JAG OCH DET STORA FÖRETAGET - DEL FEMHUNDRATOLV

Alla delar är på plats. Det är modem, digitalbox och en sjuhelvetes massa sladdar. Som sig bör. Det känns ju bra efter tre veckor i cyberskugga. Undrar vad Det stora företaget tycker det kan vara värt. Jag tror jag slår en signal.

- Hej det är Roger (vad är oddsen på det? Samma snubbe som jag snackade med i förra veckan! Han har förstås ingen aning om vem jag är och bryr sig förmodligen väldigt lite i det också för den delen. Men ändå).

Jag återger inte min öppning på samtalet i skrift, ety den är likadan varje gång. Namn, ärende och så vidare. Den sitter nästan lika djupt som info-snacket på jobbet. Efter presentationen lägger jag fram mitt specifika spörsmål för dagen:

- Vi har varit utan era digitala tjänster i tre veckor, TV, bredband och telefoni (sakligt och lugnt, vänligt men bestämt).

- Eftersom ni varit utan våra tjänster längre än 15 dagar så utgår ersättning med 800 kr. Per tjänst. Vi drar av från kommande faktura och eventuellt överskjutande belopp kommer på sån här, vad heter det nu, åh, nu tappade jag ordet (helt klart sämst att tappa saker när man pratar i telefon. Svårt att plocka upp det bara sådär. Fast lättare med headset, no doubt).

- Utbetalningskort menar du? (hur svårt kan det va?)

- JA, precis! Ett sånt skickar vi.

- Ok (bra och fylligt svar av mig där. Låt mig bara plocka upp hakan från golvet. Hade jag aldrig trott. Kanske ska vara utan deras tjänster längre än 15 dagar?)

- Något mer vi kan hjälpa till med? (insert all jordens önskemål om fred, hälsa, bling och roligheter)

- Neeeej, jag tror inte det. Tack.

Därefter avslutar vi samtalet och jag kan konstatera att jag till min förvåning är positivt förvånad. Vem trodde det om Alan och hans kusiner? (Roger m fl). Inte jag.

FLASH: Uppdatering kvälls-TV: Bilden hackar. Ska den göra det? Och framför allt: hur länge ska den göra det innan det blir 800 spänn i fickan? Jag ringer och frågar Roger imorgon.

JO, DET VAR DET HÄR MED DEN LÅNGDRAGNA BEEFEN

Låt oss rekapitulera beefen i korta drag:

Först var det bara en halvbeef, ingen riktig SJ-nivå med andra ord. Sen körde det ihop sig och blev en fet sirloin steak. Hackande tv och bredband med självomstartande modem utgjorde de främsta irritationsmomenten. Det stora företaget kontaktades mobiltelefonledes varpå följande skeende vecklade ut sig:

Vecka 1, onsdag: Tekniker anlände. Diagnos: byt modem. Torsdag: Bytte modem, ingen skillnad. Nytt telefonsamtal, tekniker fick åka tillbaka. Natt mellan torsdag och fredag: Åska. Gjorde inte saken bättre. Den blev rent av jättedålig. Nytt samtal via luren och information om att kötid på tekniker ökat dramatiskt sedan dagen före.

Vecka 2, i stort sett varje dag kan man säga: Ingen tekniker. OS rullade på sin första vecka, gammalt modem plockades fram och spelen kunde följas hjälpligt via nätet.

Vecka 3, fredag. Nytt modem landade. Digitalbox fortfarande lika död som en skrivmaskin från Åtvidaberg. Nya telefonsamtal, bla bla bla.

Vecka 4, tisdag. Vilsen tekniker dök upp utanför köksfönstret till synes inspekterande ägorna. För mig hade han gärna fått kolla uppkopplingen istället. Vi fick ju lov att släppa in honom i huset i alla fall. I 93 sekunder. Längre tog det inte för honom att konstatera att vi bör ha digitalbox på plats för att han ska kunna göra en adekvat analys av läget. Han ringer oss på torsdag meddelade han, vi ringer Alans kusiner (a.k.a Det Stora Företaget). Ring ring. Roger på stora företaget ska skicka digitalbox. Onsdag: Digitalbox anlände. Helt odramatiskt. Döm om vår förvåning när det visade sig att den funkade. Torsdag: Vi såg inte röken av tekniker. Varken i trädgården eller inomhus. Fredag: Det är idag det. Bilden hackar emellanåt och modemet har startat om minst en gång idag. Eller var det fler? Vi skulle nog behöva den där teknikern nu.

När jag har tröttnat klart på den här förbannade jävla skiten ska jag nog ringa det där stora företaget igen. Jag har numer en personlig relation med de flesta i den där supporten så det borde bli ett trevligt och småputtrigt samtal.

To be continued skulle jag tro...