Vad otroligt jobbigt att vara bror till Sean och Chris. Och ganska skönt förmodligen. Men nåt knepigt måste det ju ändå vara när de två står i strålkastarljuset som oerhört framgångsrika skådisar medan musikern i familjen gör sin grej. Att frun dessutom har en strålande karriär i musikbranschen gör ju rent matematiskt att stjärnglansen att fördelas inom familjen blir lägre per capita.
 |
| Michael Penn i Area 51. Spooky. |
Man kan säga att det finfina musikåret 1997 med powerpop runt varje hörn har satt sig rätt hårt i mitt sinne. Den här plattan var sannerligen en sten i sättningen av album med power pop-godingar och gjorde ett fantastiskt intryck inte minst tack vara att den är producerad av Brendan O’Brien. Samma proddare som till Matthew Sweets årsbarn Blue Sky On Mars. Kanske inte den svängigaste killen bakom rattarna, men de där gitarrerna. De var som balsam i öronen. Rivigt balsam om man säger. Inte blev det sämre av det urtjusiga - om än enkla - lilla häftet. Dock med den alltid lika besvikelsframkallande egenskapen att texterna utelämnats till förmån för ingenting alls. Varför gör man så? Konstigt. Men låt oss nu inte hänga upp oss på en sån bagatell. Det är ändå låtarna som är det viktiga här och som melodisnidare finns inte mycket att anmärka på hos den tämligen okände brodern Penn. Det är mästarklass på popsångerna. Som många andra plattor på den häringa listan bringade den inte några kommersiella framgångar. Tidigare hade No Myth från debuten blivit en mindre hit, men trots kritikerrosor hände inte mycket försäljningsmässigt (mitt inköp hade tydligen väldigt lite vikt i sammanhanget) och tyvärr hamnade Resigned i radioskugga trots den vackra Out Of My Hands som hade kunnat bli en topp-tre med vilken halvdan sopa som helst med lite uppbackning. Här vill jag bara inskjuta att jag varken är Tony Rickardsson in disguise eller särskilt bitter. Men lite småförbannad på att briljans inte betalar sig.
Här hade det varit passande att ha en stilig slutkläm, men idag kan jag bara bjuda på en uppmaning. Kolla gärna in familjen Penn. Michael med Resigned och varför inte även March, Sean med I Am Sam och Mystic River samt Chris med Reservoir Dogs. Vid särskild entusiasm, lyssna gärna väldigt mycket på frun också. Aimee Mann är lika sensationell som sin man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar