SLADE - THE AMAZING KAMIKAZE SYNDROME
Man är bra lättlurad när man är elva år alltså. Bara för att de hade två brottarhits så skulle man ha den här i skivbacken. Jorå. Hur många gånger lyssnade vi egentligen på Run Run Away i det där uppehållsrummet i källaren på storskolan i Aspeboda? Tio gånger om dan i två månader känns som en mild underdrift i sammanhanget.
 |
| Det fantastiskt otroliga syndromet |
Det var ständig rundpingis i rummet direkt till höger när man kommit ner för trappan som ledde in till rasternas mekka på mellanstadiet. Hade man ingen racket med sig fick man spela med en bok eller i värsta fall med handen. Det var tider då det frågades chans och anordnades partyn där det dracks och åts okontrollerade mängder läsk och chips. Förutom att det spelades rundpingis ackompanjerat av Run Run Away (tur att vi var så dåliga på engelska, annars hade rundpingisen blivit lidande av folk som flydde till höger och vänster) dansades det också tryckare på partyn och skoldanser till My Oh My. Andra styggelser till låtar som figurerade var bland andra Careless Whisper av George Michael, diverse italodiscodängor, farliga låtar signerade Dee Snider samt Främling och fram på vårkanten Diggiloo Diggiley. De här LP:na behövde man dock av okänd anledning inte införskaffa till skivbacken. Det fantastiska kamikazesyndromet däremot, den skulle bara vara där. Må den icke falla innehavaren i smaken, ej relevant. Den innehöll ju i alla fall Run Run Away och svenska dansbands nya drömcover My Oh My. Med bonus stavat rundpingis och tryckare. Vad kan gå fel med det? Tja, rent musikaliskt en hel del. Men hallå, det var ändå 1983. Narada Michael Walden upplevde sin största och enda hit, Falu IF tog sig till Hockeyallsvenskan och det coolaste man kunde se på video var en ninjarulle. Det var en konstig tid. Case x-filed and closed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar