BLOGG #74 - KONSTEN ATT HETSA UPP SIG FÖR EN MATCH I FA-CUPENS FJÄRDE OMGÅNG

De flesta supportrar till engelska ligalag - särskilt alla glory hunters som följer Premier League-lag - går kanske inte ekologiska bananer över ett möte i fa-cupens fjärde omgång på samma sätt som exempelvis vi Ipswichfans kan göra. Främst pga:

1. Vi åker nästan alltid ut i tredje omgången.
2. Det är sällan vi får ett storlag som motståndare.

Således gick herrskapet Nygårds tillsammans med paret Hedensjös en hel last med korrekt odlade bananas när Ipswich plötsligt tog sig över det storvulna hindret Chesterfield i tredje omgången och blev lottade mot Chelsea på Stamford Bridge i nästföljande omgång.

Det är tre veckor mellan omgångarna i januari och således bråttom att boka både matchbiljetter och flyg. Vi åker olika flighter dit (de båda herrskapen alltså) på lördag förmiddag och det är inte mycket marginal för att hinna till arenan i tid, men tillräckligt för att inte bli alltför stressad. Några som dock gör en något jäktad är de stewards som står och ska vara stenhårda vid insläppet till bortaläktaren, som om vi vore några bråkstakar. Hej hej, vi är Ipswich från landet. Några minuter av hård uppsyn från ett dussin snubbar senare får vi gå in och hitta våra platser samt ta del av uppvärmningen. Det är inte precis varje dag.

Uppvärmning

24/1 2009 Chelsea - Ipswich Town 3-1, Stamford Bridge (41 137)

Hur ställer man ens ett konkurrenskraftigt championshiplag på benen mot en av Englands vassaste klubbar? Det gör man helt enkelt inte. Man kastar in det gäng man har och hoppas på det bästa. Men som bekant är det en något bräcklig taktik och för det mesta skiter det sig medelst en tysk som kommer in och förstör partyt. Germanen ifråga heter Michael Ballack och tar bara en kvart på sig innan han skickar in matchens första mål på andra sidan sett från där vi sitter bland 6 000 andra Ipswichanhängare. Ständigt denna opassande brist på gästvänlighet var man än kommer. Men så händer det (nej, inga trisslotter på läktaren utan här händer det grejer på planen och i målet mitt framför oss). Ipswich gör mål. IPSWICH KVITTERAR! Alex Bruce forcerar in kvitteringsbaljan och hade vi haft ett ton med ekologiska bananer hade de fått bekänna färg, det kan jag lova.

Kvitteringen kommer efter en dryg halvtimme och vårt härliga kämpagäng har 1-1 i halvtid mot Chelsea på bortaplan efter att ha hållit storlaget stången på ett utomordentligt sätt. Halvtid och dags att frottera sig med gräddan där vi sitter.

Sylvain Legwinski och Star struck Evelina

Vi träffar fd Ipswichspelaren Sylvain Legwinski på läktaren (till Evelinas stora förtjusning) och konstaterar att det finns några fler lokala legender i vår omedelbara närhet. Taggade av omgivningen känner vi viss tillförsikt inför den andra halvleken. Sen kommer den där jävla Ballack och förstör festen igen.

Som om det inte räckte med att göra ett mål så är han tvungen att knorra in en väldigt snyggt slagen frispark i Richard Wrights vänstra kryss. Efter en kvart. Vad är det med honom och kvartar? Fan ta Ballack. Och Frank Lampard. Han krutar in en frispark i samma kryss som tysken i 85:e från ca 300 meter och det känns lite orättvist att de bara ska kunna kruta in baljor så där liksom. 

Cupäventyret är över för den här gången men vi är ändå väldigt stolta över kämpainsatsen och laget får stående ovationer efter slutsignalen. Förlusten är snabbt glömd och vi är ändå imponerade över hur laget stod upp mot hemmalaget och avslutar dagen med att göra King Dave och Linda sällskap på en trevlig indisk restaurang inne i stan. Men det blir inga bananer till efterrätt. Hade vi vunnit däremot, då hade det varit en helt annan historia.