Vad är tråkigare än en match som slutar 1-1 för femtielfte gången? Skulle möjligen vara en match som inte bjuder på några baljor över huvud taget. Klart som fan att man släpar med hela familjen på en dylik tillställning.
21/11 2009 Ipswich Town - Sheffield Wednesday 0-0, PR (19 636)
Om det är svårt att minnas en oavgjord fight som det ändå har blivit mål i är det närmast omöjligt att dra sig till minnes en match där inga mål alls faller. Några bitar som etsat sig fast dock:
* Lilla Sektionen gjorde sin första match på Portman Road, några dagar äldre än Systersektionen var när hon närvarade för första gången, men ändå innan han fyllt fem månader. Man har oerhört klara minnen från vad man gjorde innan man fyllt ett halvår. Eller hur.
* Vi bodde på Ramada och hade checkat ut när det var avresedag. Det funkar ju lite som så att om man inte checkar ut när man har avresedag ligger man lite skrynkligt till så väldigt bra ändå att vi hade checkat ut. Parantes utan parantes så att säga. Hur som helst skulle vi på eftermiddagen ta bussen till Stansted för att flyga hem därifrån och eftersom vi befann oss i stan skulle övriga familjen ta bussen från busstoppet inne i stan och jag gå tillbaka till hotellet och hämta bagaget (utcheckat, men ändå incheckat i bagagerummet) för att sedan hoppa på bussen vid tågstationen. Och det är nu eländet börjar:
1. Det kommer ingen buss när den väl ska komma.
2. När den väl behagar dyka upp är den trasig. Bussen alltså.
3. Busschauffören är en sopa. Noll service minded och med noll tanke på att rätt så många av hans kunder behöver komma till flygplatsen omgående.
4. Nere i stan lyckas någon/bussbolaget få fram en taxibuss som ska ta oss till flygplatsen.
5. Den anländer till tågstationen med övriga familjemedlemmar plus några till och det finns precis plats till alla och bagaget får tryckas in i bagageutrymmet. Vi kollar på klockan och konstaterar att det kan gå om trafiken inte är allt för tät.
6. Alla ombord, bara att dra igen skjutdörren och dra. Nämnda skjutdörr pajar och går inte att få igen. Vad är oddsen? Den dras inte ens igen med manuell kraft utan man trycker på en knapp och den stängs automatiskt. Utom just den här eftermiddagen.
7. Busschauffören går lös på dörren med diverse tillhyggen. Klockan tickar. Till slut lyckas han få igen den men vi har tappat ytterligare viktig tid.
8. Mot Stansted. Vi ankommer ca 10-15 minuter innan boarding stänger till planet som ska ta oss hem.
9. Språngmarsch genom hela (känns det som) Stansted med ett barn i famnen och Fru Nygårds körandes rally med barnvagn. Vi kommer fram till gaten och det är en handfull resande kvar som precis visar sina boardingkort innan vi når fram. Inte så lite sista-minuten-i-en-overklig-film-varning på den tajmingen.
10. VM i eftersvett ombord på ett flygplan, men vi slipper i alla fall boka om till annat flyg med tillhörande hotellnatt etc.
Nämen, kul resa alltså. Klart som fan man tar med sig hela familjen på något dylikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar