Ibland glömmer man ju saker, så är det bara. Hur man kan glömma mini-disco, familjens stora entertainer och fristilsschack är dock helt obegripligt. Då är det tur att man kan gripa appendix-strået.
När man är på en sån där resa finns det mjukisdjur som ser ut som de finns på riktigt. En björn och en giraff. Inga konstigheter. Deras kärnverksamhet är att gå runt lite slentrianmässigt och krama folk (mest de under 1.40) som råkar komma i vägen plus att de spetsar upp det med att på mer knarkrelaterad basis (kom igen, utan knark kommer man väl inte på sånt här?) köra nattklubb vid åttasnåret för underåriga. Uppskattningen är förmodligen betalning nog då samtliga deltagare går fullständigt bananer på dansgolvet när superhitten med björnen och giraffen ljuder ut högtalarna. Som grädde på moset körs en gång i veckan Mini-stars där hugade kids äntrar scenen och gör formidabla framträdanden. Systersektionens scendebut går givetvis till historien som en tårdrypande (för Fadersektionen och Fru Nygårds) klockren dansbonanza i ett totalfokuserat nummer. I intervjun efteråt (här lämnas inget åt slumpen) får hon bland annat svara på vad hon skulle göra om hon vann en miljon kronor. Det som alla sexåringar skulle göra förstås:
- Köpa ett nytt hus.
Gör en minnesnotering om att jag och Fru Nygårds måste ta upp det där på nästa familjeråd.
Avslutningsvis får inte förglömmas en kort genomgång av fristilsschack, utomhusvarianten (pjäserna och sektionerna ifråga mäter för övrigt ungefär samma höjd). Förutom att bönderna verkar ha oproportionerligt stor makt vid en jämförelse med traditionellt schack kan konstateras att ett till synes hopplöst underläge tämligen enkelt kan förbytas till triumf genom att på rätt sätt utnyttja brädets trumffigur. Får jag lov att presentera: Hursomhelstarn! Den är precis vad den låter som, en pjäs som går precis hur som helst. Fristilsschackets obestridde chef. Har aldrig i mitt liv sett ett sånt drag på ett bräde någon gång. Det enda de fyra små sektionerna inte gör är att sätta in sig själva på boarden. Det hade verkligen kunnat sluta hur som helst, men nu blir slutprodukten något så beskedligt som att den ena duon lämnar brädet en smula matt.
Visar inlägg med etikett Kusinsektionerna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kusinsektionerna. Visa alla inlägg
måndag 13 maj 2013
söndag 12 maj 2013
EN SÅN DÄR RESA
Det är en sån där resa som kommer precis i rättan tid. En sån där resa man kan behöva när ett avbrott från vardagen och ekorrhjulet känns nödvändig. En resa där man låser in mobilen i värdeskåpet på hotellrummet och bara kollar av eventuella sms på kvällarna. En sån där resa där man kan glömma alla måsten och bara vara. En resa där man riskerar att äta ihjäl sig, dricka för många Cuba Libre och komma hem röd som en kräfta. Men där man efter några dagar lärt sig att när just den där stenhårda bartendern står i baren ska man inte beställa fler rom & cola för han tömmer flaskan och färgar med lite läskeblask. Så jobbar han.
En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.
En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.
Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar).
- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt.
- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).
En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.
En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.
En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.
En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.
En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.
.JPG) |
| Jag simmaj inte nu |
En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.
Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar).
- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt.
- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).
En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.
En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.
.JPG) |
| Svårt att inte må bra här. Bacon or not. |
En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.
En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)