ATT VARA ETT SKATTEFORMULÄR

Möjligen antyddes att marknadsföringen för Triple Troubadours var aningen undermålig i ett tidigare inlägg här på Popskolan genom att märka den som sugandes en ankas genitalier. Det hade varit mer rättvisande att etikettera själva stället med den titeln. Med den skillnaden att det suger elefantpung.

Det är bäst att kolla så att saker är som de verkar vara. Då kan man till exempel ringa en älskvärd dam och fråga hur det var med den där saken när trippeltrubadurerna skulle kliva på. Samtal i sammandrag:

- De börjar spela nån gång efter kl 22. Förmodligen vid halv elva eller så.

För att ytterligare förstärka vissheten om starttid hör sig E (från E&E om någon minns från P&L) och även hennes man M för genom att både maila och ringa. Mailsvar innehåller information om att man kan gå på after work. De har tydligen en policy om att man inte kan boka bord. Däremot kan man betala 60 pix och för den lilla pengen äta tacos och dricka en öl. Ytterligare info talar om att de som ska spela går på efter kl 22 nån gång. E:s telefonsamtal med ytterligare något stjärnskott på stället ifråga leder fram till att yttermera underbygga starttiden till efter 22.

Vi, jag och Fru Nygårds, samt E&Ms sällskap (inklusive E2) har sett fram emot den här konserten ganska länge. Då vill man inte gärna missa något av den. Det vore ju synd om informationen som vi fått (i tre olika tappningar men med samma grundläggande tidsangivelse) inte skulle stämma. Ankomst vid 21.30 och en stängd dörr på stället. Låst närmare bestämt. Öppnar 22 informerar två herrar på en parkbänk mittemot. Går och tar en öl och en Ramlösa på systerstället downstairs. As you do. Får mess kl 22.03 från E&M om att de (trubadurerna) redan är igång och spelar. Klockan är förvisso efter 22, men det här verkar minst sagt mysko.

Ni vet besvikelsen när man missar nåt man sett fram emot länge? Kanske någon har haft mardrömmen om när man kommer till en spelning eller en fotbollsmatch och den redan har börjat eller kanske till och med avslutats. Läskig dröm. I verkligheten blir det en oerhörd känsla av besvikelse. Lite info från personalen i entrén (som vi för övrigt skeppade över 140 spänn till för att komma in):

- Alltså, det är några som har spelat på after worken. Men dem ni ska lyssna på börjar nog lite senare.

I retrospekt synnerligen märkliga ord. Låt oss återkomma till det.

När vi kommer upp till gänget håller de tre mycket riktigt på att spela för fullt. Det visar sig att de spelat sedan kl 21 och uppenbarligen kommer från nån annan tidszon. Den besvikelsen. Och den där älskvärda damen. Inte så älskvärd längre.

Vi hinner se två låtar var av Johan Örjansson (som är orsaken till att vi är där) och Joe Nolan medan Chet O’Keefe drar av fem-sex stycken. Arrangören, som inte har nåt med själva stället att göra, förklarar deras upplägg och det finns inget dåligt att säga om att man börjar tidigt för att inte bli så sena på vardagar, men det finns en hel del mindre bra omdömen att frigöra vad gäller att förmedla det till den potentiella publiken. Att ha ett event i sina lokaler och inte ha någon som kan tala om den korrekta starttiden är ju bara löjligt inkompetent. E&M med sällskap dra hem igen och vi kan väl lämna debaclet med detta och gå vidare till hur Fru Nygårds till viss del reparerade skadan.

Vingklippt och skadeskjuten pratar hon med Johan Örjansson några gånger och tar sista gången modet till sig att be honom hänga hos oss en stund i utbyte mot en drink. Han går ut och tar en cigg med Nolan först, men kommer tillbaka, slår sig ner hos mig och Fru Nygårds och ber ytterst ödmjukt om en liten amerikansk virrepinne. Han med den, Fru N med en öl och jag med ett glas vatten. En väldigt fin avslutning på kvällen med ett ytterst trevligt samtal med en utomordentligt ödmjuk man. Mer än så blir inte redogjort för här. Det tar vi med oss i våra hjärtan, Fru Nygårds och jag. Till nästa gång vi ser honom nån gång i framtiden.

Avslutningsvis en ursäkt för de fula orden med djuranknytning i inledningen av texten, men de var nödvändiga för att på något vis beskriva den totala kompetensbrist inom informationsområdet som det där stället sitter på för tillfället. Och de där som vi ville se enligt tjommen i insläppet, vad hände med dem? Tja, inte kom det några fler och spelade senare. Men tjommen stod kvar i insläppet när vi gick därifrån strax efter midnatt. Han står nog kvar där fortfarande om ingen sagt åt honom att gå hem. Möjligen ackompanjerad av den före detta älskvärda damen.

EN HALVBEEF

SJ-beefen fick sig en törn häromsistens när vi åkte tåg till Göteborg tur och retur. En halvtimme försenat på nervägen och nästan i tid på hemvägen. Lite halvbesviken att de nästan kunde leverera avtalad tjänst. Men det finns ju andra som ibland har svårt att skicka vad som utlovats.

I förra veckan fick jag ringa det här stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden och framföra information om att det inte känns ok att modemet startar om sig självt med lite ojämna mellanrum (huvudsakligen när någon håller på att göra mål i valfri lagsport eller har 15 meter kvar att simma i medaljläge), vilket får till följd att tv, internet och fast telefoni blir trasigt för stunden. Ett av svaren man då kan få från supporten är att de uppdaterar och analyserar. Jaha ja. Var det Ewert Ljusberg jag pratade med? Jag kunde i alla fall konstatera att jag hört den förut.

Helgen passerade och när tågåkandet var över kunde vi konstatera att Ewert inte gjort något till fromma för vår uppkoppling. Nytt samtal följer idag (den här gången med Alan. Fast han uttalar sitt namn Allan, som i Edwall) och han kollar lite sådär som man gör när man sitter i support varpå han konstaterar att tekniker ska vara på väg. Nu infinner sig en monumental Ewert-feeling av dejà-vu. Tekniker på väg. Jorå. Men Alan är en rådig snubbe som kör simultana telefonsamtal och kan meddela att entreprenörsfirman som utför tekniksupport hands on faktiskt är på väg under dagen. Tekniksnubbe ankommer, sticker i sin apparatur i diverse lämpliga kontakter och kan sedan meddela att modemet suger ankballe. Nästa steg i processen: Tekniker ringer support och kollar om vi kan hämta nytt modem på det stora företagets butik i närliggande stad. Svar ja.

Sagt och gjort, in med Lilla Sektionen och Systersektionen i den vita bilen tillsammans med defekta prylar. Stick in nunan i en folktom butik och meddela ditt ärende och få ett frågande anlete i synfältet. Han måste kolla på lagret för att se om de har något modem in stock. Detta sker samtidigt som hans osysselsatta kollega tydligen känner sig manad att prata cykel med mig. Hade jag varit han hade jag pratat om vädret istället, men vem är jag att slå mig på bröstet angående tempolopp i cykel? Ingen. Lagerletaren kommer tillbaka och kan meddela att det inte finns något modem att uppbringa. Det tycker jag är en smula märkligt eftersom teknikern kollade lagersaldot på telefon med supporten och framför detta lite ödmjukt. 

-Nja, du vet vårt lagersaldo här stämmer inget vidare med det som han kan se. 

Istället för att påpeka det uppenbara i att de har ett lagersystem som verkar vara i visst behov av uppdatering så frågar jag om han kan kolla om Borlängebutiken har något att erbjuda i modemväg. 

-Nja, du vet deras lagersaldo...osv. 

Då tänker jag (kanske lite irrationellt, vad vet jag) att han kanske kan lyfta telefonen och ringa sina kollegor i grannstaden. Dessvärre verkar han inte bekant med själva telefonkonceptet och mitt i den här diskussionen fiskar en tredje man som tidigare bara figurerat i periferin (typ lagerkille gone suspekt butikutfyllnadskille) upp en låda med ett modem och tillhörande apparatur. Lagersaldokillen konstaterar lite torrt att: 

-Ja, det där är det absolut sista exet vi har. Han hittade ett på lagret ändå (pekar på periferikillen). 

De borde verkligen kolla upp allt som har med lager att göra det här stora företaget alltså. Nu hade det förstås varit på sin plats att jag kollar lite hur det här gick till, men eftersom jag bara vill ha ett nytt modem så bryr jag mig oerhört väldigt lite hur han trollade fram det (så länge han inte tryckt fram det Skalman-style). Vid det här laget är vi så mentalt slut att vi går till Hemköp och inhandlar några Festis och drar hem för att prova defektlösheten i maskineriet.

Resultat: Det flyter på under eftermiddagen.

Resultat kväll: Samma ankballestatus på den här lösningen.

Resultat morgondag: Jag ringer till Alan.