BLOGG #55 - THE BOYS AND GIRLS ARE BACK IN TOWN

Hade Phil Lynott bara fått plats med girls i refrängen så hade låten hetat som i rubriken. Men han kände ju heller inte min fru. Fast på den tiden det begav sig var hon fortfarande min blivande fru och månaden var mars, platsen Ipswich och motståndet Nottingham Forest.

12/3 2005 Ipswich Town - Nottingham Forest 6-0, PR (25 765)

Jag hade varit tillbaka i England men inte till Ipswich sedan vi drog hem till Dalarna i december. Vi tyckte det var dags att återse vår kära stad och bokade in en långweekend på brittiska öarna. Med tanke på resultatet får man nog säga att det var en väldigt bra idé att åka just vid den här tiden.

Av någon anledning rasade målen in och Ipswich var i form igen. Efter ett par nesliga förluster i februari och ytterligare en i början av mars hade elva omgångar som etta förbytts till en tredje plats. Två hemmamatcher hade gått förlorade och den påföljande bortamatchen mot Wigan likaså. Inget att säga om den senare, men de två hemmamatcherna var sex poäng förlorade. Det var dags att bounce back, visa sin bouncebackability helt enkelt.

Fem olika målskyttar såg till att målskillnaden förbättrades avsevärt och inte minst att avståndet till de två i toppen låg kvar på två poäng. Vi fick återse våra vänner och hänga på våra favoritpubar samtidigt som fotbollslaget levererade. Simply fantastic!

Same seats as last year? Yes please!

Nu återstod bara att se var resten av den här resan skulle ta vägen när för första gången i våra respektive liv skulle ta oss ända till Wales. I BLOGG #56: Cardiff en tisdag kväll i mars. Gulp.