BLOGG #51 - MÅLKALAS PÅ LOFTUS ROAD

En central ingrediens för att ha en hygglig upplevelse på en fotbollsarena skulle kunna vara att man ser det mesta av själva planen och då gärna mållinjen. Den som någon gång varit på bortasektionens övre etage på Loftus Road har inte nödvändigtvis sett hela planens alla kvadratmetrar.

11/12 2004 Queens Park Rangers - Ipswich Town 2-4, Loftus Road (18 231)

Vi möter upp på stationen i Ipswich, jag, A-S, Glynn och John för vidare färd mot hufvudstaden. Hopp av vid Liverpool Street Station som sig bör och därifrån med tuben till Paddington för dagens första pubstopp (dock ej sista om nu någon över huvud taget tänkte den tanken). För att upprätthålla lite good old vidskeplighet beger vi oss sedan till en fenomenalt vacker pub vid namn The Victoria. Bara namnet antyder att dagen borde sluta i segerns tecken, men inte bara det. När Ipswich tog steget upp i Premier League via seger i kvalfinalen på Wembley drygt fyra år tidigare så firades avancemanget av grabbsen på just det här etablissemanget. Det här kan ju omöjligen gå fel.

Efter att ha lunchat och sköljt ner pubkrubbet med ett par ale knatar vi ut genom portarna och tubar lite igen, den här gången mot White City. Med tio minuter tillgodo hittar vi våra platser bland de 3 500 tillresta Ipswichfränderna på bortaläktaren bakom ena målet. Vi har platserna allra längst bak på övre etaget och det visar sig vara inte exakt de fyra bästa plåtarna bland de 3,5K.

Oj, planen lutar jättemycket

Bildtexten är vilseledande. Det är fotografen som lutar jättemycket, han har kanske druckit några ale? Men notera gärna avsaknad av utsikt över mållinjen i närmaste målet. Vi står upp på sista raden. Svartbygge kallas det. Vi kan dessutom inte gå in till våra platser utan att störa våra grannar på raden nedanför för att sedan kliva över stolarna på raden näst längst bak pga att det står en fet jävla pelare i vägen mellan yttersta stolen och övriga stolsraden på back row. Det känns som om de byggt arenan lite ad lib så där skönt Ernstigt.

- Hur tycker du vi ska lösa den här prylen med att få hit en bärande pelare mitt i stolsraden Clive?

- Vi sätter väl dit en pelare. Mitt i stolsraden.

- Fan, det är ju skitsmart Clive.

Och så gick det till. True story osv. Fastän vi inte ser närmaste målet som Ipswich spelar mot i andra halvlek har vi överjordiskt roligt. Självklart till följd av alla målen som trillar in i hemmalagets bur när de för dagen orange/svarta Ipswichspelarna skickar in den ena baljan efter den andra efter att ha legat under med 2-1 i halvtid. Ett av målen tror vi inte ens är mål då vi inte ser att bollen passerar mållinjen, än mindre går i nät. En av de andra fullträffarna ser ut som om den går över, men även där har nätet rasslat. Mycket märkligt. Men kul.

Back row, Loftus Road. Blivande fru, Glynn & John. Samt flagga.

Medan övriga far tillbaka till Ipswich, A-S för tjejkväll med Ginges fru Jen och hennes svenska kompis Penni från Avesta, så utforskar jag och Dave Londons publiv. Han blir så till sig i trasorna att han glömmer att han lovat sin fru att vara hemma senast vid kl 21. Ingen bra avslutning på kvällen för King Dave. Han är inte kung i sitt hus den kvällen kan man väl säga. Men vid lunchtid dagen efter lär han - av rapporterna att döma som vi får höra helgen efter - återigen ha blivit tilltalad av sin fru. Skäms på sig. När jag anländer Ipswich och sluter upp med övriga avslutar vi kvällen med lite kebab och dylika anrättningar. Kungligt.