EN FÅR VARA GLAD FÖR GLÄDJEN

Tekniker på det stora företaget jobbar inte helg vad det verkar. 24 timmar räknas således bara på vardagar kan en lätt räkna ut. Den omedelbara - och smått katastrofala - effekten av detta debacle blir att förevarande blogginlägg författas medelst mobiltelefon. Skitdrygt ju. 

Igår var det dansavslutning för Systersektionen och den terminsvisa showen. Jag älskar konceptet med uppvisningsdans av grupper med koreograferade människor. Minstingarna är bäst. De lite äldre är bäst. Tonåringarna är bäst. De enda som inte riktigt kvalar in i bäst-kategorin är jazzdamerna. Säger inget mer om dem så har ingenting sagts. Men småjazzarna med Systersektionen i laguppställningen är förstås bedårande. Och knattarna som kör Hiphop/Street, så svala. Tonåringarna med sina mer avancerade koreografier, haktappande stuff. Ibland måste man bara kapitulera för den fullständiga glädjen som det handlar om när en får vara med om såna här konstyttringar. Närapå två timmar med pur lycka. Fråga Lilla Sektionen som formligen studsade i sin stol.

Hade inte det här inlägget skrivits på liten device hade det avslutats med en gigantisk smiley. Ungefär så här :-) fast 40 000 miljarder gånger större.