Jag är skitdålig på att shoppa. Har ingen som helst utbildning i ämnet. Inte ens lite fallenhet för att sprida pengar och införskaffa kläder och dylikt. Men ibland måste även en shoppinganalfabet ge sig iväg till ett så kallat shoppingcenter.
På sommaren har jag inte burit jacka de senaste femton åren. Lite oklart varför, men det kan beror på shoppinginkompetensen. Idag har jag försett mig med två stycken på samma gång. En som jag kan använda varma sommarkvällar och en till vår, höst och kyligare sommarkvällar. Helt sjukt. Från oduglig shoppare till shopaholic bara så där. Ett tag hade jag faktiskt tre jackor på gång innan Fru Nygårds kom in i affären och skickade ut trean från ekvationen.
Jag köpte sneakers också. Och en skjorta och två par kallingar. Det känns som om jag är i farozonen. Om ni ser mig på stan i nån klädbutik de närmaste veckorna får ni gärna ringa till Fru Nygårds och stämma av lämpligheten i att jag befinner mig just där.
Nämnde jag att det är sjukt snygga jackor och sneakers?
2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....
Visar inlägg med etikett Olle Ljungström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Olle Ljungström. Visa alla inlägg
lördag 6 april 2013
ATT SHOPPA
Etiketter:
#blogg100,
Fru Nygårds,
Olle Ljungström,
Shopping
onsdag 9 januari 2013
ÄLSKADE SKIVOR - DAG 9
48. OLLE LJUNGSTRÖM - OLLE LJUNGSTRÖM
Plötsligt känner alla till vem Olle Ljungström är. Good on him. Synd att samtliga tycker att Darin gör låtarna bättre än vad han själv gör bara.
En konstig (eller artistisk kanske, det är svårt att dra en tydlig skiljelinje mellan vad som är vad här) bild på Olle själv mot grön bakgrund och lite rött med i misch-maschet. Så kan också ett skivkonvolut se ut. Men det var ju inte därför albumet landade i min ägo. Det var förstås sättet det lät på. Och texterna. Även om texter sällan varit min starka sida. Ibland har de betydelse och andra gånger är de totalt underordnade det musikaliska. I sällsynta går det att finna en symbios mellan musik och text. Så sofistikerad är jag. Inte särskilt mycket alls med andra ord. Men. När en låt inleds med strofen “En vanlig dag med heroin” så har sångaren fångat mitt intresse. Inte för att jag på något vis har någon som helst förkärlek för drogen ifråga, men vem sjunger om en vanlig dag med heroin? Förmodligen en man med ett allt för närgånget förhållande till en spruta fylld med smack.
Inledningen av plattan är smått magisk med Hur Långt Kan Det Gå följd av ovan nämnda Jag Spelar Vanlig (så där vanlig som man gör när man går på heroin, ni vet). Avslutningen med en cover på Olle Adolphons fina Minns i November rundar av hela anrättningen på ett högst smakfullt sätt. Däremellan fylls det hela med finfina betraktelser för lyssnaren att avnjuta vid brasan, i skidliften eller - i nödfall - någonstans mellan Skövde och Borås. Men bäst gjorde den sig innan almanackan hade vänt blad till 1994. Då utgjorde den en necessitet i varje popsnöres skivhylla. Bland det bästa TV4 gjort de senaste 20 åren är att ge nytillkomna popsnören chansen att uppleva en del av 1993 på väg att bli 1994. Hoppas kidsen tar den chansen.
Plötsligt känner alla till vem Olle Ljungström är. Good on him. Synd att samtliga tycker att Darin gör låtarna bättre än vad han själv gör bara.
En konstig (eller artistisk kanske, det är svårt att dra en tydlig skiljelinje mellan vad som är vad här) bild på Olle själv mot grön bakgrund och lite rött med i misch-maschet. Så kan också ett skivkonvolut se ut. Men det var ju inte därför albumet landade i min ägo. Det var förstås sättet det lät på. Och texterna. Även om texter sällan varit min starka sida. Ibland har de betydelse och andra gånger är de totalt underordnade det musikaliska. I sällsynta går det att finna en symbios mellan musik och text. Så sofistikerad är jag. Inte särskilt mycket alls med andra ord. Men. När en låt inleds med strofen “En vanlig dag med heroin” så har sångaren fångat mitt intresse. Inte för att jag på något vis har någon som helst förkärlek för drogen ifråga, men vem sjunger om en vanlig dag med heroin? Förmodligen en man med ett allt för närgånget förhållande till en spruta fylld med smack.
![]() |
| Olle på riktigt. |
Inledningen av plattan är smått magisk med Hur Långt Kan Det Gå följd av ovan nämnda Jag Spelar Vanlig (så där vanlig som man gör när man går på heroin, ni vet). Avslutningen med en cover på Olle Adolphons fina Minns i November rundar av hela anrättningen på ett högst smakfullt sätt. Däremellan fylls det hela med finfina betraktelser för lyssnaren att avnjuta vid brasan, i skidliften eller - i nödfall - någonstans mellan Skövde och Borås. Men bäst gjorde den sig innan almanackan hade vänt blad till 1994. Då utgjorde den en necessitet i varje popsnöres skivhylla. Bland det bästa TV4 gjort de senaste 20 åren är att ge nytillkomna popsnören chansen att uppleva en del av 1993 på väg att bli 1994. Hoppas kidsen tar den chansen.
fredag 8 juni 2012
JAG ÄR OROLIG
Den här lilla killen här
hemma - vi kan kalla honom Åke - som snart tänker fira tre år på
jorden. Det han vill allra mest just nu i livet är:
* Slå på tv:n och trycka
på kanal 88 (vilket i själva verket betyder att närmaste
kanalplats, 74, träder in) och kolla på den motorsport som just då
pågår på Viasat Motor.
* Spela Mario Kart på
nyss nämnda tv. Om hela 88-74-grejen går i stöpet vill säga.
* Skaffa epa-traktor.
Det är lite oklart vilken
av ovanstående tre som jag tycker är värst. Mario Kart-prylen är
tvivelsutan den som jag är minst orolig för. Svampar stora som
smurfar på vägbanan är som bekant en tämligen ovanlig företeelse
den här tiden på året. Vidare betyder spela Mario Kart att det är
hans pappa som ska spela och han och hans syster ska titta på
(systern spelar ett tag innan hon blir sur för att hon inte vinner).
När jag tänker efter finns det faktiskt vissa orosmoment även på
denna punkt. Det bästa han vet är nämligen när min karaktär
ramlar av vägen och ner i ett stup/vattenfall/gruvhål och han får
skratta sitt värsta skräckfilmsskratt.
Den här grejen med att
sitta i soffan och titta på formel 1/GP2/C3PO-tävlingar med bilar
alt motorcyklar. Det är inte bra för vare sig motorik eller allmänt
omdöme att sitta och titta på fartdårar i livsfarligt snabba
fordon. Han har dessutom i ett mindre övertänkt ögonblick dissat
att titta på fotboll för att det är, citat: "tråkigt".
Titta på bilar som åker trehundrafemtitusen varv på en ovalbana,
vafan är det då? Va? Åke Tråk.
Sämst av hans ambitioner
just nu får väl ändå sägas vara att skaffa en epa. Det är helt
omöjligt att begripa hur 3-åringar tänker. Hade han varit inne på
att skaffa en apa hade jag varit 100 % bakom men det här skulle jag
vilja kalla en produkt av oförmåga att fokusera på det viktiga i
livet. Epa? Sjukt dåligt fokus.
För att inte vara för
stel i min papparoll har jag bemött hela Viasat Motor och epa-grejen
med att erbjuda mig att kommentera Viasatloppen i realtid samt att
meka med epan. Det fattar ju vem som helst att även en 3-åring kan
se igenom sån bullshit. Det mest troliga scenariot här är att jag
säger upp Viasat imorgon och köper en Apa på Blocket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
