Borlänge
ser ut som något annat den här veckan. Lika omtumlande varje gång
vad dessa arrangörer med assistenter från Peace & Love Army och
Peace & Love Funktionär ställer till med i veckan efter
midsommar. Vad som skiljer sig från tidigare år är att det är
lerigt. Stövlar på hade kanske varit passande, men som bilburen
farsa på stan kan man ju alltid åka hem och byta tänker jag.
Festivalband
på i utbyte mot biljett och direkt mot föreläsning för att lyssna
på ett antal snubbekompisar som verkar intressanta. Börjar med att
kolla in på Cozmoz och blir snabbt varse att det är workshop på
gång. Jag har ju semester så det verkar ju lite jobbigt. Står i
entrén och gluttar in och hälften av de närvarande reser sig upp
och lämnar lokalen när det går upp för dem att det är en
workshop som börjar med att alla ska resa sig upp, skaka tass med
alla andra i lokalen och presentera sig lite kort. Ingen Peace &
Love här inte. Run & Hide passar kanske bättre. Själv är jag
inget bättre utan kvistar över till föreläsningen om Lycka ett
par hundra meter bort.
Erik
Fernholm heter mannen som pratar om sig själv som Lyckoaktivist.
Redan här är det ju lätt att vända på klacken och göra en till
Run & Hide, men han är varken en Jim Jones in disguise, [insert valfri självhjälpsguru] eller Ulf
Ekman-kopia. Varför har vi blivit så många gånger rikare de
senaste 50 åren utan att bli ett dugg lyckligare? Befogad fråga.
För att vi är dumma i huvudet kanske? Det är jag som tänker det,
inte han. Han använder sina 45 minuter väl och sår frön i de
hundratalet åhörarna och det är en smula befriande att lyssna på
utan att han tar till pekpinnar och hallelujakörer. Blixten slog
inte bara ner vid campingen rent fysiskt för någon timme sen. Vi
fick en liten abstrakt blixt för att lysa upp våra sinnen. Bra
Erik.
På
samma ställe ska Dogge Doggelito prata 45 minuter senare varpå jag
passar på att gå ut för ett mål mat. Matintag är en vital del av
varje festivalbesökares vardag, vare sig man är bofast på
festivalområdet under veckan eller åker hem vid festivaldagens
slut. Efter grundliga efterforskningar i utbudet bestämmer jag mig
för att en indisk start på matveckan är på sin plats. Den gamla
favoriten Chicken Tikka Masala får tjänstgöra som föda idag. Lite
stinglös, men god smak. Den får tre Popskolan av fem möjliga.
Sköljs ner med läskeblask. Det är viktigt med socker och salt när
man är på festival. I och för sig är det regntunga skyar och jag
håller mig inomhus så långt, men det är alltid bra att förebygga
eventuellt solsting och liknande festivalbetingade åkommor.
Dogge
kommer in på scenen och börjar babbla. Sen fortsätter han babbla i
45 minuter. Från sin uppväxt (som är fett längesen) fram till
1992 och tredjeplatsen i rap-SM. Sen är det slut på tid och han kom
alltså inte längre på trekvart. Han är fett besviken och
likaledes är åhörarna i den fullsmetade lokalen som gärna blivit underhållna ett tag till. Föga
överraskande får vi ingen cykel på köpet men är inte fett snea
på honom för det.
Nu
har jag fått in stajlen på det här med föreläsningar. Lika bra
att fortsätta på det inslagna spåret. Eftersom det är så fasligt
varmt inne på Galaxen - eller Graceland som den heter på
festivalspråk - går jag ut för att ta lite luft och röra på
påkarna. Verkar ju lite koko när jag ser kön in till nästa
föreläsning med kvinnan som suttit 28 år i fängelse i USA för
medhjälp till mord. Hamnar långt bak i kön men kommer in ändå
utan problem och får till och med en sittplats bland de 900
åhörarna. Förstår att det inte lär vara helt okontroversiellt
att ta in en människa som avtjänat ett långt fängelsestraff för
hemska dåd, det är två mord varav ett på en polisman. Förövaren
vid tidpunkten för brotten var hennes dåvarande partner som
sedermera kom att ta sitt eget liv i fängelset.
Vi
får nu Annika Östbergs historia på 45 minuter och det är minst sagt
gripande. Som alltid får man komma ihåg att det bara är en sida av
storyn, men under hela framförandet urskuldar hon sig inte genom att
skylla på någon annan. Det enda hon undrar är hur hennes liv
skulle sett ut om hennes mamma inte hade hoppat in för sin kollega
den där dan på SAS resebutik på Grand Hotel i Stockholm och
träffat den välbärgade amerikanen som sedan ledde till att de
flyttade till ett välbärgat villaområde i USA. Kan man förstås
undra, men hon gräver inte ner sig mer i det utan redogör för sitt
liv i det stora landet i väster som innehåller rymning hemifrån
till Kalifornien, första silen med heroin och hur det fick sitt
grepp om henne från första stund och den påföljande
utförsäljningen av henne själv i form av strippande som snabbt
övergick i prostitution. Hur hon blev med barn och födde sonen
hemma vid 16 års ålder. Byte av flera män med tvivelaktig moralisk
kompass för att till sist hamna i situationen som förde henne till
fängelslivet.
Oavsett
vad man tycker om att hon är där och föreläser är det många som
vill höra vad hon har att säga och som har tårarna i ögonen när
de går därifrån (+ 1 på mig där). Nyttig kontrast till
festivalandet i övrigt.
Springer
på Per-Erik som varit med mig och Foto-Mathias på Lloyd Cole ett
par gånger och vi slår följe i jakt på Dave Gerard och hans
Watchmen. Visar sig vara lättare sagt än gjort. Ingen av
funktionärerna verkar ha koll på var de uppträder. I programmet
står det Mingel Park. Jaha. Det visar sig att de med största
sannolikhet minglar medelst gautmusicerande och att det är upp till
publiken att leta reda på objektet ifråga. Kul på papper, mindre
bra IRL.
Vi
avverkar istället första konserten med ett gäng från Fagersta vid
namn Factory Brains. Bra namn. I övrigt har de en del att lära, men
det finns hopp. Med lite vassare låtmaterial finns energin och
showandet där hos frontmannen i alla fall. Han kan bli nåt.
Avslutningsvis
kollar jag in konserten som jag sett fram emot denna första dag,
nämligen den med Love Antell. Frontmannen från Florence Valentin
som kör solo med färsk, fin platta i bagaget. Eftersom han blev
uppringd i förrgår och tillfrågad om han kunde hoppa in med kort
varsel är det bara han och en elgura som utgör sättningen. Visar
sig vara briljant. En hyggligt stor skara människor framför
Athena-scenen njuter att Gatorna Tillhör Oss, Upp På Sociala och
Pokerkväll i Vårby Gård. Bra så. Fin inledning av festivalen. Jag
åker hem och sover på det här. Imorgon blir det mer musik. Kortare
och mindre omvälvande avrapportering än dagens föreläsningar
följer imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar