BLOGG #76 - MIN KOMPIS HENRIK OCH JAG

Förvånansvärt få kompisar har visat intresse för att åka med och titta på Ipswich genom åren, vilket givetvis är högst egendomligt med tanke på den höga kvalitén på fotbollen samt inte minst på pub- och ölutbudet. Kudos då till min kompis Henrik som insisterade på att åka till Ipswich för att se plejset med sina egna ögon.

Vi anländer fredag eftermiddag/kväll till Ipswich och blir upphämtade av Ginge och Jen som vi också ska bo hos under vår vistelse i stan. De har kirrat så vi får besöka en pub utanför stan och avnjuta middag innan det är dags för punkgig på The Steamboat inne i stan med Red Flagg 77. Det finns en första gång för allt.

Ginge är bekant med bandet och introducerar oss och vi hälsar artigt och kanske en smula blygt. Puben fylls på med folk och maken till tuppkamstätt medelålders klientel får man leta länge efter. Förutsättningarna för att det här ska bli en modern klassiker är ganska goda. Förbandet suger tuppkam och det är en lisa för öronen när de äntligen kliver av. Uppvärmningen har dock gjort de mest dedikerade rejält varma i skinnvästarna och när huvudakten till slut kliver på med Rikki Flag i spetsen så är det fullt ös, medelstort stenrös. Ginge kan konsten att studsa känguru style. Vi håller en något lägre profil, men kastas in i moshen när Mr Flag annonserar att hans fotbollsklubbfränder från Sverige finns i lokalen. Bra drag och efter att de spelat färdigt firar vi det (eller ev något annat, lite oklart) med att hänga i baren med bandet och deras närstående resten av kvällen. Föredömlig uppladdning inför lördagsmatch.

17/10 2009 Ipswich Town - Swansea City 1-1, PR (19 667)

Den som redan gissat att vi hänger på The Dove före match har vunnit en luftgitarr. Hela gänget har masat sig dit och minsann om inte flera har klätt upp sig i sina finaste ITFC Sweden-tröjor. Sköna lirare som lägger manken till.

Mindre sköna lirare i hemmalaget just den här dagen. Det blir en pinne till vardera lag efter att den spanske hjälten Pablo Counago scorat för Ipswich (om jag kunde trycka på en like-knapp skulle jag göra det här om det inte vore för det faktum att jag själv har skrivit matchrapporten på två rader. Är den inte föredömligt kort och kärnfull så säg?). 

Min kompis Henrik

Den som gissat att vi hänger på puben efter fotbollsmatchen har vunnit en luftbas (instrumentet, inte som i militärtermen) och den som fortsätter att gissa och prickar in att vi hänger med en hoper norrmän kan lägga en luft-hi-hat till luftinstrumentsamlingen. De har många rävar bakom öronen de goda nordmännen och den här gången har de raskat fram en räv över isen som lystrar till namnet John Wark, livs levande Ipswichlegend och mustaschbärare sedan 30 år tillbaka.

Jag drog ett litet skämt som han tyckte var roligt

Många roliga anekdoter från skottens karriär blir det och därefter chans till att fotografera sig med muschen och dens bärare samt köpa signerad bok. Till yttermera visso har arrangerande grannlandssupportrar dukat upp en klassisk engelsk kvällsbuffé med mackor, småplock och såna sköna grejer. Och eftersom vi firar med människor av den nationalitet som vi i Sverige kallar norsk så eftersläcks det givetvis ordentligt så ingen ska gå och lägga sig för tidigt. Det vore ju dumt eftersom vi ska ut på busstur med samma klientel under söndagen. Avresa direkt efter frukost. Den som gissar att den resan blir en klassiker har vunnit en luftmustasch.