följd av total antiklimax. Inget slår ut en säkerhetspanda som en urdragen skrivarsladd. Och allt är mitt fel, men de är så utmattade att de inte ens orkar kalla mig vid mitt rätta namn (idiot, om det nu var någon som missade det igår). Som plåster på såren har jag informerat om att de får följa med till Bilprovningen imorgon och utöva pondus i syfte att få Skodan genom besiktningen. Funkar inte det kommer plan B sjösättas vilken (som avslöjades redan igår) innebär att bilhandlare rings upp av mig genom slumpvist urval varpå karatepandorna genomför så kallad uppföljning by hembesök. Det vill vi helst slippa, så vi hoppas att inspektörerna på Bilprovningen gillar pandor med pondus. Vi tar med en påse kanelbullar för säkerhets skull.

JO MEN ALLTSÅ, ÖH, DET VAR JU KANSKE LITE OVÄNTAT

Ähum, så tokigt. Vill ni höra den goda eller dåliga nyheten först? Vi tar den goda:

Bredbandet funkar igen!

Den dåliga:

Jag är en idiot!

Vän av blogginnehavaren kanske invänder att den dåliga nyheten inte alls är någon nyhet och det må så vara. En tröst i sammanhanget är i alla fall att vi är två om idiotskapet, nämligen jubelåsnan från i fredags. Men vad vet jag om hans situation? Han kanske bara är en 22-årig PRAO eller inhyrd från något bemanningsföretag och gjorde sin första dag på jobbet. Eller så är han bara synnerligen inkompetent inom modemgebitet. Ungefär som jag då.

Om ni någonsin hamnar i det dilemmat att som kund till det stora företaget ha en väl fungerande tv och telefon, men ha totalkaiko på wi-fin, så avvakta en stund med att ringa supporten. Ligg lågt med att föreslå byte av modem för att "så har vi ju alltid gjort" och skicka för bövelen inte efter någon tekniker (inte bara tar de flera dygn på sig att höra av sig, de debiterar kunden istället för det stora företaget om det visar sig att kundens oförmåga att detektera fel i sin maskinpark är roten till det onda) för det kan visa sig vara fel angreppsvinkel. En annan bra grej att undvika är att inte göra sig lustig över att 85% av de modem som skickas tillbaka pga att kunderna tror att de är defekta inte alls har några fel (skriv helst inte om det på en blogg så att det kan användas som bevis i en rättssal). Om du nu ändå gör det kanske du räddas av en lugn norrlänning som ringer upp (OBS, ej jubelåsnan) och tipsar om att kolla av samtliga wi-fi-prylar. Så vad ska man göra då? Häng med nu:

Dra ur sladden till skrivaren => Klart.

Nästa vecka ringer bloggen till random bilhandlare och klagar på att Skodan inte uppför sig vederbörligt.  Tack för kaffet.

VAD SKA MAN GÖRA?

Flera dagar utan internetuppkoppling försmäktar vi i detta hus. 24 timmar i det stora företagets värld är oändligt mycket längre än ett dygn i gemene mans vardag. En tekniker är inget man skakar fram bara så där liksom. Växer ju inte på träd osv. Så. Vad ska vi göra nu då?

Vilken satans tur att det finns tv. 

EN FÅR VARA GLAD FÖR GLÄDJEN

Tekniker på det stora företaget jobbar inte helg vad det verkar. 24 timmar räknas således bara på vardagar kan en lätt räkna ut. Den omedelbara - och smått katastrofala - effekten av detta debacle blir att förevarande blogginlägg författas medelst mobiltelefon. Skitdrygt ju. 

Igår var det dansavslutning för Systersektionen och den terminsvisa showen. Jag älskar konceptet med uppvisningsdans av grupper med koreograferade människor. Minstingarna är bäst. De lite äldre är bäst. Tonåringarna är bäst. De enda som inte riktigt kvalar in i bäst-kategorin är jazzdamerna. Säger inget mer om dem så har ingenting sagts. Men småjazzarna med Systersektionen i laguppställningen är förstås bedårande. Och knattarna som kör Hiphop/Street, så svala. Tonåringarna med sina mer avancerade koreografier, haktappande stuff. Ibland måste man bara kapitulera för den fullständiga glädjen som det handlar om när en får vara med om såna här konstyttringar. Närapå två timmar med pur lycka. Fråga Lilla Sektionen som formligen studsade i sin stol.

Hade inte det här inlägget skrivits på liten device hade det avslutats med en gigantisk smiley. Ungefär så här :-) fast 40 000 miljarder gånger större. 

ATT BJÖRNA PÅ ICA MAXI

Hade det funnits världsmästerskap i att beskriva hur man gör nummer två när man är i lekrummet på Ica Maxi är det inte helt omöjligt att det funnits en världsmästare in this very household. 

- Näj man bajsaj på lekjummet på Ica Maxi ståj man som en babian. 

Mina tankar är hos tjejen som jobbar onsdagkvällar på Ica Maxi i Falun. Bless her soul.

DU KAN VA UTAN INTERNET

Det här stora företaget. Längesen vi pratade om det nu. Tack och lov. Men nu måste vi ta ett nytt varv med det här igen. Tyvärr.

Vad ska man göra när det blir samma fel på modemet som vid typ fem tidigare tillfällen? Man kan exempelvis ringa upp och påtala att det blivit knas igen samt ödmjukt infoga en passus om att man tror att det kan vara samma fel som vid tidigare felanmälningar. Således ringer man och blir guidad i den där röststyrningen. Bredband (eller ska man säga internet? Svårt det där), tala in telefonnummer, vänta på att fyra andra ska få hjälp medan man på vägen får följande information:

- De flesta fel kan avhjälpas genom att du drar ur alla sladdar till utrustningen. Vänta några minuter och starta sedan om.

Kort paus följt av:

- Om du ringer från det nummer som du felanmäler så bryts samtalet ifall du drar ur sladdarna.

Det här geniet som de har anställt att tala till deras kunder som om de vore lobotomerade babianer på crack kan inte ens på väldigt långt håll vara släkt med RunKeeper-kvinnan. Hon är ett utpräglat proffs i jämförelse med den här sopan. Hoppas samtalet bröts efter att självklarheten levererats.

Sen kommer nästa lirare. De brukar ha bra folk att prata med på det där stället, men den här göken låter som om han helst vill gå hem och käka chips, böja ostbågar och dricka läskeblask. Inga fel på linan in säger han, modemet funkar som det ska.

- Nej, det funkar inte som det ska.

Sen får han höra storyn igen om att det är PRECIS LIKADANT som de senaste fem gångerna det varit fel på modemet. TV och telefon funkar finfint, så vad annat kan vara fel än modemet som inte får internet att fungera?

- Då gör jag en felanmälan och skickar en tekniker.

Du kan va tekniker din jävla ostbågsböjare (observera att början av meningen saknar talstreck eftersom man inte ska tilltala en annan människa på det viset, men det går utmärkt att tänka det). Vad ska en tekniker hit och göra?

- Varför ska du skicka en tekniker? Jag vill inte vara utan internet hela helgen. Jag vill gå in på er butik och hämta ett nytt modem. Precis som jag gjort förut.

- Vi kan tyvärr inte göra det.

- Då har ni ändrat era rutiner, för det gick alldeles utmärkt de andra gångerna modemet har säckat ihop.

- Ja, det har visat sig att 85% av de modem som skickats tillbaka inte har något fel alls.

MEN DET BETYDER JU FÖR FAN ATT 15% ÄR HELT JÄVLA KASS!! (OBS att det inte är något talstreck här heller plus att det är en smula olämpligt att svära åt folk).

- Jag är inte nöjd med det.

Skiter väl han i. Och snart får vi skita i det stora företaget och hitta ett annat.

Jävla ostbågsböjare.

DAGENS BOKTIPS

Att läsa böcker är gammeldags roligt. Särskilt om de behandlar områden som faller en i smaken. Inte som en del böcker från skoltiden som inte riktigt smakade något över huvud taget.

Ett par av mina absoluta favoritämnen behandlas i dessa eminenta böcker:

Det kanske inte hade varit någon dålig idé att läsa en bok om att vända bilder på rätt köl heller, men än till denna dag har jag inte hittat någon sådan bok. Så, en nyponbok och en gräsbok:

Min idol Jan Gradvall har samlat en rackarns massa artiklar som han skrivit genom åren och det är främst musik av alla de sorter som avhandlas men även annat som sorterar in under ämnet populärkultur. Och samhället i stort. En genialisk man. Men om någon tror att jag besitter sådan smartness och införskaffat denna tegelsten på egen hand så tror denne någon fel. Boken är en present från Fru Nygårds som vet precis vad hennes man går igång på i bokväg. Har jag nämnt att jag är lyckligt lottad?

Den gröna boken har jag lyckats beställa själv, sedan glömma bort att jag beställt den och återigen kommit ihåg att jag faktiskt beställt den. Lysande berättelser om brasiliansk fotboll i allmänhet och gamla och nya profiler i synnerhet. Berättat med ett elegant flyt och mycket värme. Den perfekta uppladdningen inför sommarens stundande VM.

Det var bara det jag ville ha sagt idag. Happiness förpackad i två fina böcker. Högst sannolikt återgår bloggen till sedvanlig oseriositet och litterär dekadens imorgon.

NÄR DEN NYA GENERATIONEN GÅR PÅ GRÄS

Som de har längtat. Som de har laddat. Som de har haussat detta ögonblick. Som de har drömt om att gå på gräs. 

Aspeztecastadion ligger så grön och fin redan i början av maj och Aspeboda SKs påläggskalvar gör sin första träning för säsongen. Lilla Sektionen och hans homies har snackat om det i veckor och i månader på Bystugan och uppenbarligen är det fler som har saknat joxandet med trasan. Nio ungtuppar i åldrarna nästan fem till sju-åtta år stövlar (vissa bokstavligt) runt på planen samt att tre av deras storasyskon springer över på andra planhalvan och lattjar. Organiserat och löst och ledigt på samma gång. Precis som det ska vara.

Vi letar reda på fotbollsskorna från förra säsongen som då var för stora för att användas, men som i år bara är någon centimeter för stora. Underställ med fullt matchställ utanpå samt fotbollshandskar. Plus huvtröja och regnjacka. Där har vi aftonens utstyrsel.

- Visst sej jiktiga fotbollsspelaje ut så häj?

- Precis.

- Men det finns inga jiktiga målvaktej som haj jegnjacka i alla fall.

Det har han ju rätt i. Men han är laddad. Han är klar för säsongsdebut.

De 45 minuterna avlöper fort och alla ser lyckliga ut över att fotbollssäsongen äntligen är igång. Han målvakten med regnjackan intygar att som helhet var det roligt, men när jag frågar om delarna får samtliga underkänt:

* Följa John. De körde den två gånger. En gång för mycket tydligen. Och då var inte ens första gången rolig.

* Dribbla. Nehej du, inte roligt.

* Skjuta. Icke sa Nicke. Värdelös övning.

* Inget tvåmål pga för blöt plan. Största besvikelsen sen Fadern nekade godisklubba på Valborg.

Men allt som allt var det väldigt roligt. Synd att det inte var några fler tråkiga övningar för då hade det nog blivit den roligaste träningen någonsin. Och det hade ju varit kul.

Nu ser hela gänget fram emot nästa onsdag, förhoppningsvis med bättre väder så det blir tvåmål på programmet också. Alla vet ju också hur mycket roligare det är med Följa John när det inte regnar. Då finns alla möjligheter att se ut som en riktig målvakt.

ETT OUNDVIKLIGT INLÄGG OM ATT CYKLA

På något vis går det bra till en början. Det rullar på, som Hegerfors skulle ha sagt.

Precis framför trampar en annan som inte heller verkar ha så värst bråttom. Lägger mig på rulle i några hundra meter, får känslan av stalkervarning och piper förbi. Får lite 42-årsmomentum. Trots nollgradigt är det hyggligt varmt, i alla fall i uppförsbackarna. Utför blåser det kallt. Varmast är det på gymmet. Sällan har det varit så skönt att tina upp fingrarna genom att slita i maskinerna.

Men sen ska det cyklas hem också (fast jag jobbar däremellan, jag är ju inte skitdum i huvudet och åker hem och sen in till stan igen).

Den här kvinnan som jobbar på RunKeeper hörs mycket bättre när det går långsamt. På vägen hem är den första biten väldigt, väldigt tidsödande. Inget flyt liksom, flera kilometer uppför. Och var femte minut den här kvinnan som bara måste påminna om att nu har du cyklat fem minuter men du har inte kommit särskilt långt. Väntar bara på att hon ska lägga till "loser" efter varje uppdatering.

Nåja, den platta rakan innan uppförsdrygon tar sin början kan ju ändå avverkas i hygglig fart. Det är nästan så man kan höra Janne Blomqvists stämma från valfritt Formel 1-lopp när bilarna kommer in på målrakan, så mycket fartvind blir det. Dessvärre hörs han röst ännu tydligare när raksträckan tar slut och backen tar vid.

- Ajajaj, han står stilla! Motorn är slut och där var den här dagen förstörd för Nygårds.

Han är så grym på att sätta ord på känslan hos en efter tre kilometer väggad amatörcyklist den där Blomqvist. Kämpa Nygårds. Och precis då kommer Sudden upp på högra axeln:

- Aaaa, så börjar de regna!

Plus motvind. You do the math. 

Men kvinnan från RunKeeper hade i alla fall skickat mail när jag kom hem och berättade att det var nytt rekord. Alltså, hon är bra på att snacka, men hålla reda på rekord är ingen spetskompetens. I augusti var jag nästan två minuter snabbare i båda riktningarna. Men det var i och för sig nytt årsbästa, det har hon ju rätt i. Vi får bygga vidare på det.

DET ÄR DEN TIDEN PÅ ÅRET IGEN

Att en över huvud taget håller på. Tror att en har något slags momentum vid 42 års ålder. I två graders kyla klockan sex på morgonen dessutom.

Kroppen kommer möjligtvis att vara upptinad vid pass lunchtid imorgon. Att den ska ha uppnått någon slags för människor anpassad temperatur dessförinnan bedöms i nuläget vara högst osannolikt. Troligtvis kommer även benmusklerna kräva någon form av rekreation för att åter fungera någorlunda tillfredsställande. Huvudet är uppenbarligen redan utom all räddning.

Det som är sämst med hela det här upplägget är att jag även måste cykla i riktning Stråtenbo från jobbet för att ta mig hem till husdörren. Om jag över huvud tar mig in till kontoret in the first place vill säga. Wish me luck. Jag kommer att behöva det i den FRUKTANSVÄRT bergiga vägsträckningen.

A LITTLE SOMETHING ATT BÄRA MED SIG I HJÄRTAT

De här ögonblicken att stoppa undan i ens hjärterum och bära med sig. Stunderna som en kan plocka fram när som helst. Såna som barn får höra hundratusen gånger tills öronen trillar av.

Som när Systersektionen tyr sig till sin mammas 20-årige kusin som har RIKTIGA Minecraft. Kryper upp bredvid honom och låter skärmen trollbinda. När hon sedan strajkar en deal med Lilla Sektionen om att avstå veckopeng för att Fru Nygårds ska köpa RIKTIGA Minecraft. Lyckan. Hennes smajl är obetalbart.

Som när Lilla Sektionen kollar in tre grabbar i tioårsåldern som kickar boll på en ny liten konstgräsplan i Edsberg. Smyger lite närmare, springer längs sidlinjen och hämtar bollen när de kickar den för långt eller för snett. Smyger ännu lite närmare. Hela kroppens lycka när en av grabbarna ropar "Bra Lillen!". Pappans sneda leende när grabb nummer två utbrister "Men han har ju ett namn!". Varpå diskussion uppstår och någon av dem säger "Vi kan fråga hans pappa vad killen heter". De behöver inte fråga killens pappa om namnet för killen talar själv om vad han heter. Sen är han med och lirar. Han som inte ens fyllt fem år än. Och han är så lycklig.

Såna ögonblick med familjen är feta guldkorn i ens existens. När småsektionerna blir lite större ska jag berätta om just dessa ögonblick för dem tills deras öron trillar av.

TIMELINE STRYKTIPSET

Alla som någon gång tippat Stryktipset vet hur det brukar gå. Åt helvete.

Ungefär så här:

0 min: 5-6 rätt. Det är ungefär så många kryss man lyckas krita dit med ett ordinärt 64-raders. Ännu en lördag har en lyckats lura en själv med att det är nu det händer. Bästa tiden på en lördag.

15 min: 3 rätt. Alla halvgarderingar 1X står 0-1. Ännu en lördag har en lyckats lura en själv med att det är nu det händer. Börjar tveka. Big time.

32 min: 7 rätt. Nu börjar det likna nåt (precis som varje lördag, men det har en ju glömt i sitt upphetsade tillstånd av plingeufori).

45 min (även känt som halvtid, OBS! Ej halvlek!): 9 rätt. Precis lagom för att toppa med 13 vid pass 90 minuter + 4 tilläggsminuter.

60 min: 11 rätt. Bara två mål från att nå 13 rätt. En vet att det är för tidigt att ha så många rätt. En vet att det kommer plinga i fel matcher. Men ändå. En hoppas ju. Ännu en lördag har en lyckats lura en själv med att det är nu det händer.

83 min: Fortfarande 11 rätt. Ännu en lördag har en lyckats lura en själv med att det är nu det händer. För nu måste det väl ändå hända? Mål för MK Dons och Peterborough så är en hemma.

89 min: DET ÄR NU DET HÄNDER!

94 min: Ännu en lördag har en lyckats lura en själv med att det är nu det händer. Mål från Swansea, Man United, Cardiff och Swindon. Summa summarum: 7 rätt. Tack för kaffet, vi hörs nästa lördag.

SAMTIDIGT PÅ FACEBOOK

Vi har alla sett det (utom min kompis Anders som ska bli den siste att skaffa Facebook). Grannen som äter gourmetmat varje dag, gymnasiekompisen som är utomlands varje vecka och den där snubben som du inte riktigt kommer ihåg hur du känner - och dagligen undrar över varför du är kompis med på fejjan - som precis köpte sin femte båt på lika många veckor. Newsflash: de skojar på lattjo.

Grannen Åke (OBS! Ej han som inte kan köra bil enligt gängse normer)
Han lägger ut en bild på den ena smarriga rätten efter den andra. För vanligt folk tar det uppskattningsvis en vecka att koka ihop något dylikt, men inte för Åke. Men det beror inte på att han är norra Europas bästa matlagare. Han är bara en jävel på att samla foton på utomordentligt läckra anrättningar. Sen lägger han ut dem på ansiktsboken och sprättar simultant upp en burk med tonfisk. Lite microvärmd pasta från i förrgår till det. Tackar tackar.

Gymnasiekompisen som har flyttat till Småland
Bilder från påstådda resor till Kroatien, Brasilien, Thailand, Sydafrika, Irland, Kanada, Portugal, Indien, Jordanien och Island. Och då snackar vi mars månad alltså. Egentligen har hen bara varit en sväng till Big Bengt på High Chaparral, två vändor till ICA i Anderstorp plus körde hen av misstag till Linköping (som ju ligger i Östergötland!) pga kunde inte stava till Jönköping. Har de facto varit till både Portugal och Thailand (1992 respektive 2005) men övriga påstådda resmål är bara hittepå.

Snubben du inte riktigt känner igen
Den där jäveln är förmodligen båtförsäljare. Alternativt jordens skickligaste båttjuv. Eller bara sjukligt insnöad på att posta båtfoton. Och lite dum i huvudet (oavsett yrke eller hobby).

Då kommer vi ihåg det här nästa gång någon postar en bild på en sparrisfylld kalvfilé en vanlig onsdag, ett foto påföljande fredag av Taj Mahal fast vederbörande var på Svalbard i förrgår och sist men inte minst ännu ett fotografi på en båtjävel. Då kommer vi ihåg att de bara skojar på lattjolajbans.

KETCHUP ÄR INTE GOTT MEN GANSKA ROLIGT

När en sätter sig ned vid tangentbordet för att hamra ner dagens inlägg i #blogg100 finns det några saker man inte vill se. Man önskar till exempel inte att datorn har blivit överkörd av en asfaltsläggare, marinerad av en kopp kaffe eller står i brand. En annan icke önskvärd grej är den här:

KETCHUP - SINCE 1963

Vad som räddar situationen är att en snart-5-åring och hans syster tidigare under dagen skrattat sina härligaste flabb när det hamnat ketchup på köksstolar, i soffan, på golvet och you name it. De här småsektionerna kommer gå långt i practical joke-branschen.