Vad gör man när man ramlat ner från hästen? Man kliver upp igen och hoppas det går bättre den här gången.
18/9 2004 West Ham United - Ipswich Town 1-1, Upton Park (28 812)
Bortamatch i London är alltid en fröjd. Trevliga pubar, folk överallt, public transport och roliga arenor. Om vi börjar där vi har en tendens att göra avstamp: pubarna. Idag håller vi till ett stenkast från London Bridge vid Market Borough, en helmysig marknad med allehanda livsmedel, det mesta ekologiskt och hela den biten. Runt detta etablissemang finns en räcka softa pubar, bl a Market Porter. Där hamnar vi. Efter att ha hängt på en annan mellan 11 och 12 eftersom MP har den dåliga smaken att så upp sina dörrar först mitt på dagen.
Det avlöper ungefär som brukligt med några fina ale och lite krubb varpå vi i sinom tid ger oss av mot tunnelbanestationen för att ta oss österut. Med inne på Upton Park har vi nästan 2500 fränder på bortasektionen nere i ena hörnet bakom mål. När West Ham gör mål får vi den där obehagliga dånet rakt i nyllet. Jobbigt moment. Hemmafansen på långsideläktaren gör en hel del barnförbjudna gester och rubbar in det ordentligt. Som tur är gör vi ett mål vardera och de tycker nog att det är likaledes motigt att lyssna på ett par tusen traktorpojkar och flickor som lever rövare.
Jobbigt moment 2: West Ham får straff som Teddy Sheringham lägger mot vår kortsideläktare. Tack och lov verkar han ha snörat på sig pjucksen på fel fot och missar hela målet och skickar in bollen i reklamskylten på sidan av målet. Skrattretande, man skulle ju nästan kunna tro att han spelat i Jyrgårn.
Jobbigt moment 3: De kör fortfarande cheerleaders i halvtid. Lägg ner.
Vi är ganska nöjda med att få med oss en pinne hem i bagaget och är glada att vi hoppade upp på hästryggen tämligen omgående. Stoke, skit ner dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar