MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - EPILOG

Nu drar vi det här en sista gång innan vi går vidare i livet och lär oss om andra länder, England till exempel, i veckorna som kommer. Repetition är mamma till alla barnen med mera, med mera. Här kommer sammanfattningen av de absolut viktigaste bitarna man bör ha koll på i ämnet Belgien.

I grunden räcker det med att kunna franska och flamländska för att begripa vad folk vill förmedla rent verbalt samt göra sig någorlunda förstådd. Börja inte jiddra på nån lokal schweizisk dialekt, det är dödsdömt från första konsonant. Skyltmässigt är det också tillfyllest att vara tvåspråkig, dock inte vilka språk som helst. Japanska och ryska är till exempel en synnerligen oanvändbar kombination liksom schwyzerdütsch (se ovan angående jidder) och rätoromanska. Språk som börjar på f har större chans att lyckas dechiffrera den lokala skyltningen.

Det finns många skivaffärer och brandsäkerhet är inte prio ett hos butikscheferna (som även innehar högsta medelåldern av samtliga kategorier butiksföreståndare i hela Belgien).

Ska man åka kommunalt (eller publikt om man nu ska anglofiera texten en smula) kan man i mitt tycke försöka prioritera enligt följande:

1. Tåg. Järnvägars vad de kan den här grejen. Verkligen right on track.
2. T-bana. Ett under att inte fler åker.
3. Spårvagn. Ska man följa ett enda spår ska man följa det här spåret.
4. Buss. Har inte ens provat men det kan inte komma efter rulltrappa.
5. Rulltårta. Kan inte heller komma efter rulltrappa.
Sista plats. Rulltrappa. Det går inte att kvantifiera vilken plats den hamnar på utan att ange att det kommer sist. Belgare är så fruktansvärt sämst på att åka rulltrappa - vilket också påverkar övriga nationaliteter i deras omedelbara närhet - att det är ett hån mot det publika transportnätet och dess förespråkare. When in Belgium, undvik att åka rulltrappa.

I landet Belgien, särskilt i huvudstaden Bryssel, skulle det inte vara helt omöjligt att fullkomligt äta ihjäl sig. Så många fiskrestauranger på liten yta måste innebära oräkneliga tillbud med folk som sätter fiskben på tvären i halsen. Livsfarlig restaurangnäring om man frågar mig (även om jag hittills faktiskt inte har fått frågan om Belgiens restaurangnäring enligt min åsikt tillhör en av världens farligaste, men det är väl bara en tidsfråga). För att undvika plötslig fiskbensdöd rekommenderas belgisk köttfärslimpa med inbyggd ostsmak. Sjukt god.

Allt som händer i Belgien dokumenteras i serieform. Till exempel har de ett distrikt med riktigt små människor som ideligen envisas med att sjunga två oktaver för högt, reta upp katter och irritera en gammal trollkarl endast genom sin blåa uppenbarelse. De kan inte vistas i andra regioner av landet eftersom de alltid traskar runt i bar överkropp, men de har ett gott hjärta och det är ju allt som räknas när man summerar delarna. Andra distrikt härbärgerar svärande sjömän, bautastensbärare (också med bar överkropp!) och en snubbe som duellerar med sin egen skugga (han har för övrigt Belgiens högsta terapiräkningar). Det enda som serierna inte riktigt kan återge något sånär realistiskt (för ovanstående är spot on från verkligheten) är en sån simpel grej som en rymdraket. För att nån ska få plats i en belgisk rymdfarkost får man inte vara längre än Arjen Robben, plus måste man ha osynliga höfter. Det är förmodligen utstuderat för att inte den där obevakade rutiga rymdraketen på seriemuséet ska bli föremål för intergalaktisk tjuvåkning på reguljär basis. Ganska praktfullt smarta ändå de där belgarna.

Så. Då var vi väl klara med Belgien. Det kanske finns fler prylar som vissa tycker är värda att lyfta fram, men det är bara populism. Allt som är värt att veta om landet ifråga finns i kortformat ovan. Skulle ni mot förmodan ändå vilja förkovra er vidare i ämnet finns det en sida på datawebben som heter Wikipedia som innehåller så mycket vishet att det nästan är löjligt. I övrigt kan ni slå er för bröstet och titulera er 'Belgienkännare av högsta graden' from now on. En får gratulera.

ALLVARLIGT

Dagens språkbruk alltså. Allvarligt. Förvisso pratar vi om sjuåriga tjejer här, men vi måste prata lite om det här. Allvarligt. Typ.

Ponera en samling av närapå dussinet av ovanstående typ av människor. Trevlig och lustig ansamling det. Men språket. Allvarligt. Vi snackar en omistlig vokabulär som ska innehålla följande räcka glosor.

Liksom
Har klamrat sig kvar på listan ända sedan undertecknads dagar i första klass. Seglivad vokabel.

Asså
De har bra koll, de får man ge dem. Asså är ett fantastiskt användbart ord. Allvarligt asså.

Så här
Gärna utan mellanrum. Typ så'är. Klämmer de in i alla möjliga yttranden. Kreativa rackare.

Typ
Typ ett av de mest irriterade orden i det svenska språket. Skiter väl de i.

Allvarligt
Kanske det mest frekvent brukade ordet under sammankomsten. Gärna med ett eller två outtalade frågetecken kombinerat med ett utropstecken. Typ: Allvarligt??!

Hänger ni med? Förmodligen inte. Tänk så här: Allvarligt asså? Måste man typ liksom, så'är...allvarligt?! Typ.

UTHYRNING AV SMÅSEKTIONER

Att ha småsektionerna uthyrda gör hemmet en aning tystare, tråkigare och en hel del mer städat. För- och nackdelar med allt, som man brukar säga. Kontakten består av telefon- och videosamtal. För det senare är det roligare att se sig själv på bild än att prata med sin mamma och pappa. Då är det mer raka besked när det blir ett hederligt gammaldags telefonsamtal.

- Är det roligt att vara hos mormor och morfar?

- Det är jättejoligt utan dig och mamma.

Klart det är. Lilla Sektionen lever i nuet, förespråkar ärlighet och har roligt. Systersektionen lever inte bara i nuet utan har även bokat upp oss på en familjedag på Sommarland i Tomelilla någon gång i sommar.

- Vi har redan köpt biljetter. Du och mamma ska också vara med.

Schysst. Då kan jag åka till hufvudstaden och gå på konsert och känna visst hopp om att småsektionerna ändå vill kännas vid mig och Fru Nygårds när vi ses igen.

ÄLSKADE SKIVOR - DAG 28

31. ACTUALLY - PET SHOP BOYS

Det här albumet existerade bara på kassettband, men det var i och för sig inte så bara. Givetvis fanns en modervinyl någonstans, men hos mig anno 1987 satt den endast i den där lilla kassettbandspelaren som stod ute i mamma och pappas biljard- och pingisrum (eller biljarden som vi alltid sa). Ute i biljarden utspelades ofta och länge dramatiska pingismatcher, företrädesvis med den kaxige antagonisten från Stråtenbo (på den tiden var Stråtenbo ett råtthål, en soptipp för de klentrogna och en sista anhalt för de förtappade. Nu har vi kommit hit på äldre dar och stället har tack och lov lämnat forntiden och kommit ikapp samtiden. Eller så var det viktigare när man var 14 att framhäva sin egen bys företräden. Typ bystuga vs badplats) som numera tagit till flykten och bor i Zürich. Ofta snurrade kassetter med inspelat material från Tracks, men även inspelade album med Indochine och Pet Shop Boys. Eller som mannen med Tommy Körberg-pipan brukade kalla det: Negro Spirituals. Han har aldrig haft särskilt bra koll på populärmusik den där mannen trots sin musikalitet (eller på grund av kanske?).

Pojkarna från djuraffären

När Heartbeats, What Have I Done To Deserve This eller It’s a Sin dånade (nåja, skrålade kanske är en bättre beskrivning) ut från den lilla bandaren var vi allt som oftast uppe i en sjusetsmatch där den som först tappat tre set i femsetaren vi höll på med och snabbt föreslagit att vi kör bäst av sju. Sen blev det oftast bäst av nio, elva, tretton och så vidare. Och i många fall var alltså dessa mastodontmatcher ackompanjerade av Neil Tennants röst till Chris Lowes snygga syntslingor. Mannen från Stråtenbo hade en särdeles snärt i handleden, men han saknade en sak som jag hade och som retade honom till förbannelse. Jag hade ett Cobra Ultra-gummi på backhand och de vinklarna som gick att hitta med den baksidan av racketen står än idag ut som några av de finaste idrottshändelserna i Smedsbo i modern tid. Möjligtvis i viss konkurrens med den gången då jag och Joel från Gamla affärn lärde oss att skjuta höjdare med handledsskott mot deras garageport. Möjligtvis.

SYSTERSEKTIONEN LANSERAR ETT SPEL ALGA-STYLE

Det här är inget för småsektioner. Vi snackar Systersektionens domäner här. Som sig bör agerar jag agent i början av karriären. Vi har en guldkalv i vardande här:

Skräck. Årets spel 2013?

Allt man behöver är en spelplan med måne, hjärta och boll. Spräng in tre tomma rutor, några bollkort, tre pengar samt en tärning och du har dig ett briljant upplägg. En har måne, en har hjärtan, sen kör man igång. Tärningen har 1,2, eller 3 att bjuda på. Det är inget spel för kreti och pleti som säkerligen framgår av komplexiteten ovan. När man hamnar på sin symbol får man ta ett bollkort. Om man ropar boll samtidigt vill säga. Hamnar den andra på ens symbol får man ge ett kort till hen. Sen håller man på lite så fram och tillbaka. Det är inte helt klart vilken vikt bollkorten har men det tycks vara en smula böjbara regler i det här spelet. Den kritiske kanske skulle kalla de ostrukturerade. Vi kallar dem flexibla.

När man har varvat får man en av tre pengar och börjar om från start. Är man inne i ett sånt stim att det lyckas flyga in en andra peng får man välja valör på pengarna ifråga varpå man kan tjacka bollkort av motståndaren. När en spelare har lagt rabarber på samtliga bollkort är spelet över. Tror jag i alla fall.

Spelar man mot uppfinnaren av spelet kan det tänkas att man får höra någon av följande fraser:

- De kanske inte va så bra...(Kanske inte, men det är faktiskt första gången jag spelar. Give me some slack liksom)

- Då byter vi gubbe. (Fan alltså, jag ledde säkert med fem steg. Men man måste ju ge henne att de flexibla reglerna sätter extra piff på spelet)

- Då byter vi gubbe igen då. (Det är fadern som talar nu)

- Men det är inte med nu. (Dynamiskt och flexibelt räcker inte långt för att beskriva de här reglerna, det kan jag tala om)

- Kul va? (Ja, dynamiskt, flexibelt men framför allt kul, som Björn Borg skulle ha sagt)

- Det är inge kul. (Det är inte roligt när man uppfinner ett spel och det går bättre för fadern för en stund. Framför allt är det inte kul, som Björn Borg skulle ha sagt)

Ok, då har vi alla en klar bild av det som uppfinnaren kort och gott kallar för Skräck. Kanske det bästa spelnamnet någonsin. På frågan om det är läskigt är svaret nej. Det är inte läskigt, det är kul (Björn Borg hade för övrigt ingenting med det omdömet att göra). Nu återstår bara för agenten att sälja in idén till högstbjudande. Det känns som om det är dags att casha in nu. Alga-style.