 |
| De kan sjunga, men kan de ro båten i hamn? |
Ironisk titel i sammanhanget som rådde när jag spisade den som mest. Jag ville verkligen inte att det skulle regna enär min sysselsättning på sommarkvällar och många helger bestod i att rödmåla vårt hus. Det är synnerligen få aktiviteter som är tråkigare än att måla ett hus. Inte ens att titta när färgen torkar uppnår samma grad av tristess.
De här tre skön- och stämsjungande damerna hade helt gått förbi mig och inte vet jag riktigt vem det var som tipsade heller, men kommer jag på det kan det hända att jag skickar ett nobelpris i hens riktning. De där penseldragen blev så mycket lättare med de här stämmorna i öronen. De tretton spåren håller så genomgående hög standard att jag funderade på hur de där låtarna kunde vara oskrivna fram till att plattan släpptes förra året. Hur är det möjligt liksom? Några står väldigt fint för sig själva, som Old Highway, men det är helheten som är så imponerande. Låtskrivande, musicerande och sång i världsklass.
Vad som dessvärre inte riktigt var i någon som helst världsklass var målningen av det här huset vi bor i. Det enda förmildrande i sammanhanget var att ett enplanshus inte kräver så mycket ställningar för att nå dit man vill. Men mark my words när jag säger att om det ska målas en gång till - och det ska det väl nån gång - så kommer det definitivt att stå en ställning eller två på gavlarna. Det finns många sätt att sluta sina dagar på, men om jag får välja så hamnar att ramla ner från en stege med en pensel i ena handen och en färgburk i den andra samt en stege mellan benen väldigt långt ner på listan. Jag tar dock inte för osannolikt att trion kanadensiska damer som utgör Good Lovelies fortsatt kommer ackompanjera målandet. Huruvida det blir passagen med Best I Know, Backyard och Kiss Me in the Kitchen i lurarna eller om det kommer vara ett nysläppt ännu briljantare album kan väl lämnas till framtiden att utvisa. Finns inget nytt att ta del av kommer alltid Let the Rain Fall finnas där att falla tillbaka på. Oavsett färg på penseln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar