I sammandrag är det jag minns ett antal telefonsamtal, några fruktlösa besök hos mäklare/lägenhetsagenter och ett brunt kuvert med massor av £. Men det var tveklöst mer däremellan. Vi får kolla hur det initialt beskrevs när det begav sig, det har ju funkat i tidigare inlägg.
Vakna upp på måndagen, upprepa frukostproceduren (från dagen innan, reds anm) och få en karta av The Landlord på fem mäklare som han tycker är värda att besöka (dagens händelser kommer dock få dig att inse att hans karta suger fett) och gör upp ett besöksschema. Starta med att åka buss ut till ett område utanför stan, kliv in på mäklarnas kontor och fråga om de har något intressant objekt, få till svar att allt är uthyrt (effektiv tid på kontoret 15 sek, tack så mycket!) och åk tillbaka till stan. Jag säger som Patrik Isaksson: Tillbaka på ruta ett. Nu börjar sökandet bland stadens mäklare. Avverka ett antal med samma resultat: Det går icke att hyra något på mindre än sex månader, punkt slut. Varken rum eller lägenhet. Återigen är det dags att fråga sig själv vad f-n man har gett sig in på. Alltså är det inget annat att göra än att ge sig på nästa steg.
Innan nu någon går omogna bananer på vad nästa steg är:
1. Fett ändå att jag redan 2004 hade snappat upp att man kunde säga fett (som om jag vore 18 at the time vilket ju inte ens är nära).
2. Nästa steg involverar inga skjutvapen eller olaga hot på något vis.
Det ser lite mörkt ut för oss, så kan vi sammanfatta läget. Men då kliver han in, Richard Smith, vår riddare i skinande mäklarrustning.
Ha ett fruktansvärt j-a flyt och spring på en mäklare som är extremt hjälpsam (han hjälper även till med tips att använda vid kontakt med andra mäklare, tips 1: Ljug! Efter att ha fått tips om detta hjälper han dig ändå, fastän du talat sanning ända sedan du satte din fot på hans kontor) och som de facto vill hjälpa dig att få en, med engelska mått, vansinnigt fin lägenhet. Att hyran ligger på £495 (£95 högre än din absoluta smärtgräns, vilket väl borde betyda att smärtgränsen egentligen var högre) får du ha överseende med eftersom det bara rör sig om fyra månader. Mäklaren pratar med The Landlady och återkommer per telefon (nyinköpt telefon har du hunnit med samma morgon, mycket bra jobbat om jag får säga det själv) och berättar att hon vill träffa dig för att se på lägenheten på eftermiddagen. På nåt underligt vis lyckas du göra henne till lags och hon vill gärna hyra ut den till dig, men hon har även en annan potentiell hyresgäst och ber att få återkomma på tisdagen.
Även om jag vet slutet på den här historien börjar jag bli orolig över "en annan potentiell hyresgäst". Vad är det för trams? Hyr ut den förbannade lägenheten till de två svenska ynglingarna för bövelen!
Hon återkommer till mäklaren på tisdagen och du har dig en lägenhet. Ok, hur svårt var det egentligen? För inflyttning och erläggande av hyra, se nedan hur vi löste det.
Just det, så var det ju. Svårare behöver det inte vara. Och nu kommer nedan som refereras till ovan:
Här ska skrivas på papper, betalas och flyttas in. Kontraktet är på fyra sidor och gud vet hur många paragrafer, men vi läser igenom det och kråkar på. Nu räcker det inte bara med att signera kontraktet utan det ska anges referenser och det är bara att skriva upp. Det ska vara en vän (Dave), en far (farsan) och en jobbreferens (Erik). Efter kråkning och referensande ska det pröjsas hyra. För att få hyra lägenheten pröjsar vi hela hyran up front. Detta betyder att vi så småningom kliver in på mäklarens kontor med två hela flak med pund. Jag har aldrig haft så mycket pengar i ett brunt kuvert förut. Vi känner oss som två knarklangare när vi skjuter över kuvertet med pengarna i (vi lyckades få ut precis från automaten innan den sa stopp! Det fanns mer kosing på kontona men man får bara ta ut ett visst belopp varje dag, vilket höll på att stjälpa hela affären!) men Mr Smith (när jag skriver det här undrar jag om vi inte bidrog till nåt kriminellt ändå, Mr Smith?!) tar glatt emot dem och konstaterar nöjt att alla pengar finns där (hur tror ni det hade funkat att kliva ner till Masmästaren med 25 papp att erläggas kontant? Inget vidare skulle jag tro). Klappat och klart, bara att flytta in!
För ordningens skull kan påpekas att växlingskursen vid tidpunkten för kontraktsskrivande var en smula ogynnsam och 25 papp är ett par flak i underkant. Men sjukt bra lägenhet. Och lite för bra hyresvärdar (en mening med låg upprepningspotential).
Vi tar oss ner till vårt B&B och släpar upp vårt pick och pack till lägenheten och träffar Mr & Mrs Williams som har kört dit lite köksgrejer. Lägenheten är fullt möblerad med kyl o frys, elektrisk spis (!), micro, tvättmaskin, tv (En B&O av äldre snitt), tallrikar, bestick och kastruller mm. Det är en 1 bedroom flat, vilket betyder att vi har ett sovrum, ett vardagsrum med kök samt ett badrum. Det är inga heltäckningsmattor i lägenheten utan hårt golv. Det är hårt golv! Jag har aldrig sett en lägenhet i England utan heltäckningsmattor! Som grädde på moset visar det sig att det har varit en pub i byggnaden och att vi bor i den gamla bardelen! Som bevis på det har vi en glasdörr med frostat glas där det står ”BAR”. Det är fem minuter till pubar, centrum och fotbollsstadion. Man kan inte begära mycket mer än så! Det är ingen idé att jag eller Ann-Sofie spelar på Lotto eller liknande flytspel de närmaste åren för vi har förbrukat allt flyt på en längre tid framöver.
För att repetera tidsaxeln en smula:
21 augusti: Anländer Ipswich och stuvar in grejerna på B&B, går på fotboll, dricker öl och blir en aning salongs. Allt som allt, en bra lördag.
22 augusti: Ringer några fruktlösa samtal i syfte att försöka hyra ett rum (tillsammans med några förmodade crackheads med tvivelaktig inriktning på livet i stort). Sura lite för att det går trögt (två dagar senare är du glad för surandet). Softa.
23 augusti: Åker buss, springer in och ut hos mäklare. Träffar Richard Smith och får lägenhetserbjudande innan dagen är slut.
24 augusti: Cashar upp för lägenhet, flyttar in. Och just det, går på fotboll.
24/8 2004, Ipswich Town - Brentford 2-0, PR (10 190)
Den här #blogg100 handlar faktiskt om fotbollsmatcherna, det är själva ryggraden i berättelserna så att säga. Men å andra sidan hade inte de andra bitarna existerat utan själva matcherna. Kanske. Men det är helt upp till författarens goda och inte så goda smak att välja vad som är hönan och ägget här. Idag hamnar själva matchen lite i skymundan av lägenhetsjakten och fångandet, men det är helt ok. Så är livet ibland. Sett till underhållningsvärde förtjänar matchen inte heller mer än att nämnas i slutet av inlägget i några svepande ordalag. Ligacupmatch med en målchans där det ändå blev två mål. Elegant på sitt vis och segern en bra krona på dagsverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar