ORIMLIGHETEN I JÄGERSRO

Orimligheten i Monopol har bloggen redan avhandlat. Dito i galoppspelet Jägersro däremot har lyst med sin frånvaro allt för länge nu.

Några random orimliga grejer med hästspelet ifråga:

Startkapital 2 000 spänn. Som man får låna från banken. Vad är det med folk som gör spel, har de ingen förankring i verkligheten (i Monopol får man alltså 15 mille. Inte låna, man får!)? Två lax, ska det vara nåt att springa runt med på stallbacken? Det räcker väl knappt till ett knippe höbalar och ett par hästskor. Behöver man ytterligare flis måste man låna mer och det får man ju ändå ge skaparna att det ligger i tiden att belåna sig upp över öronen och pröjsa ockerränta. 10 % ränta. Per lopp. Det är lätt att misstänka att Tony Soprano har ett finger med i spelet.

Totalisatorn mäktar med att ta emot 1 800 riksdaler per lopp från var och en av deltagarna. En får förutsätta att nämnde Soprano har teamat upp med Svenska Spel. "Spela jättemycket så att du har större chans att vinna (men tänk på att det är farligt att spela bort hela lönen och lite till)". Vi gör ett tämligen simpelt räkneexempel: Låna 2 000 kronor, betala 200 i startavgift och spela bort resten av pengarna. Summa kvar i plånboken innan första loppet ens har startat: nada komma noll pistoler.

På vägen runt banan kan man hamna på en blå ruta och då får man ta ett så kallat Galoppkort. Sjukt orimligt. Vilken jävla häst - oavsett galopp eller trav - stannar mitt i första kurvan och ba: "Jag ska bara ta ett blått kort så ska vi se om det kan bli någon extra fart eller om det är dags att bli diskvalificerad pga random fullständigt orimlig anledning. Gnägg gnägg, hästsmiley".

Om man istället har en jämrans osis kan man hamna på en röd ruta och få betala ett par-tre flak enbart på basis att man äger en häst. Finansiering: kortfristigt lån hos Stallbackens Bluff & Båg AB. Galoppmaffian alltså, vilket jävla rövargäng.

När spelvinsterna ska betalas ut efter loppet kräver Lilla Sektionen att han ska ha samma återbetalning på sin satsade tvåhundring på Systersektionens blå kuse som övrigas satsade femhunka. Helt fucking orimligt, men försök att få en femåring att förstå det. Mission impossible.

Annars är det ett ganska roligt spel. Om det bara inte var så förbannat orimligt.

OK, LET'S DO THIS SHIT

Förra året fick den här blogginnehavaren för sig att anta en utmaning som innebar att det skulle bloggas under 100 dagar i rad med minst ett inlägg om dagen. Skapligt korkat, men det gick. Var inte så sugen på att göra om det. Ungefär som en som åkt Vasaloppet för första gången och skidat in strax under ett halvt dygn och svurit aldrig mer. Eller som du eller jag dagen efter en sällan skådad rotblöta. Precis som den snubben/du/jag står den här platsen på datawebben redo för nästa Blogg 100-utmaning. En dag före Vasaloppet. Så passande.

Fördelen med förra årets insats var projektet om skivor som betytt mest för yours truly under årens gång. Det täckte en tredjedel av de hundra dagarna. Läsarsiffrorna dalade visserligen som Jörgen Brink i en VM-stafett, men det är det enda sammanhållna vettiga skrivprojekt som lämnat den här hjärnan och blivit satt på pränt. Således borde en göra något liknande även nu. Så. Låt oss kolla några potentiella alternativ (ju högre siffra desto större potential).

Irrationella beteenden hos en katt i ens omedelbara närhet (0)
Vid närmare eftertanke får vi nog stryka den, det räcker inte med 100 inlägg.

Hallindiebandyhistoriens mest oförglömliga stunder (2)
Man måste ha i åtanke att det här är en ung sport. Om fem år är den här mer än en allvarlig bubblare.

One-liners från Lilla Sektionen, topp-100 (3)
Fatta hästjobbet att välja ut hundra från det närmast oändliga antalet han hasplat ur sig.

Ordspråkens hot hundred (-273,15)
Skulle inte tro det va. Bloggen har tagit ställning i frågan inte mindre än sex gånger. Av de inläggen att döma blir det inga hundra ordspråk på den här webbplatsen de närmaste hundra åren.

Systersektionen och Monopol - en tvärvetenskaplig analys (1)
Har alla förutsättningar att bli en gastkramande följetong. Tarvar dock total dedikation från undertecknad att spela minst en timme varje dag för att uppnå någon som helst vetenskaplig trovärdighet. Faller således på sin egen orimlighet.

Pandan som säkerhetsvakt (4)
Ett ämne som ligger bloggen varmt om hjärtat. Länge sen vi hörde något om eller från dem och det är helt i linje med arbetet som pandasäkerhetsvakt. De verkar i det tysta, ju mindre vi hör av dem, desto bättre sköter de sitt jobb. Trots detta finns en hel del att skriva om, men eftersom 75% är konfidentiell materia blir en artikelserie om pandan som säkerhetsvakt alltför torftig.

Ipswichresor - en odyssé under 17 år som resande Ipswichsupporter (7)
Största problemet med det här ämnet är väl att det är seriöst. Så olikt den här publikationen att framkasta ämnen med seriös ton. Å andra sidan var skivprojektet ytterst allvarligt menat. Mina första 17 år som oresande Ipswichsupporter följt av 17 år som resande Ipswichsupporter kan ha en framtid. Överväger att överväga ämnet ifråga på fullaste allvar.

Uppenbara hinder för att ta #blogg100 i mål (6)
Vid en första anblick ett motsatsförhållande. Men högst plausibelt ämne att utforska med tanke på vårens och sommarens reseschema med Bryssel, Ipswich, Palma och Paris inritat i kalendern. Vissa källor gör gällande att de har internet i övriga Europa också, men törs man chansa på det? Jag är skeptisk.

En hundradagarspepp för att få Min kompis Fredrik att skaka liv i Kavelmora Ink (?)
He's on a break. Men jag har för avsikt att få honom att ta sitt förnuft till fånga. Hela världen behöver hans visdom och humor på en daglig basis. Eventuellt bearbetas han bäst på sociala medier och IRL, därav frågetecken på potentialen att behandla frågan just här.

Ordvitsar i vardagen (8)
Seglar upp som favorit, ingen vits att räkna bort den här.

Finns ju lite att välja på dårå. Men om jag känner den här bloggen rätt blir det nedslag både lite här och där och spretigheten består. Blandade inlägg om husets katt, popsporten hallindiebandy, våra älskade småsektioner, jordens finaste fotbollslag Ipswich Town, torra ordvitsar och pandor i alla dess former. Det är lite så vi jobbar här på Popskolan by Nigge. Den som hänger med får se helt enkelt.

LÖSRYCKTA CITAT FRÅN ETT PARTI MONOPOL

Just när en trodde att det sista inlägget om Monopol var skrivet på den här bloggen så dyker det upp ett till. I det senaste av de två som tidigare publicerats utlovades till och med att det inte skulle spelas mer Monopol. Det sket sig. Duktigt.

Med ett team av småsektioner vid sin sida - varav en bara alibispelar med formel 1-bilpjäsen och extraknäcker som bankir - finns gott om utrymme för one-liners, fria regeltolkningar och allmänt förvirrade räkneövningar.

Systersektionen har lagt rabarber på de dyraste tomterna och uppfört två prima hotell på desamma. Av en händelse råkar petit moi hamna på den dyraste. Åtgärd: sälja hus och inteckna skiten ur mina tomter för att täcka den skyhöga hyran. Sidoeffekt: bankiren ska försöka skaka fram åtta miljoner samtidigt som han idkar rivningsverksamhet av hus. Prio ligger på demoleringsbiten om man säger så och Systersektionen blir en aning otålig. Men åtta mille kan man ju vänta lite extra på medan rivningskulan far som en tätting över brädet. När hela den manövern är avklarad drabbas Systersektionen av en gullig hybris som bland annat utmynnar i en dräpande kommentar riktad rakt i fejset på hennes egen far:

- Du är ingen racerbil, du är en hamburgare!

Ursäkta mig då, men jag kanske ville vara hamburgare den här gången. Kort därefter utspelas kvällens kanske mest komplexa sifferexercis när Lilla Sektionen ska lämna femhundratusen i växel till Systersektionen och drunknar lite bland alla nollor på sedlarna.

- Femhundra.

- Fem miljonej?

- Nej, femhundra!

- Ok, femhundja miljonej.

Inte konstigt att bankerna vinstvarnar titt som tätt med såna bankirer i omlopp.

ORIMLIGHETEN I MONOPOL

Nu kanske inte folk går runt dagarna i ända och funderar över hur rackarns orimligt det här spelet Monopol egentligen är om man tänker efter en liten stund eller så. Om man med folk även inbegriper mig sorterar också jag in mig i gruppen som inte knatar runt och rådbråkar upplägg, regler och spelstrategier i huvudet större delen av dagen. Däremot kanske det kommer upp till diskussion under en fikarast.

Om vi snackar modernt Monopol, låt mig då leda i bevis att gänget som kokade ihop den här soppan är mer än lovligt koko i kålan/påverkade av substanser som enligt lag är förbjudna att ha i sin kropp i rekreativt syfte.

1. Du får 15 miljoner att röra dig med. Tjenare.

2. Om du är först att hamna på Umeå kan du köpa den dyraste platsen på hela spelet för 4 mille. Totalt noll verklighetsförankring. Ponera att du får 15 000 tusenlappar att spendera, troligt att första tanken är typ: "Nä, men om man skulle ta och köpa Umeå kanske?".

3. Du kan välja mellan att vara följande:
- Bil. Känns ok. Snabbt osv.
- Flygplan. Svårt med landningsplatser och hela den biten, annars svårslaget transportmedel.
- Skateboard. Mm, det går ju fort.
- Inlines. Utan stavar. Hoppas hjulen är nysmorda liksom.
- Mobiltelefon. Jorå, om man tror på teleportering medelst smartphone kanske det kan vara nåt, annars inte.
- Hamburgare. Va sa du? Jo, men det är mitt favoritförflyttningsdon. Helskön komfort, köttigt, bra friktion i bröden och lägger man bara till lite extra dressing får man en jävla skjuts i förflyttningarna.

4. a) Tar du ett chanskort är risken stor att du precis håller på att bygga en takterrass i Skellefteå. Man lär sig mycket om sig själv och det man inte hade en aning om att man just var i färd med att snickra ihop.

b) Sämre än takterrassbygget är chanskortet där du anmodas att erlägga terminsavgiften till en privatskola till den nätta summan av 1,5 Mkr. Ingen info över huvud taget vems terminsavgift det är du betalar.

c) Chanskortens chanskort måste ändå vara den där du åläggs att gå vidare till Ö-vik och på vägen inkassera två mille i bonus. Vem åker till Friska Viljors hemstad för att inhösta 2 000 000 SEK? Alla är inte Peter Forsberg, hallå.

5. Bygga hus i Kiruna. Nej, nu börjar man ana att det är nån som skojar på lattjo. Kostar iofs bara 260 pannor per kåk som man uppför (kommunen har dock maxat det till 4 per skalle).

6. När du har byggt fyra hus i Kiruna måste du - om du vill fortsätta fastighetsexploateringen - riva allihop först innan du uppför en ny byggnad. Och då får du inte bygga fler hus utan då får du smälla upp ett jävla hotell. Det vet ju var och en hur smutsig den branschen är. Hur ska man kunna konkurrera med Scandic och de andra kedjorna? Inte får man bestämma färg själv heller, ska du bygga ett hotell ska det vara rött. Sämsta hotellfärgen ever naturligtvis.

7. Random fängelsedomar. Låt säga att du hamnar mellan Hammarstrand och Kiruna. Ja, då åker du i fängelse förstår du. Bara sådär. Det är bäst att hålla sig söder om mellersta Jämtland för det är en försvarlig bit landområde som ger fängelse kan jag meddela.

8. Skulle du ändå mot förmodan inte kunna hålla dig från Jämtlandsskogarna och norrut kan du ha ett par tärningar i fickan och medelst antingen enorm skicklighet eller en näve matjord i andra fickan slå dig ut. Misslyckas du med det kan du muta fångvaktaren med en halv miljon efter att ha försökt tre gånger med tärningarna. Logiskt. Superdupermegalogiskt.

9. Du kan tjacka ishotellet i Jukkasjärvi för 2 miljonas jämnt. Där blir du duktigt lurad kompis. Bästa sättet att smälta bort stålarna. Då skulle jag föreslå att du lägger kosingen på att investera i någon av de tre landmärkena Globen, Turning Torso eller Högakustenbron istället. De smälter garanterat inte bort.

10. Slentrianmässig beskattning. Har du riktig otur åker du på en skattesmäll värre än när Astrid Lindgren åkte på pomperipossaeffekten. Stanna inte mellan Umeå och Skellefteå för du blir stenhårt fastighetsbeskattad med en rund miljon. Förmodligen är det den där förbannade takterrassen som kommer och biter dig i nacken. Hamnar du mellan Visby och Högakustenbron kommer Anders Borg och knackar dig på axeln för att krävan in två sköna miljoner till statens kassakista. Lika knepigt att hålla sig undan slentrianbeskattningen som fängelset.

Det får räcka nu. Jag kommer aldrig spela Monopol igen. Det är uppenbarligen ett spel för crackheads.

ETT PARTI MONOPOL ÖVER FYRA DAGAR. ELLER SJU.

Det närmaste jag nånsin kommer att spela, titta eller uppleva cricket på något vis är förmodligen att spela Monopol med Systersektionen varje kväll efter maten. Det kan bli en vinnare vilken dag som helst.

Inte bara är hela spelplanen ett helgerån mot det klassiska upplägget med Norrmalmstorg som kronan på verket, utan det spelas med valörer på sedlarna som får kidsen att helt tappa uppfattningen om pengars värde. Lägsta valör på sedlarna är 10 000 bananer och topplappen går för fem miljoner. Man kan ju tro att man hamnat i 90-talets Italien och handlar med lire. Sen den här grejen med att köpa Visby för 600 000 spänn i jämförelse med 3 millar för Vinslöv kommer vända upp och ner på världskartan för vilken femåring som helst kan man tycka. Det borde in real life innebära ett betydande uppsving i det långa loppet för det lilla samhället i söder och början på slutet för ringmuren, Di Sma Undar Jårdi och en hel god damn dialekt. Nu har det givetvis ingen inverkan på Systersektionens inställning till Monopol som brädspel och social samlingspunkt huruvida den ena rutan kostar mer än en annan att införskaffa. Huvudsaken för henne är att samla så mycket pengar som bara är möjligt. Allt enligt flest sedlar vinner. Valör oväsentlig.

En nackdel med att spela ett parti Monopol som vore det ett schackparti mellan Fischer och Kasparov är att det tar en förbannad tid att avsluta. Pengasamlandet har också menlig inverkan på Systersektionens aktivitet på fastighetsmarknaden vilket i sin tur betyder att jag får behålla stålars i några extra dagar och inte blir bankrutt på studs. Hur har du då som fader och förebild hamnat i en sådan penibel situation att du riskerar att bli ruinerad undrar kanske vän av ekonomisk ordning? Jo, förutom att hon är en osedvanligt vass spelare för sin ålder kan det hända att en shoppingrunda efter jobbet gör att den monetära balansen blir väldigt snedvriden. Detta till följd av Systersektionens vurm för spelet som nu växt så till den milda grad att en paus kanske vore på sin plats. Att komma hem strax efter klockan sex innebär nämligen att hon hunnit spela en sisådär trekvart på egen hand.

- Pappa, det går inte så bra för dig. Jag har köpt Piteå! Nu finns det inga gator kvar. (triumfatoriskt röstläge och utstrålning som Percy Barnevik efter en bonusutbetalning)

- Jaha, har du spelat redan? Har du slagit åt mig också? (vafan tror du gubbe?)

- Nej. Jag har slagit jättemånga gånger åt mig själv. (se även nedan bild för bevis på tomtinnehav)

Piteå i rött och Skellefteå i blått

Efter insikten att det här kommer gå åt helvete för fadern infinner sig även en lättnad i att maratonmatchen snart är över. Det är slut på orimliga inkomstskatter på 2 miljoner, Globenhyror på en kvarts mille och parkeringsböter på 150 papp. (Det var för övrigt ingen bra idé att ge projektansvaret för chans- och allmänningskorten till den enda snubben på spelföretaget med kalkylexi. Det var taskigt gjort.) Nåja, Systersektionen gillar ju att vinna så det borde bli ett bra avslut på det här. Ända tills hon inser att vinst även innefattar att det inte blir något mer spelande när jag hamnar på Skellefteårutan med tre hus (hon har fått upp ögonen för husmarknaden nu) och ska betala 11 miljoner i hyra. Hur fan kan det bo drygt 70 000 människor i Skellefte? Hur har de råd? Det måste vara monstruösa löner på det där plejset. Oavsett prisnivå i trästocksstan informerar hon mig om att det räcker med 10 miljonas för det vore trist om vi skulle behöva sluta spela nu. Mm, jo. Lägesrapport faderns fastighetsinnehav: Luleå, Visby, Karlskrona, Vaggeryd, Östersund, Stockholm, Mariestad, Ice Hotel, Högakustenbron (bra investering. Like a bridge over trouble water liksom) och Hammarstrand (oklart om rodelbanan ingår) intecknade. Kontanter: 60 000 riksdaler. Lycka till. Ett halvt varv senare är det över. Klockan pekar på 19.28. Det är dags att borsta tänderna. Systersektionen gnuggar in det:

- Hur mycket pengar fick DU pappa?

- Jag är pank gumman. Men hjärtat är rikt.