SEKTSKOLAN - LEKTION 6

Nu kanske gemene man och kvinna tänker att Sektskolan är över. Ingalunda. Vi måste avhandla den här sekten som styr i sitt eget universum i det här huset vi bor i.

Let me introduce: Överstepandan. Ni förstår ju själva. En gigantisk bambugnagare i rosa fleecetröja. Järnhanden hen styr med. De hårt styrda följarna - som inte bara drömmer om att få mysa i den rosa ledartröjan en dag - lyder varje vink från Översten. Vilket skulle bevisas:

Låt mig säga så här, ovanstående är inte ett naturligt habitat för en sektpanda. Utan Mr Panda-i-rosa-fleece skulle de aldrig någonsin softa i en soffa framför en laptop. De skulle softa i en skog av bambu. Men enligt övergurun är bambu pandadjävulens påfund. Sekten i vårt hus livnär sig således enkom på luft och kärlek. Dalaluft och kärlek från Överstepandan. Givetvis en livsfarlig kombo. Särskilt som pandan i toppen smörjer kråset med hästkorv. Den listige rackaren.

Som av en märklig sinkadus har sommarens misslyckade rekryteringsförsök av nedanstående varelse (som för övrigt huserade i vår hage) sammanfallit med den plötsliga fäblessen för ovan nämnda korv av häst.

Vi har alltså inte sett röken av den ovan avbildade kusen sen i somras (åtminstone inte i den form som syns på bilden). Coincidence? Skulle inte tro det.

Har du också en panda i ditt hus som klär sig i dubiösa kläder och vars uteslutande kost är ett större fyrbent djur i korvform? Du kanske skulle fundera på att ta en kurs och gå en liten sektskola? Det är ditt val, men låt oss säga att det är en stark rekommendation. Annars kanske du snart har en foliehatt på skallen och ser ut som en panda.

Har du häst? Håll i foliehatten säger jag.

Det är ingen dans på rosor att parallellbo med en pandasekt, om någon nu trodde det. Kom inte och säg att ni inte är varnade. Sektskolan episod panda är över. Sov gott.

ETT KATTÅR

Som gemene man och kvinna säkerligen känner till är det inte varje dag en katt har födelsedag. Det är cirkus en av 365 dagar om man ska försöka vara någorlunda exakt (stämmer i alla fall tre av fyra år). Idag fyller ett för oss särskilt kattdjur ett år. Eller som Lilla Sektionen uttrycker det hela: noll och ett halvt år.

Vid pass ett års ålder har vårt lilla loppbo utvecklat en jägarförmåga som hon verkar rätt nöjd med, smyger runt som om hon vore Shere Khan på jakt efter diverse småanimalier. Eftersom vi bor på landet och har en räcka olika två- och fyrbenta samt fjäderbeklädda villebråd inom slaghåll är utbudet på potentiella offer särdeles gott. Följande varelser, utan inbördes rangordning, finns att tillgå:

Fåglar. Något av en favorit hos Fröken Sally. Dessvärre har hon inte utvecklat tillräckligt selektiv förmåga när det gäller att välja bort exemplar som är bärare av salmonella. Klart minus som det måste bli skärpning på under nästkommande levnadsår. Katter som går på dropp är inte bara extremt osexiga, de är fruktansvärt dyra i drift också.

Möss. Den första hon fångade lämnade hon stolt i hallen för lit de parade, men därefter verkar fångstfrekvensen ha avtagit betänkligt. Inte en enda liten råttsvans synes ha fastnat i hennes gap. För att få godkänt till nästa bursdag måste fångstnätet innehålla minst fördubblad skörd.

Hästar. Sjukt ointresserad av hästjakt den här katten alltså. Att husse gillar hästkorv verkar ha gått henne totalt förbi. Hon verkar helt köra efter evolutionsstegegrejen och ger sig inte på djur som är större än henne själv.

Får. Som en logisk slutsats av hästpunkten får man väl anta att även fårspåret är uteslutet.

Så långt vad jakt anbelangar, men hon har ju faktiskt andra företräden också. Till exempel kan hon i hög hastighet slänga sig ner i klappfärdigt läge på golvet precis framför vem som helst som ser ut att kunna greppa hela konceptet med att stryka en katt medhårs. Andra specialområden utgörs av att väcka folk medelst irriterande jamning klockan halvfyra på morgonen samt gå in och ut ur huset inte mindre än fjortontusen gånger på ett dygn. Det är vad man i kattkretsar kallar spetskompetens. Och nu fyller hon ett år kissemissen. Bless.

ATT HANDLA VEGETABILIER

Man kan inte bara handla korv, man måste fan handla ätbara växter också. Helst med rätt färg.

Att åka till stormarknad på tre plus fyra bokstäver är ingen picknick (även om man lätt skulle kunna svänga ihop värsta måltiden borta vid delikatessen och garnera med grönfoder från direkt motstående sektion avsedd för direktimporterade balj- rot- och bladväxter). Förutom sedvanlig trängsel (dock begränsad sådan på en måndag) finns krav i form av medskickad shoppinglista och visdomsord från Lilla Sektionen klingandes i öronen. Låt oss först och främst fastställa följande:

Det är 100% säkert att det är häst i Gustafskorv. För att vara lite extra på den säkra sidan handlar man med fördel två ringar med nämnda korv. Blir ungefär 200% korv om man räknar lite grovt. Finns ej med på listan över varor som bör bringas hem till Stråtenbo. Harmonierar således dåligt med gårdagens inlägg om Fru Nygårds. Alternativt ser man det som ett inlägg i ett ständigt pågående smaklöksövertalningsförsök. Eller så ser man det som så att jag är en smula dum i huvudet. Verkar som en mer plausibel förklaring. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om mig. Heller.

Låt oss lämna hästar och korvar och dylika delikatesser för att lämna plats för vegetabilierna.

- Jag gillar inte tomater. (Lilla Sektionen sätter ner foten)

- Ok. (fader konstaterar faktum)

- Men jag gillar grönsaker. (Lilla Sektionen leker filosof)

- Men tomater är ju grönsaker? (fader är dum i huvudet)

- Nej, de är rödsaker. (obviously)

Sensmoralen av ovanstående är att man alltid kan lita på grejer som det är häst i, oavsett färg. Grönsaker däremot - helt opålitlig handelsvara. Rödsaker likaså.