En sådan vän stämma har knappt hörts. Kombinerat med de fina melodierna, stämningarna och den varsamma produktionen blir hennes alster utmärkta kompanjoner företrädesvis under mörka höst- och vinterdagar i hemmets lugna vrå uppkrupen med en kopp te i favoritsoffan.
Hon hade ju släppt ett par album innan det här, men dem hade jag inte plockat upp. En och annan hade rullat på radion och jag hade nog nickat med lite instämmande och tänkt att det här var fina grejer, kanske man borde kolla in lite närmare. Det dröjde dock tills strax innan millennieskiftet innan Time to Kill blev första Zelmaniplatta i min skivsamling. Med Lars Halapis producenthand som styrmedel blev fina nummer som Nostalgia och Time to Kill låtar som sorterades in i fina-bitar-facket tillsammans med Neal Casal, Ron Sexsmith och andra finsnickrare i singer/songwriterlådan.
 |
| Jordens hemligaste Sophie. |
Ibland är det knappt hörbart vad den goda Zelmani sjunger, ty det är så skört, så skört emellanåt att det är lätt att tro att låtarna ska gå sönder. Lite så att man blir rädd att ta en sipp av det där goda teet man har i koppen, uppkrupen i finsoffan. Men den där rösten har en magisk effekt på det mänskliga hörselorganet som måste inta ett läge av total lyssningskoncentration för att höra sången. Något av ett genidrag att sjunga på det viset. Kanske inte gjort med just den egenskapen i åtanke, men dramatiken blir ett snäpp vassare än hos en average sångare.
Tämligen omgående hade hennes två tidigare fullängdare tagit plats i skivhyllan och följdes av ytterligare några när åren passerade. Den som tog plats först gjorde dock störst intryck och bidrog till att lugna ner den man som ibland stressade fram i väntan på ett nytt årtusende. Idag kan det vara skönt att se tillbaka och skänka en tacksamhetens tanke till Sophie Zelmani för att hon hjälpte till att sänka pulsen på mannen i lägenheten på Norra Mariegatan 15B. Han är tacksam för själsron hon bidrog till då och som i förlängningen också kan ge honom samma ro inombords idag. Ytterst vänligt. Tack Sophie för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar