2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....

måndag 2 mars 2015

BLOGG #2 - DEBUTEN

Ibland glömmer man bort sig lite. Som igår till exempel när första inlägget i årets Blogg100 författades här på Popskolan. Vad ska de här 100 dagarna handla om egentligen? Pop? Musik? (här får vi nog inflika att det faktiskt blir 100 låtar på lika många inlägg, men i övrigt inte så mycket i just det ämnet) Frukostflingor? Grävlingar? Fotboll? Ja, något fotbollsrelaterat ligger nära till hands tänker jag. Det får bli grävlingar ett annat år och frukostflingorna får fimpas den här gången. Så. Det här är vad som ska dryftas framöver: Äventyr kring besökta fotbollsmatcher som på något vis innefattar Ipswich. OBS! Det blir inga matchreferat in absurdum, utan här är det tänkt att fokus ligger på antingen hela upplevelsen eller några lattjo detaljer i anslutning till respektive fight. Som en risig såpa fast mestadels i fristående delar. Ungefär som projektet Älskade Skivor som skrämde bort hälften av läsarna under drygt två månader. Hörde jag publikfriare?

Har ni orkat läsa så här långt så mäktar ni med ett par skrivna stycken till. Blogg100 - version 3.0 - Projekt Ipswich börjar här (fast det började igår, men så kan man ju inte hålla på. Det blir inte bra). Eller vänta, det börjar snart. Först en liten hake med hela projektet: Det finns inte 100 matcher att presentera, det fattas några (vi ska snart börja, tålamod). För att lösa det uppkomna predikamentet kommer utfyllnad ske medelst några andra besökta matcher på de brittiska öarna. Nu börjar vi tamejfan.

29/11 1997, Ipswich Town - Nottingham Forest 0-1, PR (17 580)

Samtidigt som det var här det började så var det inte alls här det började. Min Lillasyster hade flyttat till London för att plugga vilket skulle visa sig vara precis den draghjälp jag behövde för att få tummen ur och besöka Portman Road (PR) för första gången i mitt liv. Vad som var startskottet här var besöken till UK för att kolla fotboll, men vad som inte alls tog sin början här var kärleken till Ipswich Town. Den uppstod istället någonstans i decennieskiftet 70/80 (vi snackar fortfarande 1900-talet här) med Tipsextra och hela den biten. Fördjupandet av kärleken påbörjades här, jo. Fast det kanske jag inte visste just där och då.

För den som varit i London nån gång, 10 eller 37, så kanske man minns att det låg ett stort och halvrisigt hotell ett stenkast från Picadilly Circus (som jag inte kommer ihåg namnet på vilket gör hela det här jävla stycket fullständigt obsolet) som var mäkta populärt bland turister. Eller så har man inte en aning och det går uppenbarligen lika bra det. Där bodde vi i alla fall efter att ha åkt bil till Göteborg, båt till Harwich och buss till just det där hotellet utan namn. Då vet ni.

En annan grej som ni får veta nu (om ni hållit ut över två stycken och nu är inne på det tredje efter att peppen om att ni orkar minst två till - vilket för övrigt står att finna i andra stycket - och det hoppas jag verkligen för annars är det här stycket ännu mer obsolet än det närmast föregående) är att tåget från Liverpool Street till Ipswich tog oss till Ipswich Station. Därifrån ser man numera stadion, men om jag minns rätt var kortsidorna så låga på den tiden att det inte gick för sig utan man fick knalla på bron över floden och ända fram till korsningen där tröjsponsorn Fisons hade kontor, blicka vänster in på Portman Road och ett par hundra meter fram kunde man se den. Hemmaborgen. Så här i efterhand kan en ju önska sig att en gjort sig lite fin och inte gått igenom vändkorsen iförd krabbfrilla, men nu råkade det ju vara 1997 och det kan vara bra att ha i åtanke när man tittar på bilden nedan.


Mr Krabba
Patetiskt nog var det inte långt till tårarna när jag, Min Pappa och Min Lillasyster klev in på Churchmans Stand som läktaren hette på slutet av 1900-talet. Mina medresenärer var inte riktigt lika blixtrande förtjusta vad jag kan minnas. Matchen i sig visade sig bli resultatmässigt värdelös men jag fick se Fortress Portman Road, köpa en matchtröja och en halsduk så det fanns inte jättemycket att klaga på ändå. Skulle vara frisyren då möjligtvis.

Hur går vi vidare från det här förvirrade inlägget? Den som besöker Popskolan imorgon kanske får veta. Men det blir inga fler krabbfrillor, bara så ni vet.

Inga kommentarer: