När man gör eller hör något ofta blir man bra och van på det man gör eller hör. Så brukar det heta. Ergo; när man inte gör eller hör något ofta är det lätt att det känns ovant.
Ett prima exempel på en ovan situation är att kliva in på skolgården och höra en kille från förskoleklassen som gungar säga "Va snygg du är!". Min bedömning är att han har en lysande framtid som glädjespridare. Eller eventuellt som bedragare med manipulativa superförmågor. Kanske mer troligt att det är det senare som gäller men en hoppas ju verkligen på att lyckobringare blir hans epitet snarare än lögnare och conman.
Knappt hinner en kliva in på fritids innan man ligger på soffan och blir omhändertagen pga bilolycka som fritidsledaren varit inblandad i (det är tydligen jag som har kört på honom). Det tas sprutor och plåstras om av ett imponerande antal sjuksköterskor. Ovant. Vem trodde att det fanns sådana resurser i svensk sjukvård?
Dagens sista ovanlighet är att agera fotbollstränare ihop med Min kompis Fredrik. Vi har ju sett lite hur det går till när supercoachen Emma kör sina övningar så vi har ändå lite koll på vad som gäller. Efter presentationsrunda (där de flesta i truppen visar sig vara fem år) blir det inte mycket till uppvärmning innan den klassiska dribbla-mellan-koner-och-avsluta-med-skott-på-mål-övningen tar vid. Ett evinnerligt målvaktsbytande gör att övningen blir en smula för lång och det krävs att Fru Nygårds påminner oss om att det är dags för drickapaus innan den avslutande matchen börjar. En kvarts tvåmål slutar 1-1 och trots en tidig krock med hopslagna huvuden i ena laget verkar de flesta nöjda. De var säkert också lite ovana med två gamla gubbs som tränare, men verkar ha tagit det hela med ro. Det var dock ingen som kommenterade om vi var snygga eller inte. Det kommer väl nästa gång får en tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar