Det här är en av de finaste orkestrar som gått på denna jord. Deras samlade album innehåller sånt fantastiskt låtmaterial att det är fullständigt löjligt.
Efter att ha släppt en handfull fullständigt lysande album under ett drygt decennium följde bandet upp med ännu en fullträff i form av Rainy Day Music. Det var vår och sommar 2003 och det var mycket på gång i livet. Hon som ännu inte blivit Fru Nygårds hade störtat in i mitt liv likt en sån där tornado som ställer till massa oreda. På grund av seg snubbe som inte kunde få ändan ur och flytta söderöver skulle hon sedermera flytta norrut under hösten och göra mig sällskap i tvåan på Norra Mariegatan 15 B. Innan flyttplanerna sattes i verket skulle dock vår och sommar avverkas med ett antal helger och sommardagar i Malmö med omnejd. För Sölvesborg, Trelleborg och Helsingör räknas väl som nejd till Malmö om nåt?
 |
| Inte fan regnade det när vi lyssnade som mest på den här inte |
Ipswich Town hade haft den goda smaken att förlägga några av sina försäsongsmatcher i södra Sverige och en i Danmark. Schysst. Här gällde förstås att planera väl och en synnerligen angenäm road trip tog sin början med en resa till Örnsköldsvik för att bevista ett bröllop mellan Fru Nygårds rumskompisar från hennes vistelse i södra Spanien några år tidigare. Needless to say så var det en mycket trevlig tillställning som sedan följdes av en lång resa söderut under tre dagar. Första stopp i Älvkarleby med övernattning för att sedan stanna till i Västervik och ytterligare logi över natten. Därifrån styrdes sedan kosan mot Skåne med ett rekognoseringsstopp i Hällevik och Strandvallen för att kolla in att allt var i sin ordning inför fredagens match mot Mjällby. Lite overkill kanske, men det såg bra ut och det kändes väldigt tryggt för en trygghetsnarkoman som myself. När fredagen väl kom så anslöt vi med Hallström (som för övrigt heter Lasse i förnamn, men i övrigt inte har mycket gemensamt med filmregissören med samma namn), Jonas och Gunnar från Västerås. Mycket minnesvärd tillställning bör tilläggas. Allt från uppvärmningen med öl nere vid stranden till möte med spelarna och tränare efteråt. Att vi blev intervjuade av BBC Suffolk Radio gjorde inte heller ont. Utom möjligen i Lasses huvud då han påstod att han kört mercan 900 miles för att komma till arenan. Men det lät ju bra.
Som man gör så spelade vi sedan supporterfotboll på lördagen, drack öl, öppnade söndagen med att dricka öl, kollade nästa match i Helsingör senare på dagen och vinkade sedan adjö till varandra. I sällskap med Fru Nygårds och besök från Falun i lägenheten i Malmö inflikades sedan en i sammanhanget fullkomligt betydelselös match på Malmö Stadion mellan MFF och GIF Sundsvall. Vet inte vad vi tänkte faktiskt, men vi var ju tvungna att hitta på nåt. Tisdagen blev sedan en grandios final av trion matcher när Vångavallen intogs av ett par-tre hundra Ipswichsupportrar, inklusive våra vänner Dave, Linda, Glynn och Steve som kom inflygandes på morgonen. Hela arrangemanget runt samtliga matcher var förstklassig och pratas än idag om i de dystra Ipswichtider som råder. Efter att ha krossat en Trelleborgs-kombination med 5-0 bjöds det till grillning med spelare och ledare nedanför huvudläktaren. Om ni någon gång får se ett kort av mig och Darren Bent i likadana From Sweden With Love-tischor så kan det vara bra att veta att det var den där kvällen som just den bilden togs.
Kvällen rundades av med att hänga med Ipswichtruppen på en pub i Trelleborg där Dave fick briljera med att tala om för hjälten Richard Naylor hade gjort en stabil insats på sin kant bara för att få till svar att vederbörande hade suttit på bänken hela matchen. Dave har inte riktigt hämtat sig än efter den incidenten.
I bilen på vägen hem erbjöd vi skjuts till en kille som hade varit så vänlig att låta mig åka på en överbliven biljett på Pågatåget från Helsingborg till Malmö två dagar innan. Vi lyssnade på Rainy Day Music i bilen så som vi gjorde de flesta dagar och nätter den där sommaren. Phil blev eld och lågor (bra kille som ni märker) och det var svårt att inte gilla den här snubben. Samtalet ledde in på spelningen som de gjort tidigare på våren på KB i Malmö.
Den var inte hundraprocentig, men närapå. Tyvärr strulade ljudet på Save it For a Rainy Day, men i övrigt stod jag där med ett sånt där löjligt leende på läpparna konserten igenom. Tyvärr lade jag sordin på stämningen när Fru Nygårds (som rent tekniskt inte var min fru på den tiden men som trots debaclet som är under beskrivning ändå valde att gifta sig med mig) ville dansa till en fin liten sång. Hur tänkte jag där egentligen när jag inte tyckte det var läge att dansa? Det är ju alltid läge att dansa för fan. Jag skäms fortfarande och passar på att be om ursäkt en gång till, det kan man inte göra för många gånger när man förnekar sin blivande fru en dans. De sjunger om det på den här eminenta plattan också. Spår sex: One Man’s Problem. Det är jag det. Lite dum i huvudet ibland. Men skivan är inte alls dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar