APPENDIX TILL EN SÅN DÄR RESA

Ibland glömmer man ju saker, så är det bara. Hur man kan glömma mini-disco, familjens stora entertainer och fristilsschack är dock helt obegripligt. Då är det tur att man kan gripa appendix-strået.

När man är på en sån där resa finns det mjukisdjur som ser ut som de finns på riktigt. En björn och en giraff. Inga konstigheter. Deras kärnverksamhet är att gå runt lite slentrianmässigt och krama folk (mest de under 1.40) som råkar komma i vägen plus att de spetsar upp det med att på mer knarkrelaterad basis (kom igen, utan knark kommer man väl inte på sånt här?) köra nattklubb vid åttasnåret för underåriga. Uppskattningen är förmodligen betalning nog då samtliga deltagare går fullständigt bananer på dansgolvet när superhitten med björnen och giraffen ljuder ut högtalarna. Som grädde på moset körs en gång i veckan Mini-stars där hugade kids äntrar scenen och gör formidabla framträdanden. Systersektionens scendebut går givetvis till historien som en tårdrypande (för Fadersektionen och Fru Nygårds) klockren dansbonanza i ett totalfokuserat nummer. I intervjun efteråt (här lämnas inget åt slumpen) får hon bland annat svara på vad hon skulle göra om hon vann en miljon kronor. Det som alla sexåringar skulle göra förstås:

- Köpa ett nytt hus.

Gör en minnesnotering om att jag och Fru Nygårds måste ta upp det där på nästa familjeråd.

Avslutningsvis får inte förglömmas en kort genomgång av fristilsschack, utomhusvarianten (pjäserna och sektionerna ifråga mäter för övrigt ungefär samma höjd). Förutom att bönderna verkar ha oproportionerligt stor makt vid en jämförelse med traditionellt schack kan konstateras att ett till synes hopplöst underläge tämligen enkelt kan förbytas till triumf genom att på rätt sätt utnyttja brädets trumffigur. Får jag lov att presentera: Hursomhelstarn! Den är precis vad den låter som, en pjäs som går precis hur som helst. Fristilsschackets obestridde chef. Har aldrig i mitt liv sett ett sånt drag på ett bräde någon gång. Det enda de fyra små sektionerna inte gör är att sätta in sig själva på boarden. Det hade verkligen kunnat sluta hur som helst, men nu blir slutprodukten något så beskedligt som att den ena duon lämnar brädet en smula matt.

APPENDIX BYPARLÖR

Gårdagens byparlör lämnades dessvärre ofullständig. På förekommen anledning presenteras därför - på vecka 35s första dag - som sig bör, ett appendix. Pass på:

Ska vi spela Mario Kart nu? Med vi menas i det här fallet pappan. Det blir samma respons som för hårbollen för det mesta men ibland faller pappan till föga. Det blir ju ändå han som spelar och Lilla Sektionen som tittar på. Och kommenterar. Live 'n direct så att säga. Måste upplevas. Kanske inte de mest inspirerande tillropen mänskligheten har hört.

Mjau. Inget uttryck som behöver memoreras. Kommer inte med på diagnostiska provet.

Jussin. Allt man behöver veta om jussin är att det inte bara bör, utan ska, vara mer yoghurt än jussin i den djupa tallriken när man äter frukost. Omvänt förhållande är inte ok.

Pantomimer. Inget ord man använder i vardagligt tal utan snarare ett tillvägagångssätt som Systersektionen tycker är ett lämpligt sätt att beskriva vad som hänt i förskoleklassen under dagen. Lite som charader fast mer irriterande. I love it vore ett bra uttryck för att beskriva motsatsen till pappans känslor för pantomimövningarna.

Som bekant kan ett appendix inte gärna vara mer omfattande än grundutförandet av parlören. Således är det härmed slut på appendix byparlör.