TVÅ ÅR AV SMÅSEKTIONER, PANDOR, ÄLSKLINGSSKIVOR OCH DIVERSE LARV

Anledning att fira kan man nästan alltid hitta. Man slår något rekord, till exempel köper fler bolag än förra månaden, skjuter flest mål på fotbollsträningen eller kanske skriver sitt 500:e blogginlägg. Annars kanske det är som idag att ens blogg har existerat cirka ganska exakt i två år.

Två år är en lång tid. Två år är inte särskilt lång tid. Visst var det igår den där 40-årsfesten gick av stapeln? Under inga omständigheter kan det väl ha varit två år och en månad sedan det hände? Vi gick genom skogen hem till Stråtenbo, en desorienterad Fru Nygårds, en vinstinn kompis Lasse och jag. Och en månad senare såg Popskolan by Nigge världens ljus för första gången. Det har ingenting och allting med varandra att göra. Allt och alla som rör sig i mitt liv, centralt som perifert, familj, kompisar, popband, fotbollslag, gräsklippare, husdjur och pandor är i högsta grad inblandade i den här publikationen. Tack för att ni finns och tack för att ni läser ibland (om du är ett husdjur eller en panda och läser det här så sitter du för nära skärmen), det värmer nämligen en popgubbes hjärta.

På tal om gräsklippare. Klippo Ferguson har fått en hjälpreda. Robbo Ferguson heter hen. Vi får prata mer om hen en annan dag när hen blivit varm i kläderna. När jag lärt känna hen lite bättre. Jag känner på mig att hen är en riktig record breaker. Vi hänger klippan där för nu.

DAGENS HJÄLTE

Den här gräsmattan som nån (läs jag) har klippt upp till en fotbollsplan har varit i starkt behov av att klippas. Med detta i åtanke och det faktum att det för en gångs skull är vädermässigt regnuppehåll knackar jag på hos Klippo Ferguson för att väcka honom ur sin dvala. Det är dags. Grass beware.

För att ge er en liten bild av hur fruktansvärt långt gräset har blivit så kastar jag fram följande scenario: Ponera att man släpper ut Leo Messi på grönbete på nämnda fotbollsplan. Man skulle inte se skymten av honom. Och det beror inte på att han är så jämrans flyfotad utan det faktum att han skulle drunkna i gräset. Så obarmhärtigt långt har det vuxit sig detta gräs från helvetet. Det är då man släpper alla tankar på att försöka flyga in lille Messi och istället kallar in kavalleriet. Eller som jag kallar honom: Klippo Ferguson!

Hjälte

Innan jag kör igång klippningen tänker jag lite skämtsamt för mig själv att jag slutar räkna hur många gånger Klippo lägger av under klippningen av den gröna fältet när jag kommit till hundra. Jag kommer till sjuttifem, sen orkar jag fan inte hålla räkningen. Bensinen tar slut efter en timme (brukar räcka i två timmars klippning) vilket jag tar som ett tecken på att det drar lite extra bensin när man måste starta om Mr Ferguson tre gånger i minuten. Och ja, Klippo kör på högsta klipphöjd.

Irriterande saker under klippningen (jag kör det i punktform så alla ni trogna läsare inte tror att ni kommit till fel blogg):

* Jag får in P3. Det brukar vara en bra grej. Men nu sitter det två gökar och dissekerar (deras egna ord för övrigt) Ushers senaste singel. För egen del hade jag föredragit att lyssna till två gökar som dissekerar en groda. Seriously.

* Jag får in Bandit Rock. Radiojockeyn heter Sheriffen och bor i Eskilstuna. Roligare än så blev det inte på den kanalen.

* Gräset är fortfarande så högt att om Messi mot all förmodan ändå skulle dyka upp för att gå ut på mattan för att köra sin magi tar jag inte för osannolikt att man skulle se hans frilla. I övrigt inte mycket av mannen ifråga.

Som framgår med all önskvärd tydlighet av ovanstående måste alltså Klippo Ferguson stå i startgroparna redo att återigen anfalla gräset inom en snar framtid. Det är krig där ute. Gräset är vår fiende och firma Klippo/Nigge är de allierade som i sitt uppdrag att hitta Messi bland vassen kommer att göra allt för att få hem honom till Barcelona i lagom tid till seriestarten i La Liga.

FOR FUTURE REFERENCE

När man är borta en stund från sitt hem (så pass lång att grannarna vattnar blommor och såna grejer) kan det vara bra att tänka över några prylar. Innan man åker. Det är också bra om själva åtgärdsfasen inträffar före avresa.

* Istället för att låta diskmaskinen härbärgera odiskade tallrikar, glas, knivar och andra köksgeråd kan man med fördel diska av allt innan man ger sig iväg. Om man inte hyser ett starkt begär efter att starta upp en mögelodling av storslagna mått vill säga. Då har man så att säga en redig grundplåt att bygga vidare på när man kommer hem (enkel tumregel: ju längre bortavaro, desto imposantare svampansamling). Skulle man nu vara lagd åt sporhamstringshållet anbefalles utomhusodlingar. Det blir nämligen lätt en smått obehaglig doft av diskmaskinslokaliserade rötenklaver plus den mindre angenäma estetiska utsmyckningen av kökets redskap.

* Om grannarna ska vattna blommorna och man stänger av vattentillförseln in till huset kan det vara till fromma för den framtida grannrelationen att upplysa om just det faktum att det efter lite spolning kan bli lite klent med drickat.

* Spara för fan inte öppnade yoghurtförpackningar vars bäst-före-datum passeras med råge under bortavaron. Nu är det kanske inte samma dignitet på obehaget i den bouquet som smyger sig ut i köket varje gång man öppnar kylen, men det är ett ooumkastligt faktum att det är ett obehag snarare än behag i nämnda odör.

* Utöva gärna någon form av väderkontroll. Ihållande regn som gör att ens syster inte har en chans att klippa gräset när man är borta ger bara dålig attityd hos Klippo Ferguson. Utöver den olyckliga omständigheten avseende gräsklipparens mentala tillstånd är heller inte den fysiska estetiken i gräsmattans decimeterlängd något att yvas över. Det är banne mig längre än gräset i hästhagen och hade det inte varit för elstaketet hade trion kusar säkerligen med glädjegnägg hoppat över och mumsat i sig hela gräsmattan.

* En annan bra sak att komma ihåg är att man kanske har gett sin syster fjärrkontrollen till garageporten bara för den händelse att hon skulle behöva komma åt Klippo Ferguson (om det inte regnar). Då slipper man ägna oproportionerligt mycket tid av sitt liv åt att leta och tänka på vad det var för genialiskt gömställe man har gömt fjärren på. Har man gömt den i Grycksbo är den tämligen svår att återfinna på Stråtenbo 853.

Skriv gärna ut och häng upp på kylen till nästa gång du ska på semester. Det ska jag göra.

KLIPPO FERGUSON & JAG, EN FÖLJETONG LÅNG SOM EN FLAGGSTÅNG

När man ska ha midsommarfest gäller det att klippa till Portman Stråtenroad så den duger att ha midsommarlekar på. Icke desto mindre behövs också en fungerande plan för spontanfotboll på fyllan vid pass elva på kvällen. Nämnda impulsiva bolltrillande är - i svår konkurrens med små grodorna - förmodligen midsommarens sämsta påfund.

Som påtalats tidigare är en av de svåraste uppgifterna i samband med gräsklippning att hitta en radiokanal som går att lyssna på. Och då menar jag både brus- och innehållsmässigt. P3 är inte att tänka på då bruset är ständigt närvarande och det visar sig att det blir P4 med en människa som propagerar starkt för nötter. Efter ett tag är jag övertygad om att hon refererar till sig själv, men hon är uppenbarligen inte kär i sig själv utan nötter i allmänhet. Nötter är roligt är en återkommande devis och jag kan inte hålla med mindre. Nötter är roliga möjligtvis, men då stoppar man dem inte i munnen om man säger så. Ska man ha snacks så ska det vara nötter! Hon mantrar på och snacksen kan man blanda till lite hur man vill så länge det är nötter. Och torkad frukt. Men vem fan kom på det nu då? Att torka frukt alltså. Please step forward. Nu jiddrar hon vidare om att det är sååååå nyttigt. Och gott. Det vet väl alla att gott och nyttigt i kombination bara existerar på papper. Total disrespect för Elvis uppenbarligen. Mot slutet av inslaget joddlar hon som vore nötter och torkad frukt i kombination en ny religion med Stornöten som dess Messias. Tack och lov avslutas hela nötorgien här och man byter tvärt ämne i det här diffusa radioprogrammet till countrymusik. En sk radioövergång av högsta klass.

Nötter och countrymusik är definitivt stora ämnen i min bok, men skippa den här torra frukten för bövelen. Countryinslaget tar avstamp i någon slags forskarrapport som kommit fram till att country är så poppis för att det handlar om livet, människans små tillkortakommanden men att det ändå finns någon form av hopp. Entré från höger; Kikki Danielsson. Den finten var jag inte med på. Hon får stå till svars för countryns budskap och historia och gör det med den äran varpå de lirar en liten bit med henne som heter Wagon Wheels. Bra Kikki. Vad som inte känns ok är att de kastar in henne direkt efter hela nötresonemanget. Det kan ju få folk att göra helt fel kopplingar. Nötblandningar i all ära, lex nötkvinnan, men inte fan kastar man ner en Papaya Coconut i en nötblandning.

Klippo Ferguson är inte riktigt nöjd med bara en eftermiddagssession och därför kör vi även en kortare kvällsvända. P4 är dessvärre upptaget av att förmedla viktig information i okänt ämne på finska så det får rattas in annan kanal där det förutom undermålig musik också sänds kommersiella budskap. Ett av dessa innefattar midsommarfirande i Bjursås tillsammans med - vad som betitlas som två av Sveriges bästa liveakter - ett gammalt coverband som lirar för hundratredje året i rad samt en eurodiscokung som var poppis för 15 år sen. Bjursås verkar ha en annan definition av ordet bästa. Kanske betyder två av Sveriges bästa typ två av Sveriges femhundra bästa? Förmodligen. Det här drar ju ett löjets skimmer över de stackars invånarna i Bjurs, de som vuxit upp där och egentligen alla som någon gång satt sin fot där. Vilka förbannade nötter. Den där radioburna annonsen hade väl sitt ursprung hos nån reklamare som rökt torkad frukt kan man tänka.

Men gräsmattan blev fin.

AVSTÄMNING

Eftersom det regnar katter och hundar så beslutar vi oss för att ge oss in i lördagsträngseln på ICA Maxi och handla lite. Lite. Definiera lite.

Vi tar med oss den lilla sektionen och hans storasyster. Kastar in lite kaos i mixen så att säga. Skickar även in diverse pryttlar i bagageutrymmet för en liten färd till tippen före Maxibesöket. Väl på tippen besparar regnet oss befarade sektionsrymlingar. Bra så långt.

Ankomst Maxi. Korvlunch. Skönt när man kan kasta in hela kostcirkeln redan till dagens första lagade mål mat. Systersektionen stämplar in på barnpassningen. Det rullar fortfarande på som det ska. Lilla sektionen är lovad att kolla in en leksak som han önskar sig i födelsedagspresent. Han plockar ihop ett gäng Cars-grejer. Han får lämna tillbaka stora delar av den ansamlade önskelistan. Tar väl en kvart sisådär. Börjar köra ihop sig men flyter vidare när han en halvminut senare glömt strykningen av Filmore och Francesco Bernoulli.

For your information: Vi har två vagnar. Jag fyller min med grillkol och briketter. Ser manligt ut. Bra där. När vi kommer till kassorna en halvtimme senare är det fullsmetat med varor i båda vagnarna, sk lite. Dags att lämna in scannern och låta kaoset börja. Den lilla sektionen tillsammans med systersektionen har redan dragit ut till bilen som man kan stoppa i en tia i och åka. Ser bra ut. Vi i den äldre sektionen försöker roa oss med att betala för oss men det går sådär. Kassörskan annonserar avstämning. Och då menar hon inte vilken avstämning som helst utan Alla Moders Avstämning så klart. Hon ska alltså Stasibehandla vårt inköp (rekommenderas ej när man har gjort megahandling, hellre vid typ två liter mjölk och en hushållsost). Betalning under way och vi säger att de här prylarna kunde vi inte scanna. Men jag frågade ju om det gick bra att scanna, säger kassörskan. Jo, allt i de här två vagnarna utom några korvar och ett sexpack med mineralvatten thank you very much. Kaos utan småsektionens förskyllan påbörjas härmed. Åtta påsar kol och briketter är de enklaste att räkna in, men resten av inköpt material som ska scannas en gång till är inte lika lätt. Mitt i alltihop kastar ICA-coachen in en ny kassörska från bänken. Bra drag. Jävla geni faktiskt. Fru Nygårds får tillbaka fattningen och allt blir frid och fröjd. Tills det visar sig att avbytaren knappat in ytterligare fyra påsar plantjord. Men det går ju åt säger vi, blir det fullt i rabatten är det ju bara att gå ut i terrängen och slentrianfördela överbliven jord. Simple as that.

Vi stämmer av med småsektionen om de är klara med bilåkningen och efter att ha fått tummen upp laddar vi Skodan full med dem, varor och oss själva. Avstämt och klart. Hem till Klippo Ferguson. Över och ut.

OLIKA BÄR - DEL 3

Total tröttma efter vedsågning och en date med Klippo Ferguson gör att fingrarna värker. De sitter kvar i alla fall. Det är positivt och det tar jag med mig till Morgondagen. Nu, veckans battle:

Barack Obama vs Baracken i Aspeboda skola

Juryns motivering: Baracken i A-boda är utdömd men Obamas barack har fortfarande chansen till ytterligare fyra år.

INSKOLNING

Det kommer en tid (eller va fan, det kommer väl många tider och tillfällen) för varje förälder att bli nervös, stolt och lite bortkommen. Inskolning har vi varit med om förr, men nu börjar det bli på allvar för vår stora tjej. Sån häringa förskoleklass som var unheard of när jag och mina ålderslikar var i samma ålder står för dörren till hösten. Då behöver de här små liven få speja in läget innan sommaren och det lämnar man ju gärna kontoret för en timme eller två för att få vara med på.

Aspeboda skola. En institution i byarna, i familjen och snart för våra barn. Been there, done that, Been It. Det råkar alltså vara på det viset att min far, jag (och min lillasyster) och snart vår dotter gått i den här skolan. [insert valfritt skämt om inavel här] [dock bortkastat då jag är gift med en skånska] [slut på brackets]. Några iakttagelser från inskolningsdagen (eller timmen):

* Vi tre föräldrar som tagit dit våra barn (resten av kidsen blir ledsagade från närliggande dagis) får inte stå i led och följa med in i skolsalen. Sitter således kvar på skolgården och undrar vad vi ska göra nu.

* Av tre föräldrar är jag äldst. By far. Logiskt eftersom jag är den enda av oss tre som är just far.

* Bara halva fotbollsplanen på Aspeboda IP (a.k.a Aspezteca) är klippt. Inget representationslag för första gången sen 1939. Skandal skanderar ni. Pja, har man ett lag med journey men uteslutande från stan kvittar det väl lika säger jag. Synd på planen dock.

* På gympasalen sitter en skylt med texten "Idrottshall". Det var väl att ta i lite i överkant va? Den är typ 20x10 meter. Det blir det ingen hall av kan jag tala om. Snarare en skrubb för minibandy (vilket för övrigt är det korrekta namnet för popsporten indiebandy).

* Skolan ska byggas om = mycket bra. Det står en barack på grusplanen, tillika fotbollsplan för spel på raster = inte bra. I lågstadiet tillbringade vi två år i vad som sades vara tillfälliga baracker. Det är nu utdömda efter 30 år (ordet tillfällig är ett väldigt tänjbart begrepp i politiska sammanhang) och förskoleklassen ska tillbringa sin första tid i den nya baracken. Detta medan ny skolbyggnad uppförs. Den här temporära lösningen kan ha spelat ut sin roll i början av 2040-talet.

* Det sitter fortfarande ingen varningsskylt vid backen där jag ramlade, slog i skallen och tuppade av när min frontallob stämde träff med isbanan på rasten en fin vinterdag tidigt 80-tal. De kunde ju i alla fall ha satt upp en skylt med mitt namn på som en slags hommage till min äventyrliga ådra. Ska vi behöva få en till generation Nygårds med hjärnskakning innan det händer nåt på den fronten? Pja, säger ni. Skandal säger jag.

På tisdag är det tredje inskolningsdagen. Fru Nygårds får två timmar på skolgården. Hon kanske skulle ta med sig Klippo Ferguson och klippa andra halvan av Aspezteca? Vi kör en gallup på det uppe i hörnet till höger. Lycka till.

 PORTMAN STRÅTENROAD STÅR GRÖN OCH GRANN

Klippa gräs. En liten hobby of mine. En hobby för folk som är lite dumma i huvudet kan man säga. Lite extra puckad skulle man kunna säga om en kille som klippte en äng på tusen kvadrat för att få till en liten fotbollsplan. Det tyckte han var en bra idé. Det var innan han hade börjat klippa alla gräsmattor som omger huset han bor i. Och som grädde på den lökade laxen den tillklippta fotbollsplanen. Nu ska inte den här bloggen gå helt trivselbananas och publicera bilder på nyklippta gräsmattor i parti och minut, men idag ska den göra det. I give you Portman Stråtenroad:

Portman Stråtenroad

Som sällskap under två timmars gräsklippning kan det vara trevligt med ett par hörselkåpor med inbyggd radio. Nackdel: P3s mottagning funkar inget vidare. Man får således ta in andra mindre nogräknade kanaler. Jag rattar in en station och börjar klippa. En kort sammanfattning av vad som hörs i mina öron: ganska skitdåligt. Utan att tala om något namn på den häringa radiostationen så verkar det som om den är rikstäckande, ligger på FM-bandet och har radiopratare som varit fosterbarn hos Clabbe af Geijerstam hela bunten. De påstår sig i alla fall spela den bästa musiken och det får mig att hålla fast vid frekvensen i ett fåfängt hopp om att de på nåt sätt ska uppfylla sina löften om top of the line music. När de drar igång Dead by April stänger jag av klipparen, kastar av mig handskarna och byter kanal. Jag hittar P4. Det är nyheter på finska. Utmärkt. Lite chockartat var det ändå att de spelar en grupp vars namn antyder att de borde vara six feet under vid det här laget. Det är ju ändå maj månad liksom.

Det finska går över tämligen omgående och Radiosporten tar vid. De kan erbjuda fyra speedwaymatcher, en match i damallsvenskan i fotboll samt rapporter om att Håkan Dalby vunnit EM-guld i dubbel trap. Det kan vara dubbel-trapp, jag är lite osäker. Men det verkar som om han har skjutit på saker, så det känns tämligen osannolikt att han har tävlat i en trapp. Hur som helst, jag och Klippo Ferguson fortsätter vårt uppdrag att iordningställa fotbollsplanen. Nämnde Ferguson är min partner in crime när det gäller att betvinga gräset. Den ser ut så här ungefär:

Klippo Ferguson

Om någon tycker att det verkar som om jag tycker att jag nedvärderar min egen intelligens och mitt omdöme så kan det möjligen stämma. Man kan ju tycka att en del av problemet skulle lösas av en sån här. Men då måste man ha mycket flis (den kostar lika mycket som vår Skoda) och en bra parkeringsplats för åkdonet. Fast jag måste medge att det skulle bli en sjuhelsikes Grass-Show. Slutligen några fördelar med att klippa gräs tillsammans med Klippo Ferguson:

* Man får motion och frisk luft.

Det var den kortaste listan hittills. Gräsligt kort.