Vid tiden för upptäckandet av detta alster hade det passerat sju eller åtta år sedan det såg dagens ljus. Det var senare publikationer av Lloyd Cole (som den självbetitlade solodebuten Lloyd Cole) som öppnat upp för den retroaktiva upptäckten av den här pärlan.
En debut som dryper av hittiga sånger med nördreferensig lyrik. I CD-utförandet med fyra bonusspår som låter som en självklar del av helheten. Den har inte utgjort något livsavgörande för mig, men fördjupat kärleken för en hjälte av stora proportioner. Det hade varit en ynnest att ha upptäckt honom tidigare och fått se honom spela röven av myself uppbackad med fullt band. Men jag är fullt tillfreds med att ha sett honom tre gånger i akustisk tappning. Han är en formidabel entertainer trots sina mestadels lågmälda sånger och har en humor som träffar rakt i hjärtat. En sann livsvän.
 |
| 3 x 2 = 38 |
Denne livsvän fick mig också att vid ett skivbutiksbesök i Palma de Mallorca införskaffa den självbetitlade solodebuten som refereras till i både rubrik och inledande stycke ovan. Av någon anledning hade jag inte lyckats lägga labbarna på den hemma i Sverige och när den glimmandes dök upp där i skivraden slantade jag gladeligen upp de pesetas som erfordrades. Det konstiga i det hela var knappast att den anskaffades på en spansk semesterö vid 20 år fyllda, utan snarare att jag befann mig på två veckors solsemester med föräldrar och lillasyster. Med kompisar under en veckas hårt festande kan man ju tänka att vilken 20-åring som helst skulle föredra. Å andra sidan var det svårt att tacka nej till två veckors betald strandpressande. Om det nån gång dyker upp solrelaterade sjukdomar på min kropp har den utan tvekan sitt ursprung i dessa två veckor. Så mycket har min lekamen inte solat på de efterföljande 20 åren sammanlagt. Sen är jag ju blek som ett spöke, men det tar vi inget extra betalt för om man säger.
Allt annat än blek får man lov att säga om Lloydan. Svidande gitarrer i Sweetheart och bländande pop i Downtown. Bland annat. Skivan är briljant och döper man en låt till Ice Cream Girl säger det sig självt att den sorterar in under omistligt i skivhyllan.
Lloyd, I’m Ready To Be Heartbroken som Camera Obscura så vackert svarade mannen, myten, legenden i sin fina svarslåt till Lloyds Are You Ready To Be Heartbroken? från Rattlesnakes. Den är också briljant. Men det har ni väl redan begripit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar