På något vis går det bra till en början. Det rullar på, som Hegerfors skulle ha sagt.
Precis framför trampar en annan som inte heller verkar ha så värst bråttom. Lägger mig på rulle i några hundra meter, får känslan av stalkervarning och piper förbi. Får lite 42-årsmomentum. Trots nollgradigt är det hyggligt varmt, i alla fall i uppförsbackarna. Utför blåser det kallt. Varmast är det på gymmet. Sällan har det varit så skönt att tina upp fingrarna genom att slita i maskinerna.
Men sen ska det cyklas hem också (fast jag jobbar däremellan, jag är ju inte skitdum i huvudet och åker hem och sen in till stan igen).
Den här kvinnan som jobbar på RunKeeper hörs mycket bättre när det går långsamt. På vägen hem är den första biten väldigt, väldigt tidsödande. Inget flyt liksom, flera kilometer uppför. Och var femte minut den här kvinnan som bara måste påminna om att nu har du cyklat fem minuter men du har inte kommit särskilt långt. Väntar bara på att hon ska lägga till "loser" efter varje uppdatering.
Nåja, den platta rakan innan uppförsdrygon tar sin början kan ju ändå avverkas i hygglig fart. Det är nästan så man kan höra Janne Blomqvists stämma från valfritt Formel 1-lopp när bilarna kommer in på målrakan, så mycket fartvind blir det. Dessvärre hörs han röst ännu tydligare när raksträckan tar slut och backen tar vid.
- Ajajaj, han står stilla! Motorn är slut och där var den här dagen förstörd för Nygårds.
Han är så grym på att sätta ord på känslan hos en efter tre kilometer väggad amatörcyklist den där Blomqvist. Kämpa Nygårds. Och precis då kommer Sudden upp på högra axeln:
- Aaaa, så börjar de regna!
Plus motvind. You do the math.
Men kvinnan från RunKeeper hade i alla fall skickat mail när jag kom hem och berättade att det var nytt rekord. Alltså, hon är bra på att snacka, men hålla reda på rekord är ingen spetskompetens. I augusti var jag nästan två minuter snabbare i båda riktningarna. Men det var i och för sig nytt årsbästa, det har hon ju rätt i. Vi får bygga vidare på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar