BLOGG #66 - THE NEXT GENERATION

Som de flesta redan känner till är det av yttersta vikt att redan vid en tidig ålder indoktrinera sina barn att följa rätt lag samt lyssna till någorlunda vettig musik. Med indoktrinera menas i detta fall givetvis att de får välja själva fast med viss guidning av sina föräldrar. Mest pappan. Och med guidning menas kanske att peka med hela handen. Fast de får ju välja själva. Nästan. Inte Norwich och inte Brynäs. Och inte... eller nej, så mycket plats finns inte ens i den här bloggen. Men ingen dödsmetall. 

Ok, då kör vi.

6/5 2007 Ipswich Town - Cardiff City 3-1, PR (26 488)

Vi tycker att det vore på sin plats att den här lilla prinsessan som nedkom för knappt fem månader sedan vid pass Lucia 2006 upplever stämningen på Portman Road en solig avslutningsdag i maj. Att det är hennes högsta önskan i sitt lilla liv råder det ingen tvekan om, en kan väl läsa mellan raderna.

Du ser ju själv hur jävla glad hon är va

Just den här helgen förhåller det sig som på det sättet att allas vår lille hjälte Glynn ska firas med anledning av hans 50-årsdag. Vi ska bo hos John och Wendy men ingen har berättat för Mr Watkins att vi är på plats över helgen. Inte heller har någon yppat att Min kompis Lasse också kommer att närvara (i sin nyligen emottagna 40-årspresent i form av en signerad matchtröja). 50-åringen knackar på dörren på förmiddagen för att hämta John och kvista till puben. Han blir lite överraskad kan man säga. Och rörd. Han får nämligen också en matchtröja, men istället för Lasses efternamn på ryggen och siffran 40 så står det Watkins 50. Det märks att det är en intellektuell elit som ligger bakom de här presenterna.

Inte XL

Vi blir ett större sällskap på puben än vad Mr Watkins hade räknat med, men det gör honom ingenting. Han myser mer än vanligt med sin mörka öl och handrullade cigg. Wendy tycker det är förtjusande med Systersektionen och agerar extramormor så inte nytillskottet får för sig att gå lös i baren.

Naturligtvis sitter vi tillsammans med övriga trojkan på det som en gång var Churchmans men nu heter Greene King Stand och en viss muntration bland de närmaste bänkgrannarna infinner sig när det sitter en liten parvel i Ipswich-body och hörselkåpor. Den sämsta gissningen på varför hon har hörselskydd är när en gök frågar om hon lyssnar på barnvisor. Nej, det gör hon ju inte. Däremot är de ett bra skydd mot dylika puckons utläggningar.

Hallå ja. Lite söt då bara.

Efter matchen kan jag inte bara berätta om att ha sett Ipswich tvåla till Cardiff med klara 3-1 utan även att jag för första gången bytt en blöja på en liten människa inne på en fotbollsstadion (de har ju toaletter och så, det är ju inget u-land där man får byta blöja på läktaren). Spännande indeed.

Till kvällningen blir det galej hemma hos John och Wendy med krubb och obligatorisk födelsedagstårta. Och inte vilket bakverk som helst:

Klasstårta

Självklart blir den bästa av fester, en köksfest. Vi hänger där och blandar drinkar och dricker ale. Blandar drinkar med pavlovan (det finns en alternativ tårta!) och lite annat smått och gott. Tydligen är det inte kutym att spilla sin rom och cola på en pavlova i England, det måste jag ha missförstått. Kan eventuellt vara en östeuropeisk företeelse. Hur som helst räknar vi in ännu en fantastisk helg i England, denna gång även med nästa generation Nygårds. Det här kan gå hur som helst i framtiden. Fast hon får ju "välja" själv förstås.