Jag
har satans ont i foten och limmar därför dit en slags ring runt den
onda fulingen på trampdynan och hoppas på det bästa. Jag har
fortfarande satans ont i foten. Dag 3 av 5. Kämpa Niklas.
Idag
kostar jag på mig att njuta av ett par öl innan avfärd till
Borlänge. Som tur är får jag skjuts med grannarna som också vill
vara på plats till kl 16 och Regina Spektor på Utopia-scenen.
Elegant. Per & Linda står får skjuts hem. Bra uppstyrt. Dagens
utflykt kan summeras enligt följande:
Dagens svala böna:
Regina Spektor. Vad glad hon
är. Hon verkar ha sugit upp hela konceptet med Peace and
Love-grejen. Inte bara är hon glad utan begåvad utöver det
vanliga. En flygel till henne, en snubbe på ytterligare klaviatur,
en batterist och en lirare på cello. Vansinnigt vackert och
emellanåt även svängigt. Avslutar på topp med hennes finaste
Samson.
Dagens ölmage: Plura,
vem annars? Tajta gubbar alltså, men jag tycker att hans gubbkeps
ser ut att sitta väldigt illa. Har han månne samma vattenskallesize
som jag?
Dagens banjo: Killen
i Mumford & Sons (han är sonen med banjon så att säga) som
tycker att svenska män är så fasligt attraktiva att han skulle
vilja lägga sig ovanpå åtminstone 3/4 av landets manliga population. I övrigt en trevlig spelning där de fyrar av
rackarrökarna tidigt i passet. Ovanligt upplägg. Kul att se sån
stor publik också. Märkligt hur vissa nischade band lyckas nå ut
och andra inte.
Dagens
Have-to-give-it-a-miss: Imperial
State Electric. Spelar samtidigt som banjomannen & co. Såg dem
förra året och fick dessutom en dos Nicke Andersson igår ju, så
inget power pop-sväng just idag då.
Dagens festivalotrohet:
Kolla EM-semifinal i två
timmar. Men gillar man fotboll lika mycket som musik så blir det så.
Tack vare E & E lyckas vi få ett bord inne på den fullsatta
sportbaren. Den som reserverat dyker heller inte upp under hela
matchen. Tack säger vi, våra sponsorer och framför allt den
blodiga vårtan under min vänsterfot. Enligt uppgift från landets
södra delar lär Fru Nygårds (i vanlig ordning när valfri
fotbollsspelare drar av sig tröjan efter att ha gjort mål) ha
utbrustit: Men VARFÖR drar han av sig tröjan? när Balotelli gjorde
sin andra balja. Respons från Systersektionen: Han kanske var
svettig?
Dagens dansparty: Den
Svenska Björnstammen. Enligt säkra källor (vi kollade fotboll,
hallå) gungade Borlänge under framförandet. Själv är jag mer
förundrad över att de lyckats samla hela den svenska björnstammen
på ett och samma ställe. Antar att det bara var brunbjörnar och
att de ofria isbjörnarna inte fick permis.
Dagens sötaste böna:
Laleh. Hon är något slags
väsen med fantastiska melodier och arrangemang. Det är hon som är
normal, det är vi som är konstiga. Jag tror det är så faktiskt.
Dagens überraschung:
Other Lives. Vilken naturkraft!
Ren och skär röta att jag kollar i appen och lämnar sötaste bönan
sista halvtimmen. Multiinstrumentalister extraordinaire! En har
gitarren hängande på mage/rygg hela tiden medan han även trakterar
xylophone, trumpet, klaviatur och i stort sett varenda instrument
known to man. En skönhet i dunjacka och mössa sjunger stämmor och
körar samtidigt som hon lirar cello, fiol och xylophone medan
trummisen håller igång med sitt enda instrument (måste vara jobbigt att vara så obegåvad i sammanhanget). Sångaren är inte
mycket sämre och sportar förutom längre hårman än Kurt Vile även
elgura, klaviaturer och en assnygg kavaj. Längst upp på flyen till
höger om batteristen huserar så en gök som lirar bas, gitarr,
munspel och någon slags låda som tjänstgör som
dragspel/tramporgel. Undras om det är en liveakt som gör sig bäst
just live. Inlyssning står på programmet framöver. Sångaren
sammanfattar hela giget med det ytterst slående uttrycket: Peace and
Love motherfuckers! Precis vad jag tänkte.
Dagens allsång:
Välkommen In med Veronica
Maggio. Det ekar över hela staden! Kan man säga. Hon skickar
dessutom in Petter och Daniel Adams-Ray på scenen lite senare och
det blir decibeltävling mellan de olika sidorna i publikhavet. Hon
ser också ärligt glad ut över att så många valt att komma till
hennes show. Det värmer när artisterna vet att uppskatta sina fans.
Bra Veronica.
Dagens larm: My
Morning Jacket. Jag lämnar Maggio och hennes anhängare till sitt
öde för att ta del av MMJ i 45 minuter. Kommer precis över bron
till stan och får lägga benen på ryggen för att få insupa First Light. Briljant låt i ett fantastiskt utförande. Mumma! Därefter
larmar de på så det kan inte finnas en människa inom två mils
radie som inte blir störda i sin nattsömn. Ett bedårande larm bör
tilläggas. Vansinnigt ös mot slutet och jag är glad att jag fick
uppleva deras mangel. Väldigt lite folk framför scenen tyvärr, ett
tusental kanske. De var värda mer uppmärksamhet.
Dagens krubb:
Oxfilérulle med bea. Piteås
svar på klassisk kebabrulle. Satt som en smäck.
Dagens anti-dans:
Killen som kör lite
torrpuckelpist framför mig på MMJ. Total brist på taktkänsla och
koordination vägs dock upp av ett totalt engagemang för dansen
ifråga och att han går upp så i sin kärlek till musiken. Snygg
hatt har han också.
Dagens life-savers: 1.
Sittplats i sportbaren. 2. Godis och vatten efter liten värmechock
på eftermiddagen. 3. Musiken. Den här festivalen är bra skit. Om
du inte är allergisk mot musik så ge den en chans. Inget du kommer
att ångra.
Imorgon
blir det senare ankomst. Lilla Shangri-La-scenen levererar både
Benjamin Francis Leftwich och Israel Nash Gripka. Om du har ett lika
knepigt namn finns det nog ett litet fönster att skicka in dig på
scenen också. Auf wiederhören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar