Skulle det förhålla sig på det viset att man behöver lite uppmuntran eller bara en dos muntration kan man med fördel bege sig till Aspezteca Arena en måndag kväll för att se när 12 st 5-6-åringar spelar indiebandy.
De ska ha uppehåll i två veckor pga sportlov (VM i skidåkning betyder en extra veckas lov i Falun 2015) så därför består träningen - utöver Under hökens vingar som uppvärmning - av matchspel mellan tre lag bestående av fyra spelare vardera. Men de behöver lite guidning.
Lektion 1:
På förekommen anledning drar en av tjejerna som är ledare en hyggligt grundläggande pryl innan face-off. "Ni som står på den här sidan. Ni gör mål på ANDRA SIDAN. Och ni som står på andra sidan gör mål DÄR BORTA" (pekar på motsatt sida. Fattar ni eller?).
Lektion 2:
Det är ju alltid nån liten gök som har fullt upp med att kolla in en ribbstol och inte riktigt lyssnar på lektion 1 och öppnar matchen med att skotta in bollen i egen bur. Lilla Sektionen stirrar ut vederbörande för att utröna vad fagerlöv han håller på med.
Lektion 3:
Har man precis gjort ett självmål får man ju reparera det och göra mål på ANDRA SIDAN. Kul ändå att göken ifråga har ett ansiktsuttryck som ser EXAKT likadant ut som vid första målet. Sen gör han ett till och det är bara att konstatera att han kör det där indiebandypokerfacet oavsett vilket nät han skickar in kulan i.
Lektion 4:
Om någon av killarna i samma lag gör mål är Lilla Sektionen inte den som inte springer fram och omfamnar ifrågavarande målskytt. Skulle det nu vara så att en av tjejerna nätar upprepas själva springandet fram till målerskan men han besparar sig själva kramandet. Keep cool liksom. Nästan.
Lektion 5:
"Ni är i samma lag". 5-åringar är ju helt värdelösa på att hålla koll på vem som spelar i samma lag, alternativt är hela bunten färgblinda.
Lektion 6:
När man har spanat in ribbstolarna till leda övergår en genomsnittlig indiebandyspelande tjej/kille född i slutet av 00-talet gärna till att:
a) Fundera över färgen på klubbladet. Skulle det inte vara coolare om det var i guld eller nån annan frän kulör?
b) Springa på toa.
c) Kliva av och spara sig pga skada. Det är ju ändå sportlov snart.
d) Diskutera Lego med någon av spelarna i det gula laget som för tillfället sitter på avbytarbänken pga att de inte spelar match just nu.
Lektion 7:
Ungefär samma som lektion 1. Det finns INGEN som lyssnar när ledarna försöker förklara att man inte får använda klubban på cirka samma sätt som deras mor- och farfäder svingar en lie. De är fullt upptagna med Lektion 6a eller liknande.
Lektion 8:
Eftersom ingen lyssnar på lektion 7 fortsätter uppskattningsvis 50% av de klubbviftande skojarna med att bokstavligen slå på allt som rör sig. Vilket håll de skjuter bollen är av underordnad betydelse. Så också vad eller vem man slår på.
Det är jätteroligt att titta på småttingar som spelar indiebandy.
Visar inlägg med etikett Indiebandy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Indiebandy. Visa alla inlägg
tisdag 10 februari 2015
måndag 26 januari 2015
EN MÅNDAGKVÄLL I JANUARI
Ni vet hur det är. Föräldrar till idrottande barn är i vissa fall helt blåsta i skallen. Inte nödvändigtvis hela tiden. Vissa hela tiden, javisst. Andra bara sporadiskt eller vid extrem anspänning. Värst är ju de som ska göra idrottskarriär genom sina kids enbart pga att de var så fruktansvärt usla idrottare själva. Usel idrottare stämmer tämligen väl in på undertecknad, men jag gillar inte att pusha mina avkommor bara för att jag aldrig blev något. Den gamla klyschan om att man ska ha roligt, den är viktigast i mitt tycke. Och idag var Lilla Sektionen så lycklig när han hade gjort ett assnyggt mål på indiebandyträningen. Och jag blev så glad att han blev så sprudlande över månen över sitt mål. Så då bestämde jag mig för att göra en high five med honom. Jag måste skärpa mig, jag vet. Men han var ju så glad. Och hans pappa också.
Där kan en måndagkväll i januari mycket väl vara över, men nu råkar det ju vara som så att när det snöar så måste någon skotta. Om då en fru kanske är resande i tjänsten just denna måndag så får en ju ta på sig uppgiften att göra cleant på uppfarten. Ponera att skottningen ifråga tar cirkus 25 minuter och leder till oförskämt kletiga medelålderssvettningar så det blir problematiskt att få av sig tröjan pga ofrivillig kroppsstrumpa. Så ska det väl inte vara? Det borde gå att råda bot på. Några spontana tankar i potentiell åtgärdsbank:
1. Skotta i t-shirt. Jag har jättemånga t-shirts så det gör inget om en blir svettig.
2. Bygga ett tak över uppfarten. Eventuellt kan det skymma utsikten mot fårhagen, annars ser jag inga uppenbara hinder för en dylik lösning.
3. Värmeslingor i marken. Gammalt och välbeprövat knep. Gräver lite och drar lite kabel. Hur svårt kan det vara?
4. Införskaffa snöslunga. Skoja bara. Jag är bara medelålders, inte pensionär.
5. Köpa en traktor. Vi har faktiskt en jordbruksfastighet så det känns minst sagt legitimt med en traktoranskaffning. Finns ju outtömliga användningsområden. Lite dyrare än att skotta i t-shirt, men annars en högst plausibel lösning på problemet.
6. Locka småsektionerna med upprepade high fives om de rakar av åtminstone halva uppfarten. Fast det löser ju bara 50% av predikamentet och det lär dessutom involvera en hel del tjat.
7. Ta en dusch efter uträttad snöskottning. Att jag inte tänkte på det. Men det vore roligare med en traktor eller ett tak.
Så rolig kan en måndagkväll i Aspeboda med omnejd te sig. Och imorgon är det tisdag. Jävlar i min låda, det kan ju bli hur roligt som helst.
Där kan en måndagkväll i januari mycket väl vara över, men nu råkar det ju vara som så att när det snöar så måste någon skotta. Om då en fru kanske är resande i tjänsten just denna måndag så får en ju ta på sig uppgiften att göra cleant på uppfarten. Ponera att skottningen ifråga tar cirkus 25 minuter och leder till oförskämt kletiga medelålderssvettningar så det blir problematiskt att få av sig tröjan pga ofrivillig kroppsstrumpa. Så ska det väl inte vara? Det borde gå att råda bot på. Några spontana tankar i potentiell åtgärdsbank:
1. Skotta i t-shirt. Jag har jättemånga t-shirts så det gör inget om en blir svettig.
2. Bygga ett tak över uppfarten. Eventuellt kan det skymma utsikten mot fårhagen, annars ser jag inga uppenbara hinder för en dylik lösning.
3. Värmeslingor i marken. Gammalt och välbeprövat knep. Gräver lite och drar lite kabel. Hur svårt kan det vara?
4. Införskaffa snöslunga. Skoja bara. Jag är bara medelålders, inte pensionär.
5. Köpa en traktor. Vi har faktiskt en jordbruksfastighet så det känns minst sagt legitimt med en traktoranskaffning. Finns ju outtömliga användningsområden. Lite dyrare än att skotta i t-shirt, men annars en högst plausibel lösning på problemet.
6. Locka småsektionerna med upprepade high fives om de rakar av åtminstone halva uppfarten. Fast det löser ju bara 50% av predikamentet och det lär dessutom involvera en hel del tjat.
7. Ta en dusch efter uträttad snöskottning. Att jag inte tänkte på det. Men det vore roligare med en traktor eller ett tak.
Så rolig kan en måndagkväll i Aspeboda med omnejd te sig. Och imorgon är det tisdag. Jävlar i min låda, det kan ju bli hur roligt som helst.
onsdag 27 november 2013
MINIBANDY - INNEBANDY - INDIEBANDY, INTE FAN VET JAG VAD DET HETER
Jag skulle - utan att ljuga - kunna säga att jag har varit och tittat på en match i Superligan i innebandy (de envisas med att kalla det innebandy av någon outgrundlig anledning) men det vore direkt skadligt för min image så det tänker jag inte säga. Men, i alla fall. Om vi säger så här då: de har tagit bort ribbstolarna.
Det började med att det hette minibandy med små mål och inga målvakter. Nu heter det plötsligt innebandy med stora mål och jävligt skitstora målvakter som ser ut som obeväpnade ninjor från Star Wars 9. Således utan kaststjärnor märk väl, även om det förmodligen skulle revolutionera sporten som sådan. Synd att de inte tänker lite utanför lådan i just kaststjärneaspekten. Men ta bort ribbstolarna, det har de inga problem med.
De här spelarna som de har på plan är också från nån science-fictionfilm. De springer sjukt mycket och passar till varann som om de hade magnetlasersvärd som suger in bollen varje gång den kommer i närheten. Sen skjuter de jävligt skithårt. Inte ens Star Wars-målisarna hänger med. Det ena lagets målisar (de fick byta för den första stod och tittade så mycket efter de saknade ribbstolarna att han släppte förbi sig tio bollar in i nätmaskorna) hade en sjukt jobbig afton med elva mål i arslet. De hade haft det mycket lättare om ribbstolarna suttit kvar.
Om den här sporten ska få någon sorts trovärdighet bör de vidta en rad åtgärder. Inget särskilt egentligen, men några smärre justeringar så kanske den här sporten också kan få några utövare:
* Byt namn till Indiebandy. Det fattar ju vem som helst att innebandy är helt hopplöst.
* Kasta ut målvakterna, helt överflödiga människor. Krymp tillbaka målen till ursprungsstorlek.
* Om hela det här målvaktskonceptet tvunget måste leva vidare, förse åtminstone burväktarna med något häftigt tillhygge. My weapon of choice är definitivt kaststjärna, men jag tycker ändå att man måste vara öppen för förslag. Yxa, pepparsprej eller blomspruta, you name it, kör en brainstorming på nästa förbundsmöte.
* Ta tillbaka ribbstolarna. Bara fördelar. Bra publikplats, man kan köra grymma stretchövningar och ev målvakter kan öva på att kasta kaststjärna.
Feel free att skicka ovanstående genialiteter till Superligans styrelse (jag är tämligen övertygad om att 95% av läsekretsen står bakom ovanstående briljanta idéer för att ta sporten till nästa nivå). Ni övriga 5% kan väl tänka över era prioriteringar och fortsätta spela innebandy om ni nu tycker det är så jävla roligt. Utan ribbstolar.
Det började med att det hette minibandy med små mål och inga målvakter. Nu heter det plötsligt innebandy med stora mål och jävligt skitstora målvakter som ser ut som obeväpnade ninjor från Star Wars 9. Således utan kaststjärnor märk väl, även om det förmodligen skulle revolutionera sporten som sådan. Synd att de inte tänker lite utanför lådan i just kaststjärneaspekten. Men ta bort ribbstolarna, det har de inga problem med.
.JPG) |
| Ribbstolsfritt. Skandalöst. (bilden förstås tagen av en kompis) |
Om den här sporten ska få någon sorts trovärdighet bör de vidta en rad åtgärder. Inget särskilt egentligen, men några smärre justeringar så kanske den här sporten också kan få några utövare:
* Byt namn till Indiebandy. Det fattar ju vem som helst att innebandy är helt hopplöst.
* Kasta ut målvakterna, helt överflödiga människor. Krymp tillbaka målen till ursprungsstorlek.
* Om hela det här målvaktskonceptet tvunget måste leva vidare, förse åtminstone burväktarna med något häftigt tillhygge. My weapon of choice är definitivt kaststjärna, men jag tycker ändå att man måste vara öppen för förslag. Yxa, pepparsprej eller blomspruta, you name it, kör en brainstorming på nästa förbundsmöte.
* Ta tillbaka ribbstolarna. Bara fördelar. Bra publikplats, man kan köra grymma stretchövningar och ev målvakter kan öva på att kasta kaststjärna.
Feel free att skicka ovanstående genialiteter till Superligans styrelse (jag är tämligen övertygad om att 95% av läsekretsen står bakom ovanstående briljanta idéer för att ta sporten till nästa nivå). Ni övriga 5% kan väl tänka över era prioriteringar och fortsätta spela innebandy om ni nu tycker det är så jävla roligt. Utan ribbstolar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)