BLOGG #9 - BALENO TILL HELSINGBORG

Låt oss ponera att ett inköp av en bil kan komma extremt lägligt. Så pass passande att en resa från Falun till Helsingborg via Västerås kan företas i syfte att närvara på match i UEFA-cupens andra omgång.

1/11 2001, Helsingborgs IF - Ipswich Town 1-3, Olympia (9 484)

Resan tar sin början på den sista dagen i oktober då första delmomentet för masen i sällskapet påbörjas genom etapp 1, Falun-Västerås. Nyförvärvet Suzuki Baleno (OBS, ej herrgårdsvagn) visar sig från sin bästa sida och tuffar på som bara en Baleno kan göra. På plats i Västerås visar det sig att Min kompis Lasse införskaffat en Sverigeflagga modell större som ska dekoreras med ITFC SWEDEN i fanans horisontellt gula fält. Hur själva anskaffningen av baneret gått till låter vi vara höljt i dunkel även om preskriberingstiden för eventuella oegentligheter i samband med själva förvärvandet är passerat med råge. Hur som helst, flaggan målas, jag slaggar på soffan och i arla morgonstund är det uppstigning för att bränna iväg till Sundets Pärla.

Världens kanske minsta foto av en ITFC Sweden Baleno ackompanjerad av oproportionerligt lång bildtext.

I avsaknad av bilstereo med CD får vi trycka i ett kassettband och varva med radio. Funkar ju. Vi anländer Helsingborg mot tidig eftermiddag till och checkar in på det fashionabla etablissemanget ovanpå Statoilmacken strax utanför stan. Vi tar bussen in till stan för att möta upp med de från England influgna Eversons och King Dave med fru Linda. Sen lunch följt av ännu senare dricklunch på puben med ytterligare ett knippe tillresta Ipswichsupportrar. Vi ser inte röken av många HIF-följare och när vi har druckit tillräckligt många öl och styr stegen mot stadion förstår vi varför vi inte har sprungit ihop med några hemmafans. Hela ena kortsidan och halva långsidan är belamrad med anhängare till våra blåvita hjältar. Kul för skåningarna att få uppleva brottartungt support, fast det inte är deras lag som åtnjuter supporten.

Vi hänger upp vår nyproducerade fana och är väl inte helt nöjda med placeringen, men man får ta det utrymme som bjuds. Om man tittar väldigt noga på höjdpunkterna från matchen i efterhand kan man faktiskt se att flaggan får ca 1,5 sekunders berömmelse (fast man bör köra slow motion. Riktigt jävla slow om man ska vara säker på att få se den) och det ju ingenting annat än en lysande debut.

Gå och göm dig Puma

När det gäller matchen som vi närvarar på har Ipswichs italienske keeper laddat upp med att smörja handskarna med såpa och mer eller mindre kastar in 1-0 till Helsingborg. Allt för att göra kvällen lite mer spännande. Tur att han har tagit med sig hela verktygslådan och inte bara såpan, kvällen till ära. Med hjälp av kraftigt virke spikar han igen, inga fler bollar som passerar hans linje ikväll inte.

I 68:e minuten skickar Hreidarsson in kvitteringen med en volleybredsida på Mark Venus inlägg och där börjar partyt på riktigt.

Bra tryck från den här partysektionen

Drygt 10 minuter senare står Venus på ungefär samma plats och slår frispark igen, men den här gången tar han sikte på Marcus Stewarts skalle och lyckas pricka perfekt, vilket man också kan säga om nämnde anfallares nick. Big Sven i målet hinner inte upp med kardan för att styra undan bollen med påföljande glädje- och bezerkexplosion på vår bortasektion som en direkt effekt. Bra tryck. När sedan samme man gör 3-1 är biljetten till tredje rundan säkrad och jättepartyt igång på riktigt.

Efter matchens slut nöjer vi oss inte med att bara plocka ner den färska flaggan vi haft med oss, vi gör oss även stort besvär att brotta ner en sumobrottartung pjäs som sitter på en gångbro och är säkrad med multipla buntband. Emedan vi inte bär kniv offentligt blir det en rejäl match, men höga på vinsten och i viss mån alkoholpåverkade lyckas vi på något märkligt vis frigöra banderollen från sin rättmätiga plats, rulla ihop den och kasta upp den på min ena axel. Vi tar väl med den till puben, det verkar vara en kvällens brightaste idéer så långt.

Ställets två snyggaste flaggor. Dock ej banderollen.

Väl inne på puben värker min axel och en engelsman som frågar om han inte kan få banderollen får sitt önskemål tillgodosett. Vilket jävla geni en är. Redan då. Som jag släpat den där rövens banderollen med texten "Ipswich Norr" och klubbmärket genom Helsingborg bara för att alltför lättvindigt ge bort den till första bästa spekulant. Med några hjärnceller kvar hade det inte varit helt otänkbart att ett byte mot åtminstone en öl kunnat utgöra en adekvat kohandel. Eventuellt tror jag att jag har förvandlats till en italiensk såpaälskande målvakt och tycker att en bör visa största möjliga gästvänlighet.

Vi släcker och låser puben innan vi vinkar adjö till våra engelska vänner och King Dave med fru tycker att vi ska komma och hälsa på dem också och inte bara hänga med Eversonspojkarna. Tydligen har inte King Dave talat om för henne att man ska vara försiktigt med vad man önskar sig ibland. Hoppas de inte har något tygstycke i trädgården säkrat med buntband, då kan det bli en stökig historia.