KORT HALLINDIEFOTBOLLSRAPPORT

Som redan redogjorts för finns ett antal säsongsnya regler i hallindievärlden. Det är så många att det inte går att hålla reda på. Man får ta det efter hand. Grej efter grej när de behagar dyka upp.

Grejen med att dela lag. Två små barn är tydligen lika med en vuxen. Lagkamrater är således en lyx en inte har råd med. Fegt ändå av småsektionerna att köra två mot en.

Grejen med benskydd i extremt tajta fotbollsstrumpor. Mina ligger på vinden emedan användningsfrekvensen är skrämmande låg och där finns det ingen grej att ta hänsyn till. Lilla Sektionen emellertid har sina i garderoben då uppfinnare av hallindiefotboll alltid bör ha adekvat utrustning inom en frisparks avstånd. Här har vi alltså kruxet - eller grejen - med benskydd på små sektioner klädda i extremt tajta fotbollsstrumpor. Det blir tajt. Hädanefter kommer jag förespråka regeländring och att det stipuleras att benskydd inte längre krävas för småsektioner.

Grejen med bensvett efter benskydd. En direkt konsekvens av föregående stycke kan man säga. Inte bara är det knepigt att bända loss dem från de där tajta strumporna utan när de väl är lossade är de hala som ålar. Det måste till en regeländring här. Efter lite ytterligare eftertanke måste det till krafttag. Stoppa benskydden nu annars kan vi få se en mycket olycklig ände på den här sporten.

Nämen, annars går det väl bra. 4-4 i förmiddagens batalj medan eftermiddagens övningar gav en neslig förlust med 2-0. Den senare med Lilla Sektionen utan benskydd. Jaha. Den planen gick i baklås. Nu vet jag inte riktigt var jag står i hela den här grejen med benskydd eller inte.

Återkommer när det finns ett större urval att bygga statistik på. Benskydd av i mellantiden.

BORTGLÖMDA ANVÄNDBARA OCH OANVÄNDBARA UTTRYCK

Något av en käpphäst i Popskolans värld. Ibland dyker de upp i vardagen och det blir en påminnelse om att vissa ord är underbrukade medan andra florerar allt för ofta i lingvistiken. Låt mig presentera några som idag helt oförhappandes dök upp:

* Hedersknyffel (hedersman, jmfr även Gubben Noak)

Vansinnigt förbisett och oerhört användbart uttryck. Förutsatt att man korsar dylika uppenbarelser på frekvent basis vill säga. Alternativt om man har många storys om folk som är hedersknyfflar. Prova själv att tilltala den där helyllemänniskan som du skulle offra ena armen för enbart av den enkla orsaken att hen är så knyfflig av heder.

* Gök (fjäderfä, fä, snaps/sprit)

Här finns ett antal olika användningsområden så håll i hatten när ni svänger er med den här korta och rappa beskrivningen av vad många förknippar med en dubbelhoande pippi och dess Enkla Sång. Själv är jag mer förtrogen med betydelsen som "den där göken", dvs mer eller mindre raka motsatsen till ovan nämnda hedersknyffel. Min far är världsledande på att referera till folk av tvivelaktig art som "den där göken". Han är ju en hedersknyffel så det är helt ok att göra referenser av den sorten. Märk väl att det i vår södra landsända endast talas om gök när det är dags för snaps, varav värsta avarten är sk kaffegök. Obegripligt sätt att förstöra snaps på för övrigt.

* Bruka allvar (skärpa sig, sluta fjompa runt)

När vi ändå är inne på vår södra landsända är det väl lika bra att riva av det här, i Dalarna med omnejd, helt obrukbara uttrycket. Det är inte så många som vet det, men det har sitt ursprung på Allvaret på Öland där det brukades första gången redan på 1840-talet. Där hade det förstås en helt annan innebörd, nämligen att man brukade marken i trakten. När marken sedan blev obrukbar i samband med bygget av Ölandsbron (väldigt komplext händelseförlopp som ledde fram till obrukbarheten, så vi går inte in något närmare än så på det) slutade man tvärt att använda de här orden på Öland. Dock tog den stora mängden gästarbetande skåningar med sig uttrycket hem till den bördiga jorden i Skåne. Orden i kombination med varandra enligt ovan används alltså bara i Skåne år 2012. Användbart där, ja. Oanvändbart i resten av världen. Ni behöver för övrigt inte göra någon källkontroll av ovanstående uppgifter. Det har inte jag gjort i alla fall.

* Emellertid (likväl, dock, icke desto mindre, icke förty)

Det här gentila ordets främste företrädare gick dessvärre ur tiden redan 1998 och det har sedan dess fört en tämligen undanskymd tillvaro. Synd säger jag, för det är ett utomordentligt användbart ord. Bengt Frendelius hette mannen som höll emellertid-fanan högt under många år i sina segelreferat i Sportnytt och Sportspegeln på 80- och 90-talet. En elegant hedersknyffel som alltid brukade allvar när han refererade de snedseglande gökarna i den helt omöjliga tv-sporten segling.

* Skojfrisk (jag som säger detta är inte en tillräknelig person)

Det här ordet är så pass irriterande att det varit med i förebyggande syfte i andra publikationer som magistern givit ut på datawebben. Den som kallar någon annan för skojfrisk är utan tvivel varken skojig eller frisk. Det borde förses med varningstext i ordboken. Emellertid brukar det vara ok att på fullt allvar knyffla till den gök som tilltalar folk som skojfriska. Det är definitivt på sin plats att påpeka att den tilltalade inte har någon skuld i användandet av uttrycket ifråga. Så länge människan inte refererar till sig själv som skojfrisk vill säga. Oklart om det används i Skåne.

[Insert valfri källhänvisning här] (lycka till)