Fredag eftermiddag:
Inställt flyg. Det flyg som vi ska åka med från Västerås står i Portugal och kommer inte upp i luften. Så sjukt opraktiskt. Alla som vet något om flygning vet hur svårt det är att åka med ett flygplan i Portugal när man befinner sig i Västerås.
Fredag efter eftermiddag:
Boka om flyg. Eftersom jag står nära personalen på miniflygplatsen strax utanför gurkstaden överhör jag att det kan bli tal om att det inte blir någon avfärd och håller mig därför väldigt nära disken där dylika göromål tas om hand. På lördagen går endast ett flyg och det är framme i Luton strax efter kl 11 på förmiddagen. Vän av logistik kan förstå att här börjar det köra ihop sig. Särskilt som min bokade tågbiljett visar att tåget mot Sheffield avgår två timmar innan planet landar. Jag ringer King Dave och han luskar reda på att det finns ett annat tåg som avgår från Luton mot Sheffield kl 12.20. Praktiskt genomförbart.
Jag lyckas vara bland de första som får chansen att boka om och som tur är finns fortfarande platser kvar på morgondagens flyg. En tjej som stått bredvid mig struntar i att stå i kön och går in på datawebben (inga smartphones 2005 mind you) med hjälp av en kompis och bokar en ny biljett då hon ska gå på fest på lördag kväll. Dedikerad festprisse ändå.
Lördag morgon:
Min kompis Lasse står för logi natten till lördag och skjuts tillbaka till flygplatsen tidigt på morgonen. Träffar Mick som också håller på Ipswich, men som inte ska till Sheffield. Däremot ska han till Portman Road på tisdag (vilket jag av en ren slump också hade tänkt mig) och vi gör sällskap på planet. Där blir vi bänkgrannar med festprissan från dagen innan och får en trevlig resa till UK.
Lördag förmiddag:
Förflyttar mig snabbast möjligt för att hinna med tåget till Sheffield, köper enkel biljett för £40 (ca 3 ggr så dyrt som den förköpta biljetten) och inväntar tåget. Tack och lov är det i tid och efter telefonkontakt med Dave har vi bestämt att han möter upp på stationen för guidning till Bramall Lane.
Lördag eftermiddag:
Otroligt nog håller sig tåget till tidtabellen ända upp till Sheffield och vi anländer 14.47, alltså 13 minuter tillgodo till matchstart. Sällan har väl jag sprungit så energiskt för ingenting.
10/9 2005 Sheffield United - Ipswich Town 2-0, Bramall Lane (21 059)
 |
| It all adds up |
Vi kliver upp på bortaläktaren just när domaren flöjtar igång matchen. Phew, vilken resa. Naturligtvis går det inte att hänga flaggan var som helst och ännu en smolk i resebägaren när den får hängas på en undantagsplats. Nåja, vi har ju en match att kolla på också.
Lördag eftermiddag efter matchen:
Ingenting att skriva hem om. Såvida man inte tycker att Ipswichs enda målchans, en straff, bör få lite bloggtid. En målchans i form av en straff. Som missas. Och knappt en ale drucken. Vad var det som var så jävla viktigt med att komma till Sheffield i tid?
Lördag lite senare eftermiddag/kväll:
Åka tåg och tunnelbana. Tack för kaffet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar