ETT PROBLEM OCH EN LÖSNING

Det hade varit bättre om jag provat på att slarva bort matchplåten vid en resa till Ipswich. Bara att gå och få en ny. Nu vet jag visserligen vilken plats det avser, men den står varken i mitt namn eller är inköpt till normalpris. Det är ändå den lösningen som ligger högst på listan, tätt följd av att köpa en ny utanför stadion av någon mindre nogräknad biljettnasare. Vi ökar på stegen mot stadion som bara ligger 15 minuter bort nu.

Mycket folk i rörelse. 80 000 människor som ska hitta sin plats, men eftersom vi är där mer än en timme före matchstart är det ändå tillräckligt glest för att kunna röra sig tämligen obehindrat. En man i kort hår, glasögon och gulsvart träningsoverall med BVB tryckt på bröstet står och håller upp en biljett. Kan han vara lösningen på problemet månne? Overallmannen har ett helt kuvert som bilaga till den stekheta biljetten i hans hand. Han vill nämligen påvisa att det inte är något fulplåt som erbjuds till försäljning. Tämligen omgående dyker det upp ett antal andra filurer med ett knippe biljetter i handen. Overallsnubben vill ha ett pris motsvarande vad som står på plåten vilket är ett eminent erbjudande. Snubbekompis som smugit in från högerflanken erbjuder sig att kapa tre euro på sin produkt, men hans ljusskygga näringsverksamhet är inget som faller mig i smaken. 43 euro senare är problemet löst. Overallpellen hälsar att vi ses därinne eftersom han har platsen bredvid den jag precis förvärvat för en i sammanhanget blygsam penning. Jo, man får ju hoppas att vi ses.

Kritiskt moment: stoppa i biljetten i den automatiska biljettavläsaren. Jubelkänsla: grönt ljus, välkommen in på Westfalenstadion.

Life saver

Att föra en konversation på tyska med en man med portugisisk brytning är inte det lättaste. Jag har försett mig med ett för stadion specialanpassat betalkort och inhandlat en öl i plastglas med handtag, kollat in var jag har min plats och gått ut från läktaren igen. Längst ner i trappan stöter jag på min nyfunne problemlösare av portugisiskt ursprung. Han är här varje match. Han är där när Dortmund spelar på bortaplan. Han bor nog i sin gulsvarta träningsoverall. Trevlig man. Knepig portugishybrid till tyska han pratar och det hade inte varit helt fel med en dialektsynt av avancerat snitt just nu. Vi förstår varandra ganska väl trots allt. Kul att jiddra lite Deutsch också. Under själva matchen pratar han om att Dortmunds polske striker har en bror i Leverkusen. Nummer åtta säger han. Jaha. Han heter ju inte Lewandovski. Men han påtalar detta ungefär ett dussin gånger under den första halvleken så då måste det väl vara så då även om det låter otroligt då åttan i motståndargänget heter Lars Bender och är tysk. Jag fruktar att något är väldigt lost in translation här. I övrigt under matchens första halva:

* Tyskar röker som borstbindare när de går på fotboll. På läktaren. Det bolmar som ett jävla kolkraftverk runt omkring mig.

* Hemmafansen håller igång och viftar med flaggor och hoppar jämfota på kortsidan mittemot. Utslag på Richter-skalan inte helt osannolikt.

* Leverkusen ser ut som ett gäng amatörer. Dortmund skickar in två baljor under första 45 och ser ut som självklara inhöstare av de tre pinnar som står till buds.

Halvtidsvilan bjuder på en trapplöpning av avancerat slag. Uppför samtliga trappor upp till högsta etage på arenan för att se om det går att ta sig över till resten av gänget som sitter på västra läktaren till skillnad från mig som sitter på norra sidan. Resultat: Läktarsektionera avskilda med staket och trappa med stewards. Konklusion: gå tillbaka ner för trapporna och vackert sätta sig på sin plats igen precis lagom till att andra halvlek ska ta sin början. Halvlek två i sammandrag:

* Under par. En balja, men i övrigt inte mycket att yvas över vad gäller det som sker på planen.

* En hel cola attackerar min vänstra vad och jeansen blir stabila som målarbyxor när colan torkat. Oklart vem förövaren är men lite spill får man ju räkna med.

* Ett vansinnigt drag på läktarna. När den ena brodern Lewandovski (han som spelar i Dortmund och bevisligen existerar) knoppar in trean följs det av sång och 25 000 hoppande hemmafans på motsatt läktare. Det ser väldigt fränt ut.

* Min portugisfrände tackar för sig när det är två minuter kvar och skakar tass och säger att han hoppas att vi ses på Westfalenstadion igen. Jorå. Tänk att fenomenet beat the traffic finns på tyska arenor också.

Det var väl en jefvla tur att jag fick mig en ny plåt. Mycket bra fotbollsupplevelse med finfina sånger, nu återstår bara att återse de övriga tio och ta sig tillbaka till D-dorf för att fira hela grejen på vederbörligt sätt. Det måste nog beskrivas i eget inlägg. Vi gör så.

Gula väggen

SVÄNGA MED SLÄP

Det här är en av världens svåraste grenar alla kategorier. Så länge man åker framåt är det inga problem. Det är när man ska backa som det kör ihop sig. Om man inte kör 24-meters vill säga. Och ska svänga höger från Trotzgatan upp på Magasinsgatan i Falu Stad. När klockan är strax före åtta och jag ligger precis bakom och således har ca 200 meter kvar till jobbet. Dålig Karma.

Först och främst kan det vara på sin plats att slå fast att det inte är synd om mig. Efter en väntad kvart inser jag att den här - vid det här laget - svettige killen har ett tag kvar tills han har löst situationen tillsammans med sina frivilliga självutnämnda assistenter som leker trafikpoliser mitt i gatan. Vad han har försökt med här är alltså att köra en 24-meters långtradare genom en passage som under normala väderomständigheter knappt släpper igenom en förlupen vaselinförsedd kamel som precis klivit upp från sängen efter en veckas högintensiv maginfluensa. Han stannar/fastnar således mitt i svängen och blir ståendes som en svullen kobra i ett stuprör.

Från jobbet kan vi se att värmlänningen (det kommer rapporter från anländande revisor som via förbipasserande av brottsplatsen levererar vital information om svordomar på värmländska) har anammat en ny teknik för att lösgöra ekipaget från att vara kvarterets trafikstockare numero uno. Han passerar skamgränsen och kopplar loss släpet. Jag är inte säker, men jag tror att det betyder att han måste ta om sitt lastbilskörkort. Det är lite som att få under 100 poäng i bowling, skjuta straff i fotboll som rullar ut över sidlinjen eller jaga älg genom att sitta i bakhåll. Man lämnar tillbaka klotet/skorna/bössan och går hem och skäms. Vi får förutsätta att han är glad att han befinner sig i ett annat landskap än Värmland.

Han backar till lastbilen och kopplar på sitt avkopplade släp och släpar sig därifrån. Vi tackar för underhållningen med en imaginär salut och hoppas för hans egen del att inte hans åkarkompisar eller chef fått reda på hans fadäs. Man vill ju inte att hans chaufförskarriär ska vara över liksom. Men ärligt talat så vore det bra om han ställde lastbilen i sitt 25-metersgarage över helgen.