EASY, EN VALFRÅGA

För några veckor sedan ondgjorde sig den här publikationen över hur vissa människor skor sig. Barfotakillen har ju inte bara konstiga skor, han driver också slav med bl a mig tidigt på torsdagar. Första halvtimmen består av något de kallar Easy-Line och den andra halvtimmen ägnas åt core (ja, det betyder kärna. Eller ryggrad som Mats brukar säga). Att det kallas nåt med easy är ohyggligt vilseledande. Det är allt annat än easy.

Vår härförare börjar med att meddela att han har ont i ryggen efter att ha burit sten fel. Det vore ju smartare om han inte burit runt på honom tänker jag. Klart han har ont i ryggen. Eller har han kanske burit fel sten? Det är ju fruktansvärt jobbigt. Bära in en massa sten och sen bära bort den för att sen bära in rätt sten. Sten borde ha sagt ifrån direkt.

Allt som oftast är jag ensam företrädare för det manliga könet (förutom Mr Bare Foot) vad det nu har för betydelse. En Erik brukar vara med ibland också, men i övrigt tämligen damtätt. Idag avverkar vi den första halvtimmen (den lätta som egentligen är asdryg) och i vanlig ordning flåsar jag som en labrador med taskig syreupptagningsförmåga och känner för att både spy och svimma på samma gång. Fördel med att vara så trött är att mag- och ryggövningarna de kommande 30 minuterna tar ännu bättre (det är bra för en kille som ser ut som en sparris som är lite förvälld på mitten men i övrigt helt okokt). Som vanligt sparas de värsta övningarna till sist:

1. Paddling. Vi ligger på mage, håller tår och haka ovanför golvet med några centimeter samtidigt som man paddlar med armarna växelvis framåt. Det ska föreställa att man paddlar ut i vattnet på en surfbräda. En väldigt dålig grej med den häringa paddlingen är att man aldrig får surfa. Aldrig. Vad är meningen med att paddla ut då liksom?

2. Kissande hunden. Fast idag slipper vi faktiskt. Tiden har runnit ut och vi får ett erbjudande om att göra den om vi vill som lite extra extra. Dåligt gensvar på den kan jag säga. De gånger vi väl gör den begriper jag inte varför djuret som kallas hund inte har uppfunnit hundtoalettstolen än. Djuren ifråga måste gå runt med ständig träningsvärk om de ska hålla på och lyfta på benen på det där viset varje gång det ska tömmas urinblåsa. Fast de torrpaddlar väl inte så mycket kan man tänka så det finns väl energi över till den här tortyrprylen istället.

I övrigt kan noteras att en av damerna utan varken tillsägelse eller fniss lägger av en liten brakare mitt i en av magövningarna. Hilarious förstås. Men jag kan ju inte börja skratta åt nåt sånt. Jag har fullt upp med att inte a) spy, b) lägga av en brakare och c) bli vansinnig på kvinnan som andas som om hon skulle föda mitt under sin femte sit-up.

Apropå den här andningsmänniskan så är hon bekant sedan innan. Hon har försökt lära mig och Fru Nygårds hur man ska andas när Fru Nygårds föder barn. Hon sa ingenting om att man skulle andas som en blåval när man tränar cirkelträning (easy) och mage/rygg. Det är tydligt att det inte kommit till allmän kännedom att blåvalen inte gör sit-ups av ren princip. Den är lite mer av ett paddeldjur faktiskt. Till skillnad mot kaskeloten som har djurvärldens största hjärna och således är för smart för att paddla. Det är också därför den i valkretsar också går under namnet primärvalen. Till skillnad då förstås från blåvalen (även känd som rivalen).

Det var nog bara det jag ville säga idag.