ÄLSKADE SKIVOR - DAG 1

55. PARIS AILLEURS - ETIENNE DAHO

Det har inte bara varit en fransk akt i form av Indochine som tagit sig in i mitt medvetande, utan även Etienne Daho har lyckats med bedriften. Upptäckten av den här plattan kom via det briljanta singelsläppet Des attractions désastre som borrade sig in med sin öppnande deho-kör och sitt svängiga piano. Vill man riktigt gotta sig i låten ska man förstås plocka fram maxi-singeln med de fantastiska mixarna. Det är grejer det när en ommixning faktiskt kan lyfta låten och inte sabba den totalt som dessvärre verkar vara legio nuförtiden. Depeche Mode och A-ha var mästerliga på att anlita rätt folk för ändamålet när det begav sig.

Snygg kille. Frankerad för säkerhets skull.

Vid tidpunkten för den här plattans release var jag inne på mitt andra ekonomår på Högskolan Borlänge och musik och fotboll stod redan då högt på gillalistan. Vi hade fått skola in årskursen under oss som precis börjat sin bana mot att bli civilekonomer och jag blev fadder för en lustigkurre vid namn Tomas. På senare år endast påsprungen på Peace & Love och kontaktad via sociala medier. Trevlig man med musikintresse samt utrustad med en stor portion humor. Ett stående inslag på ekonomernas informationstavla i entrén till den nyuppförda högskolebyggnaden i Borlänge bestod i att vi via kopierade teckningar från den eminenta serietidningen Larson! smädade varandra i eskalerande takt. Genom en slags förhistorisk copy/delete/paste-teknik medelst kopiator suddades texten ut och ersattes av en något för föremålet mindre smickrande sådan. Det gjordes dock alltid med finess och stil, inga grova påhopp. Tyckte vi i alla fall. Våra lärare och kursansvariga var dock ett mått mindre imponerade och rev med täta mellanrum ner våra alster till vårt stora missnöje. Övriga kursare och även vissa andra studerande tog dock till sig humorutbytet till fullo och blev också tämligen missnöjda när publiceringarna blev allt för kortvariga. Dock var det en kvinnlig kursare som blev orolig för mitt välbefinnande och en dag frågade mig vem det var som satte upp såna taskiga lappar på tavlan. Hon hade inte lika mycket humor som Tomas om man säger så.

Medan allt detta pågick rullade under en period ett soundtrack bestående av många fina bitar framförda på franska. Nämnda Des attractions désastre var en av dem, det andra singelsläppet Saudade en annan samt covern på en fransk 60-talshit vid namn La Berlue en tredje. Fantastiskt album, lysande artist och en rolig tid. Hade jag fått gissa skulle jag tro att Etienne Daho hade tyckt att våra modifierade Larson!-teckningar var väldigt roliga. En attraktion utöver det vanliga faktiskt.

FEM ORDSPRÅK OM ROM

Ordspråk eller ordstäv, kalla det vad man vill. Jag gillar dem inte så där värst mycket som bekant, men det betyder ju inte att de inte har någon plats här hos mig för det.

Min kusin, a.k.a själslige bror, med familj åkte på långweekend till Rom härförleden (eller Week-End á Rome som man säger på franska). De har nu, bl a med hjälp av förbokad guide, koll på allt om staden och dess historia. Förutom ordspråken om Rom. Själv har jag förkovrat mig med hjälp av den outtömliga källan till visdom, även känd som Wikipedia. De har listat sju ordspråk med anknytning till Rom varav jag har plockat ut fem av dem, helt ogenomtänkt och utan synbar logik. Låt oss ta en titt på dem och lura lite på vad det är de egentligen vill:

1. Alla vägar bär till Rom.

Förutom att det är ett väldigt användbart ordspråk så är det tillika ypperligt trösterikt och lugnande. Det vill säga om det är till Rom man har tänkt att styra sin kosa. Har man tänkt det känns det ju helt fantastiskt att man förr eller senare kommer fram till Rom. Spela roll hur lång tid det tar liksom. Lokala varianter förkommer, som t ex "Alla vägar bär till Öland". Det är förstås helt felaktigt. Det vet väl alla att det inte är någon väg, det är för fan en bro.

2. Rom byggdes inte på en dag.

Nej, det kan vi vara överens om. Det här ordspråket ska på något vis illustrera att det tar tid att bygga saker. Hade det funnits Lego på romartiden hade man kunnat ha en variant på den här i stil med att Lego byggde denna stad - på en dag. Nu behöver vi knappast spekulera vidare i detta orimliga antagande, främst pga det fullständigt orimliga antagandet att ett gäng med danskar skulle ha hittat en av alla dessa vägar till Rom och hade prioriterat en låda Star Wars - Millenium Falcon framför vapen, mat och dryck.

3. Sedan Rom brann.

Är det här ett ordspråk? Om det är det då måste det vara det absolut sämsta som någonsin massproducerats. Var är fortsättningen? Eller är det nån snubbe som heter Sedan Rom som helt barbariskt stacks i brand? En Sedan kan det ju inte heller vara, de körde ju uteslutande uppcabbat i det gamla Rom. Kanske ska det vara ...sen Rom brann. Typ storstadsvarianten av "Har inte sett Jansson sen Sundsvall brann". Så måste det förstås vara. Case closed.

4. När du är i Rom, gör som romarna.

Det kanske är naivt av mig, men jag trodde det var förbjudet även i Italien att anordna gladiatorspel, sätta barn i Tibern för att dö, mura in kvinnor i tempel och rent allmänt erövra folk och fä. Nu refererar jag till tidsmässigt tämligen avlägsna företeelser så det borde funka med att åka vespa, äta pasta och dricka capuccino. Innan nån anmäler just den här punkten till diskrimineringsombudsmannen vill jag bara understryka att jag precis uttryckte mig överdrivet fördomsfullt för att göra mig lite rolig på samtliga romares bekostnad. Mottag vänligen mina ödmjukaste ursäkter om du är romare eller helt enkelt saknar förmågan att begripa dig på min humor.

5. Jag är romersk medborgare.

Om nummer tre var dåligt i allmänhet så är det här fullständigt oanvändbart i synnerhet. Hur kan det vara ett ordspråk? Ett konstaterande av nationellt (om man är typ mellan 600 och 2760 år gammal) alternativt stadsmässigt ursprung eller hemvist är vad det är. Det skulle inte fungera vidare väl för en influgen turist att svänga sig med ett ordstäv i den här stilen. Det blir för mycket JFK i Berlin med lika dåligt uttal men med sämre statsmannaskap. Förutom att lokalbefolkningen förmodligen skulle överväga att ta upp hela gladiatorspelgrejen igen om man blev påkommen med att gå runt och kalla sig själv för romersk medborgare så känns det helt främmande att göra en dylik sak bara för att smälta in. Då är det väl bättre att köpa en Armanikostym, spara ut håret, anlägga skäggstubb och stolt proklamera att man fortfarande bor hemma hos mamma. (JA, JAG VET! HAN OMBUDSMANNEN OSV. DET ÄR ETT SKÄMT PÅ BEKOSTNAD AV DEN STEREOTYPA BILDEN AV DEN ITALIENSKE MANNEN. KUL.)

Min kusin och hans familj hade i alla fall roligt i Rom. Helt utan ordspråk vad jag kan förstå.