Vi skulle ner till Uppsala för att fira valborg. Martin pluggade ju där så den vita Opeln, jag vid ratten och Hassel i passagerarsätet. I Knutsson-stereon: Depeche.
Av någon för mig okänd anledning inhandlades aldrig Violator-plattan. Däremot snappades det upp tre av musikhistoriens vassaste tolvtummare. Gillar man inte remixar kan man ju steka dem omedelbart, men jag har verkligen en soft spot för såna här saker. Personal Jesus, Policy of Truth och Enjoy the Silence i utökade versioner. Vad kan vara fel med det?
 |
| Triss i ess |
Vi måste ha dragit hyfsat tidigt för vi var nere i valborgspartycentralen före lunch och mötte upp med en Martin som var något mer än salongsberusad. Till följd av en arla start som under förmiddagen eskalerat så till den milda grad att när Björn rullade in med tåget nånstans ifrån som jag inte minns så gjorde Martins mage uppror och kastade upp morgonens samlade föda. Dålig karma så tidigt på dagen. Stationskonduktörerna (de heter så) tog inte magsjuka som giltig ursäkt för att låta bli att städa upp efter sig så medan den fyllesjuke repade sig på offentlig bekvämlighetsinrättning fick vi örviga städa upp på perrongen.
Kvällen hade liknande ödesnycker i beredskap för Björne som gav lite näring åt buskarna utanför Martins studentboende. Redan här kan kan man tänka sig att de här tre maxisinglarna borde ha fått sig ett dåligt namn genom att förknippas med överkonsumtion av alkoholhaltiga drycker, men så är icke fallet. Hur är då fallet? Jo, fallet är som så att den här sammankomsten var sista gången (eller senaste kanske?) som vi gymnasiekompisar hade gemensam utekväll. Och det är 20 år sen. När vi väl hamnade på Norrlands nation den där kvällen hade vi hur roligt som helst. Även de som ägnat delar av dagen åt uppkastning.
Dagen efter for vi hem mot Dalom nån gång mot eftermiddagen med maxisinglar på kassettband i Knutsson-stereon. Hem hade vi Björn med oss i baksätet. Han visade överraskande låg uppskattning för C-60-bandet som kompilerats med stor kärlek för största njutning. Our own personal Jesus-tape. Några av Depeche Modes finaste sånger i extended version. Och han hade mage att klaga. Fy på dig Björn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar