Nu var det som så att fram till att Achtung Baby släpptes så hade jag inte så mycket till övers för Bono & co. Visst sjöngs det med i Pride, With or Without You och Angel of Harlem, men något större avtryck hade de inte gjort på mig. Så släppte de det här mästerverket.
Många var de U2-fans som inte fattade nåt av vad det var deras favoritband gjorde. Åkte till Berlin för att spela in ett konstigt, larmigt och fritt-från-stadium-hittigt album. Berlin åkte man väl bara till om man skulle på skolresa och det var väl ändå inte det som The Edge hade sajnat upp för? Märkligt nog släpptes The Fly som förstasingel och när jag såg och hörde videon på Voxpop eller vad det nu var för ledande videoprogram i de fria kanalerna som gällde at the time hade jag också svårt att förstå storheten. Ändå införskaffades albumet och insatt i sin helhet var det lättare att förstå fluglåten. Zoo Station brakar igång hela anrättningen och i efterföljarna Even Better Than The Real Thing och One har man en öppningstrio låtar som heter duga. Resterande samling sånger är utsökta och tillsammans utgör de totalt 12 låtarna en imposant bunt med kompositioner.
 |
| Svår att klämma fram den här |
Som en styckesparantes kan inflikas att det finns en utomordentlig dokumentär om färdigställandet av Achtung Baby som heter From the Sky Down. Där får man bland annat följa vägen fram till att riffet till Mysterious Ways finner sin slutgiltiga form samt hur One växer fram till den monsterballad den är. Rekommenderas högt.
Göteborg en julidag 2009. Mitt på planen står en koloss där de åldrade männen i U2 ska riva av ännu en spelning på sin världsturné. De tjänar enorma pengar på sin kringdrivande cirkus och man kan tänka sig att de är mätta på framgång nu. Det räcker att se tio sekunder för att begripa att så inte är fallet. Låtarna från Achtung Baby håller ännu, precis som gubbarna. Det är en formidabel show och de låter lika bra som de ser bra ut. Bågarna som utgör spindeln - eller rymdvarelsen - reser sig högt mot skyn och jublet vet inga gränser. Och tänk att det kunde ha varit över i samband med det tålamodsprövande arbetet med Achtung Baby nästan 20 år tidigare. Jag tänker att det var väldigt bra att de lyckades ta sig ut på andra sidan när de färdigställde det där fina albumet. Annars hade vi fått vara hemma den här varma julikvällen och gjort nåt annat. Lyssna på Rattle and Hum till exempel. Det hade inte varit bra för nån.
2 kommentarer:
Ett av de bästa någonsin. Glöm inte Ultraviolet. Grym gitarr.
Den är ultrafin den! Vansinnigt snygga gitarrer genom hela plattan för övrigt.
Skicka en kommentar