ATT VARA MED PÅ FRILUFTSDAG

Har man, som jag, chansen att ta lite extra lång lunch och åka upp till Lugnet för att vara med en stund på Systersektionens friluftsdag och åka skridskor, då tar man den chansen.

Som familjebonus följer även Fru Nygårds och Lilla Sektionen med till bandyplanen. Typiskt nog har frun ifråga glömt sina skridskor (OBS! Helt imaginära grillor) ännu en gång medan övriga glatt (humor) snörar på sig sina. Det är kul att åka skridskor. En av de bästa vinteraktiviteterna om man frågar mig. Pulkabra faktiskt. Men det finns en och annan baksida som inte många känner till. Ett hett tips är att om man vill öva på sin baklängesåkning och bli svettig som en gris i ett underställ så tar man med sig sin hockeyklubba och idkar taxiverksamhet på bandyplan. Belöningen uppväger dock nackdelarna och om jag får gissa är jag nu känd som Systersektionens pappa med hockeyklubban som kan åka baklänges. Bra smeknamn ändå.

En annan potentiell uppsida med att ta med hockeystickan är att någon yngling kan få för sig att en extraknäcker i en hockeyrink. Fru Nygårds får stå till svars:

- Är han hockeyspelare eller?

- Öh, nej.

- Nehej. Är han bandyspelare då?

- Nej.

Sen säger han tydligen nåt om min skridskoåkning som bara kan ses genom en väldigt ung persons ögon. Övriga mänskligheten har inga överord att säga om skridskoskären som produceras av den här kroppen så jag skänker den där lilla pojken en tacksamhetens tanke för hans vänlighet.

Annars kan man ju leva sina ouppfyllda hockeydrömmar genom sina avkommor:

Feck skid-vm. Här är nästa Foppa.

Emellan allt skejtande äter man med fördel lunch på långsideläktaren. Korv. Man äter korv. Halvgammal grillad korv (kall), grillad bratwurst (kall) plus kompletterar med att öppna ett paket med red hot chorizo och äter den ogrillad. Så enkelt. Rundas av med ett shortbread och festisliknande historia.

Hoppas ni har möjlighet att ta långlunch när era barn har friluftsdag. Annars får ni nog faktiskt byta jobb. Åtminstone en stund.

LET'S JUST BE CLEAR ABOUT ONE THING

Vi måste prata om en sak. Det är ju ingen nöjesresa det här som jag är ute på, utan det är en resa i tjänsten. Vi har pratat om det förut, när jag var på en liknande tripp. Liksom den gången kan konstateras att bildvärdet i sånt som händer off duty är roligare att visa än de bilderna som kommer från kurslokalen.

Ingen kioskvältande bild

För att vara tydlig: Nyttan i resan ligger i kunskapsinhämtandet. För tjänsten. Men att bara sitta och glo på den där lediga tiden mellan man för anteckningar, det är ju en smula bortkastat.

Nyttiga anteckningar

En smula bortkastat känns också att inte dela med sig av de roliga bilderna. Så, därför gör jag helt enkelt det.

En ishockeyarena. Värdelös hockey, men vi fick se en hemmavinst i alla fall. Och en livs levande True American Hero plus dessvärre en i strid dödad soldats karriär på jumbotronen. Hans familj tog emot applåder, väldigt rörande och mycket amerikanskt. Vi åkte taxi till och från matchen med en snubbe som inte talade engelska över huvud taget. Spännande grej.

Florida Panthersman

Här bodde Al Capones livvakt. Lite torftigt kan jag tycka.

Ganska otorftigt hus. Miamis dyraste kåk med specialinflugna palmer från Sydafrika. Nån läkarsnubbe och hans fru slantade upp $50,000,000 för att få ett dugligt hus att bo i. Någon  i den här historien är lite dum i huvudet känner jag.

Kapten Nygårds med Miami Skyline i bakgrunden.

Jag vet, jag SKA ta hem båten.

Basket. Eller som de kallar det här i the US of A: Ett jävla kul ställe med massor av restauranger, souvenirbutiker, t-shirt tossing, dansande lättklädda unga damer och som grädde på moset har de stoppat in en basketmatch att toppa anrättningen med. Eller nej, så kallar de det inte alls, det är ju skitlångt. De alibikallar det för "basketmatch" och äter jättemycket mat och snacks och dricker skitdyr importerad öl. Någon i den här historien är lite dum i huvudet känner jag.

Halvtidsutsikt.

Anonymous är ett geni.

Så, det var väl roliga bilder? Bloggen ber om ursäkt på förhand för den dåliga smaken att i brist på skrivande istället belamra det här hörnet av internet med en massa foton. På riktigt förlåt.

SE UPP NORRKÖPING!

Först av allt skulle jag vilja understryka att jag inte inte på något som helst vis är bitter. Inte det minsta. Med det sagt vill jag nu, helt pro bono, göra en insats för the city of Norrköping.

Det tycks som om folket i och runt de distansmässigt inte alltför långväga - från Norrköping räknat - städerna Jönköping och Linköping har tappat förståndet en aning. I alla fall de som tycker om att kolla på hockey. Eller så är det så att de möjligen har gömt förståndet och tappat händerna. Så kan det faktiskt förhålla sig, för händerna har vi ju fått för att vi ska klappa med (precis som vi har fått en mun att skratta med), eller hur? Vi ska ju inte skaffa en artificiell klappa och klappa med. Var är det för klappträn som håller på med sånt? Tydligen de som bor i och kring Jönköping och Linköping. Därför skickar Popskolan by Nigge nu ut en varning i riktning Norrköping (samt även lite grann till Nyköping och Söderköping även om ingen av de städerna har nåt idrottslag riktigt på kartan):

Bryt inte mot det här trafikmärket, det blir bara jobbigt för alla inblandade (till den som gjorde den här eminenta bilden vill jag bara säga att jag hoppas du tycker att det är ok att jag lånar den för att så att säga sprida ordet. Om inte kanske jag applåderar dig för din integritet och uppfinningsrikedom med mina bara händer).

Norrköping, kom nu inte och säg att ni inte blev varnade. I'll be there for you om ni behöver stöd.

SPORTLOV, DAG 4

Man kan inte ha sportlov utan att åka skridskor. Dessvärre kan man inte åka skridskor under årets sportlov utan att det är konstfruset. Så, till uterinken på Lugnet it is. It is, fattar ni?

En nackdel med en uterink är att det kan finnas ett lager snö på isen eftersom det inte finns något tak på en uterink. Hade det funnits tak hade det å andra sidan inte varit någon uterink. Alltså finns det ett lager snö på just den här uterinken pga mindre snöfall på morgonen. Konstigt med tanke på att de har flera ismaskiner och andra prylar i omedelbar anslutning till den här anläggningen som man kan spola isen och skotta isen fri från snö med. Konstigt eftersom man utlyst allmänhetens åkning kl 12-15. Men då får föräldrar samt far- och morföräldrar ta till old school skottning medelst isskrapa modell större. Man kan väl säga att varken pappor, mammor, farfarar och mormorar på plats etc inte är särskilt förtjusta i återgången till old school. Men det är ju sportlov och då ska det sportas, så skit i att benen värker av (ynka) tio vändor tvärs över plan för att skotta. Här ska åkas skridskor och spelas hockey.

Småsektionerna skejtar järnet, skjuter med boll och klubba och drattar på arslet i ungefär lika stora delar. Plus åker och sätter sig i avbytarbåset och äter ost- och skinkmackor och dricker varm choklad förstås. En del av sportlovet som ej bör förringas. Sen kliver de ut på isen igen och spikar igen kassen.

Ni kan ju försöka göra mål på den här duon. Skapligt omöjligt. När vi väl kliver av isen kommer både ismaskinen och en traktor och gör isen finfin (sånt gör man inte för kreti och pleti vad det verkar). Så kallad taskig tajming. Avgå gärna på något vis någon.

KONSTEN ATT SÄRSKILJA EN VINTER-OS-GREN FRÅN NÅGOT HELT ANNAT

Att separera en gren som sorterar in under OS-ringarna från något som har lite eller ingenting alls med vinter-OS att göra kan tyckas vara en enkel match. Givetvis kunde inget vara mer fel. Hur skiljer man till exempel på curling och hurling?

CURLING VS HURLING
Det skiljer ju nästan ingenting. Hur lätt är det inte att peta dit ett h istället för ett c? Ett tips är att skärskåda tillhyggena:

Hurling är en irländsk sport. Stekspaden och bollen lär vara centrala i sporten, men eftersom jag nu har lagt mig till med olaten att inte orka googla kan en bara spekulera i hur sporten ifråga utspelar sig. En inte alltför avancerad gissning är att det inte liknar curling så mycket som namnet antyder. Som bekant använder man inte stekspade i curling utan där har man en kvast och en skittung sten. Lite mer hardcore om ni frågar mig.

HOCKEY VS HOCKEY
Här skiljer det verkligen ingenting. Inte ens ett c. Hockey i Kanada är ishockey. Hockey i England är landhockey. Båda är OS-sporter, men hockey på land är ju inget annat än hittepå. Vad mig anbelangar får man gärna rycka OS-statusen från landhockeyn och ge till den kommande världssporten hallindiebandy. 

Till yttermera visso ser klubban i landvarianten av hockey ut som jordens sämsta stekspade.

SKYTTE VS SKIDSKYTTE
Jättelätt att förväxla när det går dåligt för Ragnar Skanåker och man tänker "vilken jävla skitskytt" varpå man genast börjar undra om de kör vinter-OS mitt i sommaren.

BOB VS BOB BEAMON
Det är bara efternamnet som avskiljer det ena från det andra. Hade Bob Beamon varit aktiv idag istället för 1968 hade det inte bara varit sjuhelsikes mirakel utan han hade också försökt sig på att vinna vinter-OS i bob. Bara för att jävlas. Men sånt håller ju inte i längden.

Är det en bob eller är det Bob Beamon? You tell me.

SNOWBOARD VS SCOREBOARD
Säg "snowboard scoreboard" fort 20 gånger och kom sen inte och säg att du vet vilket som är vilket. En ledtråd är att det är avsevärt svårare att göra en 720 med en sån här:

Nu är jag inte helt säker (google är fortfarande trasigt på min laptop) men om inte det här är en resultattavla från en hurlingmatch så vet jag inte vilken resultattavla som kan hålla reda på en hurlingscore. Om ni undrar hur en snowboard ser ut men också har defekt google så ser den ut som en gigantisk stekspade fast med ett handtag som är lika brett som själva spaden. Plus bindningar. Det är lite som samtliga ovanstående nästan oseparerbara saker, sjukt sjukt sjuuuukt lika [insert x-files theme]. Sov så gott nu då om ni kan.

OSPÄNNANDE RESULTAT

På förekommen anledning följer här en räcka ospännande resultat.

0-4
Ditt ishockeylag ligger under med 4-0 (alternativt 0-4). Sjukt ospännande. Det hjälper liksom inte att Lilla Sektionen styr upp en plan som innebär att han klättrar in i paddan, gör nio snabba och kliver av isen igen. Om det bara hade varit 3-0 (0-3) så det hade varit den svåraste hockeyledningen ever. Då hade det varit lite spännande faktiskt.

1-1
Ditt fotbollslag spelar 1-1 mest hela tiden efter att ha tagit ledningen med 1-0. Mycket mer spännande än 0-4-grejen, men ändå sjukt tråkigt i längden, sk långtråkigt.

England won by 57 runs. Eller: Kenya won by 4 wkts. Eller: Sri Lanka won by an innings and 248 runs.
Random cricketresultat. Man fattar ju att England, Kenya och Sri Lanka vann. Men var det spännande? Inte en frikking aning, men de verkar ha sprungit en hel del.

33-5
Kvartsfinal i bandy-VM. The mother of all ospännande resultat. Starkt ändå av Vitryssland att göra fem baljor. Kanske fick de en straff för var femte mål som Sverige gjorde för att göra det mer spännande? Vad bra det lyckades då.

114-97
Utdrag från femte omgången i NBA. Det är alldeles för många poäng för att avgöra om det var spännande. Alldeles för många poäng för att nån ska bli glad över två ruttna poäng hit eller dit. Missar man tre lägen per man i en quarter kan man i alla fall skicka i 100 poäng i korgen. Slösaktig sport på nåt vis.

1.45,16
Vinterstudion för två veckor sen. Taget ur sitt sammanhang en fullständigt ospännande uppgift. Om ettan hade 1.45,15 var det förmodligen vansinnigt spännande, men om ettan skidade in på 1.39,73 var det högst sannolikt en avdankad brittisk cricketlirare som gled över målinjen på låga 1.45. Ospännande var ordet.

10-9
Det vanligaste resultatet i hallindiebandy. Lika spännande varje gång.

Det var allt för idag. Keep calm och fortsätt med vad ni höll på med. Ajöken.

TRE ÄR EN FÖR MYCKET

Vi tittar på hockey. Ni vet sporten med tjockisar som burväktare. Luleå mot Färjestad, dvs helt ointressant match. Dock. När det blir power break klipper de in mål från de andra arenorna när övriga fetlagda målisar med stor iver kastar in puckar till höger och vänster.

- Titta, där är Skellefteå som ska spela mot Leksand på lördag när vi ska dit och titta. Fast idag spelar de mot HV.

- Jaha, spelaj de mot Skellefteå? (bra analys så långt)

- Ja, Skellefteå AIK heter de faktiskt.

- Va? Spelaj Skellefteå mot HV och AIK??! (det börjar brinna till lite)

- Nej, de heter Skellefteå AIK.

- Äj det Skellefteå mot AIK??! (förvirringen är total)

- Nej, det är Skellefteå AIK mot HV.

- ?? (infoga 4-årig hjärna on fire)

- Skellefteå heter AIK i efternamn kan man säga.

- Jaja. (? har blivit !)

Det var väl inte så svårt. Slutanalys följer vid ställning Luleå 2 Färjestad 0:

- Det blij 5-2 till Fäjjestad.

- Jaså?

- Ja. Luleå göj inga flej mål nu.

Sen vänder han på sig i soffan och somnar. Inte så svårt det heller.

ATT VARA HOCKEYMÅLIS

Har verkligen ingen aning, men kan verkligen föreställa mig att det skulle skitas i hockeybrallan om jag av någon outgrundlig anledning hamnar som sista utpost i en hockeyrink iförd feta benskydd, plock, mask och hela den biten. Jag tar det för högst osannolikt att så skulle bli fallet. Åtminstone om man ska tro det vandrande hockeylexikonet Lilla Sektionen:

- De äj de tjocka som blij hockeymålvaktej.

Hela den här grejen med hockeymålisar handlar alltså inte bara om vadderade hårdingar på konstiga skridskor som ska stoppa pucktrissor som kommer farande i hundrafemti knyck. Det rör sig tydligen också om att mota florerande fördomar hos den yngre generationen. Lite grann som den här grejen med att fotbollsmålisar skulle hamna i buren pga för dåliga utespelare. Kanske inte har kommit till allmän kännedom, men det är ju precis tvärtom. De som spelar ute är för dåliga målisar. Simple as that. Men mest av allt - och här pratar jag av egen erfarenhet - är målvakter i allmänhet inte så lite dumma i huvudet. Och då snackar vi bara om fotbollskeepers. Skulle man på ett helt ovetenskapligt sätt rada upp olika sorters målisar efter vansinnesgrad skulle det högst troligen se ut på något liknande vis (mest korkade längst ner. Det blir mest spännande så):

FOTBOLL
Det värsta som kan hända är att man får ett hårt skott rakt på skrotum. Eller att man kastar sig med huvudet före rakt in i stolpen. Men då är man ju lika dum som en bandymålis, minst.

ISHOCKEY
Att inte alla puckmotare bär helvit Jasonmask är ett underbetyg i sig, men kul att de har baseballhandske på vänsterlabben. Alla moderna skydd har dock tagit bort farlighetsfaktorn. Låg risk för puckar i fejset, på halsen eller i nacken. Annat var det på Honkens och Abris tid då det räddades puckar med gubbkepa och struphuvud om vartannat. Rekommenderas dock ej pga förenat med direkt livsfara.

BANDY
Bollen är stenhård, isen är stenhård, skotten är stenhårda och målvakterna är stenhårda. Och skapligt knasiga som ställer sig på mållinjen.

HANDBOLL
Med jämna mellanrum får de brottarhårda skott mitt i plytet från typ 2 meters håll. Var man inte dum från början är risken överhängande att man blir det efter några såna smällar.

BASKET
De som räcker upp handen och vill stå i mål i basket är ändå de enfaldigaste fårskallarna. Den som har minsta kännedom om sporten ifråga kan eventuellt räkna ut varför.

Vad vill jag ha sagt med ovanstående då? Ingen sensmoral över huvud taget säger jag. Men eventuellt kan det rendera i att Lilla Sektionen så småningom anammar en ny fördom:

- Det äj de kojkade som blij målvaktej.

KONSTEN ATT NAMNGE EN SKOLA

Kanske borde rubriken lyda "Orimligheten i att namnge en skola Popskolan by Nigge". Varför heter den så? Ja, säg det. Det verkade väl som en bra idé när det begav sig.

I viss mån, eller kanske i huvudsak, heter den så därför att det är jag som bestämmer vad som ska stå här och jag gillar pop. Jag gillar musik. Men jag gillar ju så många andra grejer också. Som korv. Fotboll. Hockey. Film. Familjen inte minst. Men hur skulle det se ut om bloggen bytte namn med ämne? Så kan vi ju inte ha det.

Korvskolan by Nigge
Min humbla bedömning är att det skulle locka ett högst suspekt klientel.

Fotbollskolan by Nigge
Vem är jag att hålla en fotbollskola? (eller en popskola för den delen) Det finns ju flera tusen runt om i världen. Popskolor, inbillar jag mig, är i ett kraftigt numerärt underläge.

Hockeyskolan by Nigge
Det går ju inte att konkurrera med närliggande Fiskens Hockeyskola.

Filmskolan by Nigge
Bergman skulle komma med invändningar från graven. Samt övriga demonregissörer som blivit av jord. Eventuellt även samtliga nu levande.

Familjeskolan by Nigge
Även om familjen figurerar en hel del i den här publikationen är det högst tveksamt om den på nåt vis ska vara rättesnöre i konsten att föra familj i största allmänhet. Högst osannolikt faktiskt.

Jag tänker att det även fortsättningsvis kommer att åsamka minst skada om bloggen fortsätter som popskola.

LILLÖRDAG PÅ TISDAG. SA DRUTTEN.

Det är lätt att tro att om man missar festen på lördagen kommer det en ny chans på tisdagen (även känt som den nya lillördagen). Antagandet i sig kan med facit i hand betraktas som fullkomligt felaktigt. Festen fortgår men den går inte på overdrive direkt. 

Saker man kan ta med sig trots allt:

* Korv utan bröd medför 5 kronors rabatt. De fick plocka korvbröd från djupfryslagret på botten av Siljan. Jag avstod och sparade en femma. Katjing! Och jag talade inte ens om att jag hade slängt brödet ändå pga mjölbojkott. In your face kiosken!

* Ölintag på en tisdag. Helt normalt vid UK-vistelse eller annat territorium utanför Svea rike. Inomgränses på landsbygden klassas det hela väl som helgerån modell större. 

* Nästan samma antal människor bevistade denna betydelselösa tillställning som kvällens SM-semifinal i Karlstad. Måste ha varit molnigt i Värmland idag. 

* Det var en kille i Rögletröja och en i Hammarbytröja i publiken. De måste fan ha lillördag varje dag. Ölintag är knappast styrt av vilken dag i veckan det råkar vara om man säger så. 

Med ovanstående visdomar vinkar vi hejdå för nu till vår käre vän Allsvenskan och skakar tass med nygammelbekantingen Elitserien. 

I'M ALL SHOOK UP

Leksands IF har precis gått upp i Elitserien och Ipswich Town har precis vunnit med 3-0 mot Leeds och lämnat bottenträsket. I'm all shook up. Återkommer imorgon.

HERE WE GO AGAIN

Vi är väldigt väl förtrogna med hur det här fungerar. Det är inte första gången om man säger så. Processen följer ett antal steg med mer eller mindre samma innehåll, år efter år.

Det hela tar sin början i att man promenerar hem serien i stor stil. Eftersom ishockeyns andraserie är en av då få seriestrukturer som inte premierar sin seriesegrare med befordran till nästa serie så ska det spelas kvalserie mot fem andra lag. Det brukar inte gå bra. Man skulle kunna säga att det brukar gå ganska skitdåligt. Enligt följande mall:

1. Man bygger upp en enorm förväntan om att i år kommer det att gå vägen. Med man menas i detta fall alla som har ett hjärta som klappar för Leksands IF.

2. Det spelas några omgångar och man (se ovan) börjar inse att det kommer att krävas ett smärre mirakel för att det ska bli nån plats på elitserietåget.

3. Det vinns en match och en sjuk förhoppning föds. Om de två lag som leder serien förlorar alla sina kvarstående matcher, motståndarna byter ut målvakten mot en uppstoppad räv och ställer tre backpar från danska division två på isen så kanske det finns en chans.

4. Förlust i nästa match, rullgardin ner. Även ett mattegeni med överkorsad geting i allmän matte från högstadiet inser att det inte ens finns en matematisk chans att knipa en av de två åtråvärda uppflyttningsplatserna.

5. Börja spåna om att det ser bra ut inför nästa säsong. Bara man får behålla de bästa spelarna.

6. Cirkulera och låtsas som att det här kommer ordna sig. Bit ihop. Kom igen. Vi kollar in den där trottoarkanten till sommaren. Det är för jobbigt just nu.

Man kan ju anta rollen som optimist också om man tycker det är lattjo, men nu är det ingen hallelujablogg som bedrivs på det här stället vi kallar Popskolan by Nigge. Dock:
Till syvende och sist älskar vi det där klubbmärket ändå. Det kommer väl en kvalserie nästa säsong, visst gör det?

DET ÄR OK

Det är lätt att tro att saker och ting inte är ok att göra, att låta någon annan göra något eller inte eller kanske att se ut på nåt visst vis. Det kan vara någon som har nåt att invända mot vad man intresserar sig för eller låter sina barn göra för att fördriva tid emellanåt.

Hur mycket får barnen titta på tv? Är det förkastligt att tillbringa mer än en timme framför burken på en dag? Självklart inte säger jag. Eventuellt kan det vara skadligt att titta på Viasat Motor oavsett tidsutdräkt. Återkommer om 10-15 år för uppföljning av just detta specifika spörsmål.

Är det menligt för en människohanes anseende att klippa sig så pass sällan som var tionde vecka? Tja, om det är nån som bryr sig om det så har denne nån lite för mycket tid på sina händer. Alternativt har hanen med manen lite för dålig frisörbesöksdisciplin. Alternativt.

Tänk att intressera sig för något som inte är mainstream och uppskattas av den stora massan? Som att hålla på ett dåligt fotbollslag, ett dåligt hockeylag, en obskyr artist eller skratta åt en tv-serie som knappt någon annan i ens närhet hört talas om. Det är ok. Så länge man inte håller på Norwich i fotboll eller något av Mora och Brynäs i hockey. Ingen regel utan undantag som de säger.

Med ovanstående skrivet bör påpekas att det är inte ok att göra eller tycka saker som är skadliga för andra eller en själv. Människa eller djur spelar ingen roll. Men att göra saker som man tycker om är en självklarhet oavsett om ens nästa tycker att man är en tönt. Det är faktiskt ok. Om våra barn kan anamma den grejen. Då har vi kommit en bit på vägen.

HOCKEY FRÅN FÖRR

Häromdan blev jag påmind om en tid som passionerad supporter till ett divsion ett-lag i ishockey. Ungefär som nu då fast med den skillnaden att det då var det ett annat lag och på en 11-årings nivå. Av den enkla anledningen att jag var just 11 år. Påminnelsen om den svunna tiden tog sig uttryck som följer:

3 spänn för den här dyrgripen. Bargain.

 

Det var alltså så att min far var i samma ålder som jag är nu och blev mer eller mindre tvångsförpassad till Lugnets Ishall för att se Falu IF spela mot storheter som IK Westmannia, HC Dobel, Surahammar, Ludvika HC med flera. Att han kände en av spelarna som dessutom vidareförmedlade en i hans tycke förbrukad klubba kan vara en av de största händelserna i mitt aktiva idrottsliv. Det säger en del om nivån på det idrottslivet, men det kan vi lämna därhän en dag som denna. Min mor blev inblandad i hysterin som sömmerska då ett klubbmärke skulle sys på den rödblåa favvotröjan. Som med flera andra grejer var det inte särskilt många kompisar som delade fäblessen för det här gänget. Inte ens den här särskilt lyckosamma säsongen 1983-84 när FIF lyckades ta sig till allsvenskan med bland annat Timrå, HV71, Mora och Luleå. Spänningen inför sista matchen borta mot Örebro i division 1 västra var så hög att jag inte kunde gå och lägga mig innan jag fått veta resultatet. Märk väl att detta var pre-resultatservice i alla dess former. Det skulle dröja ända till 1986 och den nya Finluxen som inhandlades lagom till fotbolls-vm innan text-tv gjorde sitt inträde i det Nygårdska huset. På inrådan av ovan nämnda fader ringde jag därför till Expressens sportavdelning och fick efter några vidarekopplingar veta av en vänlig man att Örebro-Falu IF hade slutat 3-8. Allsvenskan nästa således.

 

Hockeyfebern i stan var total när serien inleddes med fyra raka segrar och favoriten Luleå stod som motståndare i femte omgångens hemmamatch på Lugnet. En fullsmetad hall - givetvis inklusive jag och min far (som på nåt märkligt vis lyckades fixa plåtar) - och den nybildade klacken i högform. Nu räckte det inte för att lyfta laget till ytterligare stordåd utan det blev pisk i den där högspänningsmatchen. Därefter gick det rejält utför. En vinst och en oavgjord på resterande nio matcher och en näst sista plats i tabellen, avdelad från vidare kval endast på målskillnad. Men kul var det. Och den där klubban. En röd Titan. Känn på den.

Luleå HF	14		11		1		2		76-		44		23		(+32)
Hammarby IF	14		7		2		5		68-		49		16		(+19)
HV 71	14		7		1		6		65-		55		15		(+10)
Mora IK	14		6		2		6		54-		59		14		(-5)
IF Troja	14		6		1		7		64-		64		13		( 0)
Huddinge IK	14		5		1		8		56-		77		11		(-21)
Falu IF	14		5		1		8		50-		74		11		(-24)
Timrå IK	14		3		3		8		52-		63		9		(-11)

ANY GIVEN FRIDAY

Vad är väl en fredag? Arbetsveckans sista dag, kanske en VAB-dag, en dag att gå till frisören, en dag att lämna in bilen på verkstan eller en dag att åka och kolla på hockey. Ibland kanske allt på samma fredag.

Det börjar inte riktigt som det var tänkt. Lilla Sektionen har smet i de rödfärgade ögonen och måste tas hand om. En liten lucka mitt på dan får farföräldrarna rycka in medan hårmanen och bilen båda lämnas in för uppfräschning. Årets mest överraskande välkomnande hos vikariefrisören:

- Ta av dig kläderna så kör vi igång.

Hon verkar jobba lite annorlunda än min ordinarie frisör. Men alla har vi ju våra egna metoder. Från klipperi till verkstad med den svarta bilen som behöver lite kärlek och vård. Tillbaka hem till småsektionerna och leka, spela kort och softa i största allmänhet med dem innan kvällens begivenhet med Leksand och Djurgården i huvudrollerna tar vid. Upphämtning i hemmet för att tillsammans med åtta övriga styra kosan mot Dalarnas hockeymecka. Dagen till ära står en känd revisionsfirma för fiolerna och det är ju alltid trevligt att bli representerad. I minibussen bjuds det - som sig bör - på öl. Och inte vilket öl som helst utan Falcons julöl. Lite tidigt, lite sent eller nåt sånt. Lite fel i tid hur som helst, men icke desto mindre gott. Efter några kringelikrokar lyckas vi komma fram till Leksand en man kort då kistan på en av snubbarna i sätet längst bak ballat ur big time vid kisstoppet på Preem-macken i Falun. Dålig start.

Inne i logen engagerar min gamle kursare Mr Revisor halva personalen i att hitta en korkskruv för att få upp ett par pavor vin till maten. Det hade varit till fromma för både honom och servitörerna/servitriserna om han hade uppmärksammat skruvkorken från första början istället. Enkel vinregel: finns det skruvkork behövs ingen korkskruv. Man får vara bra korkad för att inte fatta den enkla. Efter mat och trevligt snack blir det så en fartfylld hockeymatch som Leksand håller i taktpinnen för. Dessvärre kommer de ur takt och misslyckas med att bärga de tre poäng de borde ha kammat hem. Istället blir det en tvåpoängare efter vinst i sudden. Tyvärr får några oklyftiga människor med sympatier hos laget från Stockholm för sig att det vore en bra idé att bege sig in bland sittplatspubliken på minst två olika läktare för att köra en högerjabb eller två. Såna neandertalare får mig alltid att tänka på en särskild chokladdryck som på pricken etiketterar de här snubbekompisarna. Och jag tänker inte på Oboy. Men man ska inte ha för höga krav på ett gäng som har som paradnummer att sjunga "En jävla massa bönder" från läktaren. Fyndigt värre.

Efter avslutad match rör vi oss söderut igen och diskussion uppstår med Mr Revisor, Riko och Pontiac om huruvida vi ska gå ut och framför allt var. Mr Revisor ska ha hela släkten på besök efterföljande förmiddag och väljer att fortsätta hemåt medan jag slår följe med Riko och Pontiac till Borlänge för att undersöka utelivet en fredagkväll i oktober. Vi börjar med att glida in på S1 på Stationsgatan, en trappa ner från legendariska Bolanche (en gång i tiden refererat till som Brage eller Hotell Brage där mina paranteser i slutet av 60-talet träffades för första gången. För mer info om just den händelsen hänvisas till andra källor, jag har inget mer att tillägga om det lämpliga /olämpliga i att träffas på ett sånt ställe. På 60-talet.) Här träffar vi på en koncerncontroller som också råkat vara toastmadame tillsammans med mig på ett bröllop förra året (jag var toastmaster kanske är bäst att tillägga). Hon har många meter humor i kroppen den kvinnan. Hennes man är också en rolig figur. Fast med armen i gips (vilket i sig är lite roligt beroende på vem man är och hur man ser på hela grejen) till följd av en enduroolycka. Jag tycker det verkar bekant det där med gips som ett resultat av att ha utövat enduro varpå hans fru påminner mig om att han bröt benet i vintras. När han körde enduro. Jag är faktiskt böjd att hålla med henne om att 45-åringar inte borde hålla på med dylika aktiviteter. Men han måste ju komma på det själv, som hon säger. Absolut, säger jag. Men frågar du mig verkar det mer sannolikt att han kommer bli endurons svar på Posa Serenius. Hon har varit på after work och gipsmannen har hand om barnen. Med tanke på att klockan är elva kan det vara en av historiens längsta AW, såvida det inte var en väldigt lång arbetsdag vill säga. Med informationen om att den gipsade har ansvaret för kidsen känns det en smula överraskande att hon pekar in mot ett annat rum och säger att där inne i gubbrummet sitter han. Kul för honom liksom, men avkommorna då? Hon verkar lite osäker på hela arrangemanget där, men verkar ha tillräckligt förtroende för att han har ordnat det på något vis. Jag undrar lite försynt om han kanske har dem i gipset? Det har han ju inte förstås, dum fråga. Det skulle klia nåt alldeles vansinnigt med två ungar under gipset.

Kvällen catch phrase: Tjänna! Bartjejen har uppenbarligen också kollat på Partaj och stämmer in i tjännandet. När vi har skojat ur oss under en kvart kliver en äldre herre iklädd Leksandströja och kör öppningsreplik (utan ironi eller sarkasm utan bara gammal vanligt hederligt bonnigt dalmål): Tjänna! Tjejen i baren ropar i vår riktning: Hörde ni??? Jo, vi hörde. Fast även om vi är en smula berusade har vi tillräckligt med skam i kroppen för att inte driva med en stackars genuin leksing. Tjänna!

Innan det är dags att dra vidare till nästa ställe står en bekant till controllern och säger till mig att jag ser bekant ut. Det beror ju på, säger jag, om vi är bekanta för du ser banne mig också bekant ut. Det är som bekant förvirrande när nån säger att man ser bekant ut och man själv tycker att denne någon också ser bekant ut. Det visar sig att vi inte är bekanta, men att han faktiskt varit hemma hos oss för ett antal år sen. När han köpte min Suzuki Baleno. Han berättar att han var sjukt nervös. Konstigt, det har jag inget minne av faktiskt. Balenon har för övrigt lämnat jordelivet, till synes följande något mindre lämpligt ingrepp från ovan nämnde bekant till controllern. Det låter som om han är den direkta orsaken till att Balenon vikt in kepan. Men innan dess gjorde den jobbet, försäkrar han.

När S1 stänger går man tydligen till ett ställe som heter Liljan, så det är precis vad vi gör. Intressant plejs. 150 spänn för att ens komma in (pga dåligt rockband som visat upp sin retropudliga hårdrock i melodifestivalen) och sen är det bara att beställa in starka drycker. Det är oerhört trevligt där inne, men strax efter två bestämmer vi att det är nog. Mot hemmen. Riko hoppar på en buss medan jag och Pontiac haffar varsin taxi. Det är ju sånt man gör any given Friday liksom. 02.34 släpps jag av i Stråtenbo. Any given Friday var det va?

MYCKET SNACK OCH LITE HOCKEY

För den som någon gång haft med sig lite yngre sektioner på fotboll eller ishockey är det kanske ingen överraskning att det som för oss vuxna är själva huvudeventet har en ytterst underordnad betydelse för människor som mäter in på under 1.30 och inte har passerat sex års ålder. Det är lätt att börja tänka i banor om fem-i-topp av sidosysslor som man kan engagera sig i under tiden en hockeymatch spelas av, till exempel ett näst intill utsålt siljansderby. Inte heller är det så svårt att sätta dem på pränt:

Lilla Sektionen:

5. Se en banderoll med hockeyspelare på (Jensa Bergenström i detta fall) som hänger strax till vänster och ovan om ingången till supportershopen. Största jublet ikväll från brorsan.

4. Köpa smörknivar i shopen. Just grejen att få fria händer att välja nåt som inte kostar skjortan, men som ändå skulle kunna betyda en tröja eller en keps. Då väljer han ett tvåpack smörknivar i plast. Kvalitetsmedvetenheten hos en 3-åring är förbluffande.

3. Äta godis. Om det fanns något världsrekord i att äta upp fruktisarna i en sån där hockeypuck så är det slaget nu. Ungefär som när Usain Bolt slaktar rekord.

2. Kallprata lite med uniformerad polis. Få saker gör Lilla Sektionen så glad som när någon tilltalar honom och är det en polis med mössa, pickadoll och hel utstyrsel i övrigt är dagen gjord. Han ser ut som om han mött Dalai Lama.

1. Ismaskinerna. Vi snackar Zamboni-knarkare av stora mått. Före, i periodpauserna och innan straffläggningen. Rena happy hour. Först var vi tvungna att bevittna några minuters spolning innan hockeypuck med godis kunde inhandlas. Säger rätt mycket om betydelsen av Zamboni för Lilla Sektionen. Han skulle kunna bli nästa Spol-Jansson.

Själv kommer jag på mig med att förbanna det faktum att klubben inte har öppet i kiosken på C-sektionen så vi är tvungna att gå ner två trappor och ställa oss i en gigantisk kö för att småsektionerna ska kunna lägga rabarber på varsin hockeypuck med sötat innehåll. Men vad kan man begära för 275 kr i inträde? Lite mer än en stängd kiosk tycker jag, men det är ju bara lilla jag det. Det finns ingen fem-i-topp för fadern, men Systersektionen:

5. Utföra akrobatiska övningar på 275-kronorsstolen och hiva sig upp i ledstången som sitter fast i anslutning till nämnda stol. Gärna samtidigt som medförd flagga frenetiskt viftas i ögonen på stolsgrannar ovan- och nedanför den egna stolsraden.

4. Patrick Hersley gör mål på straff. Herregud, jubel av faderkaraktär. Hon kan bli nåt i supporterväg den här sektionen. Om hon bara håller sig borta från hockeyspelarna ska jag stötta hennes supportergärning fullt ut. Så länge hon inte får för sig att hålla på Mora eller Brynäs förstås.

3. Skrot-Nisse. Den här grejen när man precis messat till Fru Nygårds hemma i soffan att det har varit tåliga barn så långt och jinxat hela kvällen så hinner det naturligtvis bara gå några minuter av tredje perioden innan mantrat "Jag vill hem" dyker upp. Det är då varje rutinerad supporterpappa fiskar upp en bok med Skrot-Nisse ur den medhavda axelremsväskan. Basic parenting egentligen, men lätt att glömma om man är nybörjare. Vi är inte nybörjare.

2. En ryggsäck från supportershopen, lika liten som en ordinär manbag. Man måste ju ha något att visa upp i skolan, som hon säger. Jag gillar hur hon tänker.

1. Godis. Det välutvecklade och intrikata sätt som hon långsamt äter sina fruktisar och samtidigt har koll på att Lilla Sektionen smäller i sig sina som om hans liv hängde på att minst tio stycken hela tiden måste finnas i munnen till dess att hockeypucken ekar tom när man skakar på den. Det är inget tvivel om att godiset innehar en hög placering på listan, men riktigt säker på att det är nummer ett kommer först när vi är hemma och frågan om vad som var bäst ställs varpå ett svar ljuder snabbare än kvickt: Godiset!

I det perifera kunde vi konstatera att det blev 2-2 efter tre perioder och förlängning varefter de onämnbara i röda tröjor avgjorde på tombolatävlingen de kallar straffar. Fast det var väl inte hela världen. Bisysslorna höll ju världsklass idag. Gott så.

Spoiler alert - den blev inte mål på den här straffen

MEN NÄMN SAKERNA VID DESS RÄTTA NAMN FÖR BÖVELEN!

Champions League. Mästarnas liga. Nu är jag knappast den förste att påpeka att det här är helt fel benämning på den häringa tävlingen. Ikväll ska trean från tyska ligan förra säsongen samt tvåan i engelska ligan göra upp om vilken mästare som är mästarnas mästare. Det behövs ju egentligen inga fler argument för att föra i bevis att det är marknadsföring falsk som vatten. Nu finns det ju fler taskiga exempel. Såsom den serie som mitt älskade Ipswich Town spelar i.

Championship. Va fan är det för ett namn på en fotbollsserie? Som dessutom är andraligan i landet ifråga. Här finns det faktiskt en dålig förklaring. Serierna under den penningstinna Premier League bildar Football League (Premier League är alltså något helt annat än en fotbollsliga mind you) med 72 lag inalles. Högst i Football League är således Football League och sedan kommer League 1 och League 2, alla sponsrade av nåt som hetter nPower. Tidigare även sponsrad av Coca Cola, då den bl a gick under benämningen läskligan. Hänger ni med här? Det är så urbota dumt att man önskar att all kommers kring fotbollen åtminstone kunde göra avkall på just den här biten och kalla serierna för Division 1, 2, 3 och 4. Det finns ju i svensk fotboll faktiskt. Fast i det fallet betyder Division 1, 2, 3 och 4 egentligen Division 3, 4, 5 och 6. Jobbigt det här.

I hockey är de etter värre och kallar serierna för alla möjliga konstiga prylar. Det är så vansinnigt invecklat att jag inte ens orkar redogöra för en enda serie. Tydligen är huvudorsaken att alla halvdana importer av tveksam kvalité tror att de spelar i högsta ligan (här hade det passat med en källhänvisning som heter duga, men det fattar ju både du och jag att det kommer inte inträffa). Det värsta exemplet i just den här sporten får väl ändå anses vara den turnering som går under benämningen VM (som i VÄRLDSMÄSTERSKAP). Där verkar det dock vara lite svårare att lura den tilltänkta målgruppen att mästerskapet skulle vara något i närheten av vad den utger sig för att vara.

Nu verkar det minst sagt döfött att föra kampanj för att kalla saker vid dess rätta namn och gå old school. Jag kan nog förstå varför. Hur skulle det se ut om turneringarna hette så här:

Mästerskapet för europeiska fotbollsklubbar som genom ett komplicerat förfarande kvalificerat sig.

Mästerskapet för engelska klubbar som är för dåliga/fattiga att vara med i högstaligan, men inte så jävla dåliga att de spelar mot klubbar som faktiskt har ståplats på sina arenor

Turnering för de bästa landslagen i världen. Ja, förutom de allra bästa spelarna som inte kan vara med (eller vill, för att de har bättre saker för sig).

Det verkar trots allt finnas en viss logik i att saker inte nämns vid deras rätta namn ibland. That's Not My Name liksom.

Mvh från Killen med bloggen som envisas med att ta upp uppenbara missförhållanden i marginella och obetydliga sammanhang och försöker göra nån slags poäng av det.

MÅLFIRANDE I HOCKEY

Måste de åka och highfajva alla i båset med handsken? Varje gång. Får jag lite ödmjukt föreslå några andra varianter:

* Ta av handskarna så det blir lite skön ljudeffekt av hela grejen. Tänk gammalt hederligt smatterband. Fy fan vad fränt.

* Knacka klubbskaften mot varandra istället. Jmfr klubbhuvudet på skaft.

* Skaffa Ishockeyfrisyr och vänd manen till så alla i båset får stryka den i hög hastighet. Man-ligt.

* Kör en vända förbi motståndarbåset och tacka för gästfriheten. Garanterad publiksuccé och potentiell youtube-hit.

* Låtsas att man är Glenn Hysén och moona hela båset.

Det här är ju bara mina smått ogenomtänkta förslag, men jag tror det skulle förhöja totalupplevelsen ett par snäpp. Om de inte funkar kan man ju alltid fråga Roger Milla om han har några förslag.