KLIPPO FERGUSON & JAG, EN FÖLJETONG LÅNG SOM EN FLAGGSTÅNG

När man ska ha midsommarfest gäller det att klippa till Portman Stråtenroad så den duger att ha midsommarlekar på. Icke desto mindre behövs också en fungerande plan för spontanfotboll på fyllan vid pass elva på kvällen. Nämnda impulsiva bolltrillande är - i svår konkurrens med små grodorna - förmodligen midsommarens sämsta påfund.

Som påtalats tidigare är en av de svåraste uppgifterna i samband med gräsklippning att hitta en radiokanal som går att lyssna på. Och då menar jag både brus- och innehållsmässigt. P3 är inte att tänka på då bruset är ständigt närvarande och det visar sig att det blir P4 med en människa som propagerar starkt för nötter. Efter ett tag är jag övertygad om att hon refererar till sig själv, men hon är uppenbarligen inte kär i sig själv utan nötter i allmänhet. Nötter är roligt är en återkommande devis och jag kan inte hålla med mindre. Nötter är roliga möjligtvis, men då stoppar man dem inte i munnen om man säger så. Ska man ha snacks så ska det vara nötter! Hon mantrar på och snacksen kan man blanda till lite hur man vill så länge det är nötter. Och torkad frukt. Men vem fan kom på det nu då? Att torka frukt alltså. Please step forward. Nu jiddrar hon vidare om att det är sååååå nyttigt. Och gott. Det vet väl alla att gott och nyttigt i kombination bara existerar på papper. Total disrespect för Elvis uppenbarligen. Mot slutet av inslaget joddlar hon som vore nötter och torkad frukt i kombination en ny religion med Stornöten som dess Messias. Tack och lov avslutas hela nötorgien här och man byter tvärt ämne i det här diffusa radioprogrammet till countrymusik. En sk radioövergång av högsta klass.

Nötter och countrymusik är definitivt stora ämnen i min bok, men skippa den här torra frukten för bövelen. Countryinslaget tar avstamp i någon slags forskarrapport som kommit fram till att country är så poppis för att det handlar om livet, människans små tillkortakommanden men att det ändå finns någon form av hopp. Entré från höger; Kikki Danielsson. Den finten var jag inte med på. Hon får stå till svars för countryns budskap och historia och gör det med den äran varpå de lirar en liten bit med henne som heter Wagon Wheels. Bra Kikki. Vad som inte känns ok är att de kastar in henne direkt efter hela nötresonemanget. Det kan ju få folk att göra helt fel kopplingar. Nötblandningar i all ära, lex nötkvinnan, men inte fan kastar man ner en Papaya Coconut i en nötblandning.

Klippo Ferguson är inte riktigt nöjd med bara en eftermiddagssession och därför kör vi även en kortare kvällsvända. P4 är dessvärre upptaget av att förmedla viktig information i okänt ämne på finska så det får rattas in annan kanal där det förutom undermålig musik också sänds kommersiella budskap. Ett av dessa innefattar midsommarfirande i Bjursås tillsammans med - vad som betitlas som två av Sveriges bästa liveakter - ett gammalt coverband som lirar för hundratredje året i rad samt en eurodiscokung som var poppis för 15 år sen. Bjursås verkar ha en annan definition av ordet bästa. Kanske betyder två av Sveriges bästa typ två av Sveriges femhundra bästa? Förmodligen. Det här drar ju ett löjets skimmer över de stackars invånarna i Bjurs, de som vuxit upp där och egentligen alla som någon gång satt sin fot där. Vilka förbannade nötter. Den där radioburna annonsen hade väl sitt ursprung hos nån reklamare som rökt torkad frukt kan man tänka.

Men gräsmattan blev fin.