Ibland glömmer man bort sig lite. Som igår till exempel när första inlägget i årets Blogg100 författades här på Popskolan. Vad ska de här 100 dagarna handla om egentligen? Pop? Musik? (här får vi nog inflika att det faktiskt blir 100 låtar på lika många inlägg, men i övrigt inte så mycket i just det ämnet) Frukostflingor? Grävlingar? Fotboll? Ja, något fotbollsrelaterat ligger nära till hands tänker jag. Det får bli grävlingar ett annat år och frukostflingorna får fimpas den här gången. Så. Det här är vad som ska dryftas framöver: Äventyr kring besökta fotbollsmatcher som på något vis innefattar Ipswich. OBS! Det blir inga matchreferat in absurdum, utan här är det tänkt att fokus ligger på antingen hela upplevelsen eller några lattjo detaljer i anslutning till respektive fight. Som en risig såpa fast mestadels i fristående delar. Ungefär som projektet Älskade Skivor som skrämde bort hälften av läsarna under drygt två månader. Hörde jag publikfriare?
Har ni orkat läsa så här långt så mäktar ni med ett par skrivna stycken till. Blogg100 - version 3.0 - Projekt Ipswich börjar här (fast det började igår, men så kan man ju inte hålla på. Det blir inte bra). Eller vänta, det börjar snart. Först en liten hake med hela projektet: Det finns inte 100 matcher att presentera, det fattas några (vi ska snart börja, tålamod). För att lösa det uppkomna predikamentet kommer utfyllnad ske medelst några andra besökta matcher på de brittiska öarna. Nu börjar vi tamejfan.
29/11 1997, Ipswich Town - Nottingham Forest 0-1, PR (17 580)
Samtidigt som det var här det började så var det inte alls här det började. Min Lillasyster hade flyttat till London för att plugga vilket skulle visa sig vara precis den draghjälp jag behövde för att få tummen ur och besöka Portman Road (PR) för första gången i mitt liv. Vad som var startskottet här var besöken till UK för att kolla fotboll, men vad som inte alls tog sin början här var kärleken till Ipswich Town. Den uppstod istället någonstans i decennieskiftet 70/80 (vi snackar fortfarande 1900-talet här) med Tipsextra och hela den biten. Fördjupandet av kärleken påbörjades här, jo. Fast det kanske jag inte visste just där och då.
För den som varit i London nån gång, 10 eller 37, så kanske man minns att det låg ett stort och halvrisigt hotell ett stenkast från Picadilly Circus (som jag inte kommer ihåg namnet på vilket gör hela det här jävla stycket fullständigt obsolet) som var mäkta populärt bland turister. Eller så har man inte en aning och det går uppenbarligen lika bra det. Där bodde vi i alla fall efter att ha åkt bil till Göteborg, båt till Harwich och buss till just det där hotellet utan namn. Då vet ni.
En annan grej som ni får veta nu (om ni hållit ut över två stycken och nu är inne på det tredje efter att peppen om att ni orkar minst två till - vilket för övrigt står att finna i andra stycket - och det hoppas jag verkligen för annars är det här stycket ännu mer obsolet än det närmast föregående) är att tåget från Liverpool Street till Ipswich tog oss till Ipswich Station. Därifrån ser man numera stadion, men om jag minns rätt var kortsidorna så låga på den tiden att det inte gick för sig utan man fick knalla på bron över floden och ända fram till korsningen där tröjsponsorn Fisons hade kontor, blicka vänster in på Portman Road och ett par hundra meter fram kunde man se den. Hemmaborgen. Så här i efterhand kan en ju önska sig att en gjort sig lite fin och inte gått igenom vändkorsen iförd krabbfrilla, men nu råkade det ju vara 1997 och det kan vara bra att ha i åtanke när man tittar på bilden nedan.
 |
| Mr Krabba |
Patetiskt nog var det inte långt till tårarna när jag, Min Pappa och Min Lillasyster klev in på Churchmans Stand som läktaren hette på slutet av 1900-talet. Mina medresenärer var inte riktigt lika blixtrande förtjusta vad jag kan minnas. Matchen i sig visade sig bli resultatmässigt värdelös men jag fick se Fortress Portman Road, köpa en matchtröja och en halsduk så det fanns inte jättemycket att klaga på ändå. Skulle vara frisyren då möjligtvis.
Hur går vi vidare från det här förvirrade inlägget? Den som besöker Popskolan imorgon kanske får veta. Men det blir inga fler krabbfrillor, bara så ni vet.
För bara knappt två veckor sedan om en måndag kom det in ett askmoln över Dalarna och smutsade ner bland annat bilar, fönster och dörrar (notera dock att vi kom undan oerhört lindrigt i jämförelse med alla som drabbats hårt av den fruktansvärda skogsbranden) vilket fick folk att köa till biltvättar på tisdagen. I Stråtenbo tvättade vi också bilarna men framför allt började vi byta ut fönster och dörrar.
Först och främst kan det vara på sin plats att informera om att dörr- och fönsterbytena inte var en direkt effekt av askmolnets ankomst, det var så att säga planerat en bit i förväg. Det var ju inte så att vi bara åkte och bytte in våra bilar och kom hem med sprojlans nya diton. Hur lägger man då upp ett dylikt jobb om att byta 14 fönster, 3 altandörrar, 2 entrédörrar samt en altandörr mot ett fönster? Popskolan har ett sjustegsprogram:
1. Anlita nån som har koll på hur man gör. Jag gör som jag alltid gör: Anlitar Bengt Sr.
2. Se till att du har semester. Eller att det är helg. Det tar tid sånt här.
3. Låna en säckkärra hos grannen. Vet ni hur mycket ett jävla fönster väger? För att inte tala om altandörrar. Sjuka mängder kilon.
4. Låt experten i sammanhanget spela förstafiolen och häng följsamt med i skeendena. Nicka instämmande när han ondgör sig över de "klåpare" och "amatörer" som varit framme och installerat fönster och dörrar som vore de lindrigt berusade. Snett och vint och inte minst helt felaktigt. Övergå efter ett par vinda fönster till att instämma verbalt med förslagsvis "Ja, man ser ju hur snett det är. Så här får man ju inte göra. Jaja, vi får göra det bästa av det. Jaja, det blir bra." Typ. Nu blir det ju bra.
5. Bli foderchef. Över dörr- och fönsterfoder alltså. Inte nån slags temporär boss över djur som i fodervärd. Bänd, slå ur spik, spika ihop igen, såga vid behov, passa in, spika fast och bli nöjd med dig själv. Förbanna sedan dig själv när du gör fönster nummer tio och tycker att du är foderchef deluxe och blir lite övermodig så hela rasket får bändas loss igen och göras om. Sen gör man inte om det misstaget.
6. Om man har möjlighet bör man undvika säckkärr-chaufför-jobbet. I vissa delar av landet lär det ha gott renommé, men icke där jag bor. Ponera en brottartung altandörr som placeras på nämnda fordon och där balansen upprätthålls medelst panna mot glas. Är terrängen något ondulerad bör man ha en co-driver, annars kan det gå helt åt helvete. Inte för att vi är såna amatörer, men finns det amatörer och klåpare inom andra arbetsmoment i fönsterbytarbranschen figurerar det säkert en hel del motsvarande när det kommer till att köra säckkärra lastad med altandörr.
7. Inse vad du är bra på inom just det gebit som omfattar olika arbetsmoment inom dörr- och fönsterbytande. Fokusera på de momenten. Släpp resterande till övriga inblandade.
Mycket svårare än så är det inte. En grej som man bör tänka på är dock att planera en smula i förväg så att de nya prylarna hinner anlända innan projektet startar. Det underlättar så att säga en hel del. Och hörrni, nu ser vi mycket bättre ut alla vi som bor här.
Ni vet de här formidabla kraftuttrycken från förr i tin som håller på att dö ut. Kidsen av idag med sina allt för spetsiga tillmälen som saknar all form av finess. Annat var det på Kapten Haddocks tid.
Min pappa är förvisso inte någon kapten av kolja men har ändå några förnämliga svordomar i bakfickan för särskilt utvalda tillfällen:
Din [insert konventionell svordom of your choice] pappskalle!
Med särskilt utvalda tillfällen menas i detta fall tämligen frekvent förekommande situationer. Lätt att förstå att den här verkligen tar skruv hos mottagaren då ett huvud av kartong generellt sett inte är något att sträva efter.
Hörru din [insert jävla/jäkla/nedrans/förbannade] soppskål!
Alla som någon gång ätit soppa vet att en soppskål är inget som man vill bli förknippad med. Ej att förväxla med knäskål.
Öh, klappträ!
Vill man inte vara. Ett klappträ användes förr till att banka tvätt med, företrädesvis på så kallade klappbryggor. Den amerikanska motsvarigheten är följaktligen att bli kallad för Batman.
Andra invektiv som inte bör falla i glömska innefattar bland annat följande:
Pajas!
Sjukt användbart även utanför Cirkus Scott. Kan med fördel kombineras med valfri svordomsklassiker.
Purjo!
Galet duglig även utanför grönsaksdisken på ICA Maxi. Hörs oftast tillsammans med jävla, men ett purjo är ett purjo oavsett grad av purjo.
Sopa!
När man har slut på purjo kan man gå över till städrelaterade tillrop. Ej att förväxla med soppa (eller soppskål för den delen).
Järnspikar!
Borde vara mer poppis bland gamla snickare än vad det är. Håller en oförtjänt låg profil i det svenska svärordssortimentet. Själv hörde jag det första gången av en klasskamrat som pga sin tro inte befattade sig med kraftuttryck av traditionell karaktär, vilket ledde till att jag i många år trodde att människor som bekänner sig till en religion inte använder sig av osande svordomar. Jag har senare i livet fått revidera den uppfattningen tämligen radikalt. Hon borde blivit introducerad för någon av de övriga ovanstående finessrika uttrycken istället. Järnspikar, vad är det för jävla pajasfras att svänga sig med?
Nu har ni lite fler verktyg i lådan för att vårda det svenska språket och då särskilt den delen som täcker den Haddockianska delen. Språka på och lycka till med det!
Nu vet ju jag inte hur stark din pappa är, men förmodligen inte lika stark som min. Hela tåget med Min pappa är starkare än din pappa passerade mig mer eller mindre obemärkt på den tiden det begav sig trots att jag förmodligen hade en av de starkaste papporna around. Tänkte ta igen det nu.
Min pappa är alltså starkare än din pappa. Han är lite som Thunder i det insomnade radioprogrammet Mammas Nya Kille. Hade min pappa vuxit upp i djungeln hade han också kunnat precisionsoperera en gepard, förmodligen med förbundna ögon. Lite grann som en McGyver på steroider. Min pappa är inte främst den starkaste, utan snarare den klurigaste och envisaste människa i en ganska stor radie med utgångspunkt från Aspeboda socken.
Min pappa kan bygga det mesta som kan tänkas behövas byggas i anslutning till ett hus. Behöver man exempelvis en trappa upp till vinden kan man ha en på plats på en dag eller två. Kanske vore det nåt att toppa upp ett badrum eller två? Inga problem. Tar tydligen längre tid än när han var 30-40 sisådär, men det är ju inget vi har koll på egentligen så länge han inte talar om hur fort det gick på den tiden. Ett nytt kök, vad sägs om det? Uppe på nolltid. En gungställning på baksidan av huset, ett tätningsjobb så inte huset blir fullt av möss och hur vore det att få hjälp med att installera ett par nya garageportar i ett garage med närmare fyra meters takhöjd? Jag sa ju att min pappa är starkare än din pappa.
Ett 15 kvadrats förråd, varav en del vedbod. Piece of kaka. Ett gruslass, reglar, panel och tak. Plus en hängränna. Lite såna grejer. Gammaldags klosettlås till förrådsdörren. En nyckel. Sånt som kan få konsekvenser. Om det efter ett par år eller så visar sig att man tappar bort nämnda nyckel. Särskilt om det står ett gäng cyklar och ett set med sommardäck till ena bilen innanför den låsta dörren. Då är det tur att min pappa är starkare än din pappa. Och klurigare. Och envisare.
För då kommer han hem och tar sig en titt på det hela. Klurar ut hur det ska lösas och vips så har han fått upp låset och filat till en ny nyckel. Fråga mig inte hur det går till, det är mig lika främmande som när Joe Labero trollar bort ett helt jävla flygplan. Av bara farten kastar han på sommardäcken på Skodan och när en kommer hem är allt liksom klart. Bara för att han kan. Min pappa, 71 år.
Sa jag att min pappa är starkare än din pappa? Ok, men han är faktiskt det.
