Det var i studentköket i korridoren där i studentboendet i Innsbruck som det plötsligt strömmade nya låtar från Matthew Sweet ur den lilla radion som stod där bredvid borden och stolarna i hörnet. Riffet till Sick of Myself tuggade igång och jag undrade vad det var som kunde låta så bra, men så fort han började sjunga var det inget tvivel. Jag hade varit där en månad eller så och den här plattan skulle bli den musikaliska signaturen för min vistelse vid universitet i den gemytliga alpstaden.
Stan är väldigt platt, tvärtemot vad man kanske kan tro. Men faktum är att den ligger i en dalgång och bättre stad att cykla i får man leta efter. Knappt en uppförsbacke (och ingen utförsbacke heller kan man tänka) i hela stan. Således införskaffade vi cyklar, så klart med assistans av Frank från Holland. Han var en sån där som visste alla knep man behövde veta. Hur han lyckats komma över de alla vet i fåglarna, men visste det gjorde han. Begagnad cykel kunde man köpa hos en bagare inne i stan. I hans bageri alltså. Man gick in där och sa att man ville ha en limpa bröd och lite i förbigående nämnde man att oj vad bra det vore om man hade en hoj att frakta limpan på. Limpsadel inget hinder. Några hundralappar senare var man en cykel rikare (och en limpa) varpå alla kunde cykla kors och tvärs över stan istället för att åka buss.
 |
| Det blir inte roligare än 100% |
Eftersom vi hade ett par kilometer in till stan från Studentenheim Panorama var det en ynnest att kunna ta cykeln in till stan med 100% fun i sin fina gula Walkman. Vilket drag. Jonas från Småland, som var något av en DJ och pratade mycket om syskonen Jacksons nya släpp "Scream" och vad den skulle kunna göra med ett dansgolv tyckte att omslaget till Sweets nya platta var en smula märkligt. Och visst är det annorlunda. Men jag var helt såld. Bilden på en ung Matthew Sweet med de lurarna och det assnygga typsnittet på 100 % fun. Jag var 23 men mässade om detta faktum som om jag vore 13. Men det är ju så snyggt! Fortfarande. Sen finns det några vassa bitar på vaxet också som lök på vaxen.
Den heliga trion spår 1,4 och 7 hade jag lätt plockat ut på gura om jag bara hade kunnat lira. Det går till och med att fördra svackan mellan 4 och 7 ety övriga tracks är så råstarka att det är löjligt. Betänk dessutom att Walk Out var med i avsnittet av Homocide där Munch gör just det. Walkar out. Svårslaget. Lägg därtill de oerhört vackra I Almost Forgot och Smog Moon. Smälter i hjärtat. All powerpop som passerade mina öron på den här tiden fastnade som klister. Den här plattan har klistrat sig fast lika mycket i mitt sinne som den där 80-åriga professorns gulfärgade föreläsningsmanus gjorde i katedern när vi försökte ta en managementkurs som var så tråkig att vi fick lov att hoppa av för att inte avlida av ren tristess. Varpå Frank fixade in oss på en rolig kurs i Festival Atrractions and Tourism Behaviour istället. Den var egentligen fullsatt men Frank visste hur en österrikisk slipsten skulle dras. Det var nog ingen bagare inblandad i den processen vad jag kan minnas, men å andra sidan behövde vi inga fler cyklar heller. Bra power i den där holländaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar