LITE KORT OM ETT TELEFONSAMTAL

Man ska fan inte svara när det ringer från Sundsvall. Hur stor chans är det att det är Kjell Lönnå, Melodie MC eller den gamle brottande advokaten Pelle Svensson som ringer liksom? Likväl plingar min mobil där jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet strax efter lunch och likväl svarar jag samtidigt som det flashar förbi i lillhjärnan att "Sundsvallsnummer, jo jag tackar. Kan det vara Lönnå som ringer och har en friplats i Lekande lätt?". Jag svarar och har redan glömt hans namn. Det är inte Kjell Lönnå.

- Niklas. (Det är jag som svarar alltså)

- Hej, det var Lille Skutt från Telia. (Han heter ju inte så, men eftersom jag inte minns hans namn kan vi lika gärna kalla honom för Lille Skutt. Jag är inte dummare än att jag begriper att Lille Skutt inte kan jobba på Telia med telemarketing. Finns ju inte på kartan att han skulle kunna ha handsfree med de öronen)

- Jaha. (Äkta förvåning)

- Jo, ditt abonnemang löper snart ut. (Definiera snart)

- Nja, det är väl typ i oktober. (Konfident och kort. Jag har koll polarn)

- Vänta ska vi se här. (Vänta ska vi se här? Vad är det för pajas? Det kanske ÄR Lille Skutt) Jo, i September. (Smartass)

- Ok. (Do'h, pucko)

- Jo, vi ringer upp tre månader innan avtalet går ut så man inte ska glömma det. (Kan det vara Bamses farmor?)

- Jag är lite upptagen, jag sitter och jobbar. (Tack för samtalet, välkommen åter)

- Jaha, men blablablabla. (Insert valfritt jidder i tio sekunder)

- Du kan kanske ringa på kvällen istället? (Det kan ju vara Kjell Lönnå som ringer)

- Nej, jag jobbar ju 8 till 5. (Men vem fan är det här? Dolly Parton som gått upp en timme för tidigt?)

- Nu måste jag lägga på, jag har jobb att göra. (Skicka Kjell Lönnå nästa gång.)

- Men, men jag jobbar ju till 5. (Tack, jag hörde dig första gången.)

- Tack för samtalet! (Sucker!!)

Hade det varit Kjell Lönnå hade jag stämplat ut och satt mig i regnet och snackat bort en halvtimme. Lätt.

OM ASSISTENTER PÅ JOBBET

När det kör ihop sig med semi-sjuka barn kan det vara en alternativ idé att ta med sig ungtuppen ifråga till jobbet och låtsas att det är ens egen assistent. Detta förhållningssätt är naturligtvis inte helt okomplicerat vilket avses åskådliggöras i den senare delen av texten.

Som den uppmärksamme läsaren kanske redan uppmärksammat hyser Magistern, dvs petit moi, en särskild förkärlek för att avhandla ämnen i punktform. Det är - kan hända - en smula prematurt att kalla det ett vinnande koncept, men låt oss kalla det ett koncept åtminstone. Synd att ändra på ett koncept skulle man kunna säga. Följ några enkla steg enligt följande för att få en behaglig assistentupplevelse:

1. Tänk på att barnarbete är förbjudet i vårt land.

2. Sortera gem och sätta ihop dem till arm- och halsband sorterar inte in under begreppet barnarbete.

3. Äta lunch på Max är inte att utnyttja barnet för dina egna syften och önskemål. Det handlar om att inta tillräckligt många kalorier för att orka med en tuff eftermiddag på kontoret och att förgylla assistentens totalupplevelse. Tillåt gärna 75 minuter för näringsintaget.

4. Att din avkomma infört en spelfri vecka betyder inte bara att du själv inte får spela utan även hon omfattas av prohibitionen. Sedelärande, visst. Men inte fan gör det under för en sprattlig femårings kontorsträning.

5. I brist på dator- och telefonspelande som sysselsättning underlättar det betänkligt att ta med en laptop och en knippe filmer av olika slag. Tänk Astrid Lindgren, Loranga och Pippi. Ge gärna assistenten i uppgift att leverera en analys av filmerna i slutet av arbetsdagen. Komposition, dubbningsinsatser, casting etc.

6. Låt henne experimentera fritt med post-it i allehanda färger och storlekar. Bra för kreativiteten, förödande för strukturen. Tänk färg över form så slipper du den mesta av ångesten.

Det är inte svårare än så faktiskt. Väldigt 9 To 5 rent av.